Näktergalarna har slutat sjunga på Årsta holmar, men de finns kvar därinne i det gröna ännu en tid. Det är fascinerande med detta gröna terra incognita mitt inne i Stockholm. Jag har bara varit där en gång, på en utflykt med Naturskyddsföreningen.
Gröna ridåer - knäckepilarnas gröna ridåer finns även på Tantosidan av Årstaviken.
Strandpromenadens gångbro mellan Tanto och Eriksdal har snyggats till med blomlådor. Trevligt!
Romantikern ser naturligtvis en romantisk ruin i resterna av kvarnen vid Årstabäcken. Där satt gärdsmygen och sjöng i våras. Den vardagligt nyktre ser väl diverse hopplockade stenblock - bra scen för exempelvis en gärdsmyg.
Ruinen från en annan vinkel. Jag antar att det krävs mer vatten än så här för att driva ett kvarnhjul. Och inte tror jag Näcken sitter i den här kvarnbäcken och spelar.
Nu är det ändå rätt bra med vatten i den gamla bäckfåran. Undrar var det kommer ifrån? Det skulle ju vara från Årstafältet har jag för mig, men sedan hörde jag att man använt en vanligt gatubrunn för att få fart på flödet. Vackert är det i alla fall.
Jag tog regnskydd en stund under den nya mäktiga järnvägsbron. Gillar inte riktigt dess färg, men å andra sidan vet jag inte vilken färg som skulle vara bättre, så då är det väl meningslöst att klaga. Under bron ligger några stackars rester av det gamla Tanto nedtryckta. Uppe till vänster syns tornen på gamla järnvägsbron. Järnvägens betydelse ökar. Hur länge räcker spåren? Om nu Stockholm skall vara en storstad, borde man inte som en del andra storstäder ha flera centralstationer? Åtminstone en söder om stan för trafik till och från södra och västra Sverige, och en i norr för trafiken åt det hållet? Måste så många tåg gå genom Stockholms centrum? Det fanns en gång ett förslag om att flytta Centralen till trakterna av Fridhemsplan (på den tiden västra Kungsholmen var obebyggt). Synd att idén inte genomfördes. Det är lite väl trångt nere i Klara nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar