Men det finns folk som funderar på hur en värld bortom oljesamhället kan se ut. Svaret på frågan i min rubrik tror jag är att "visst finns det en framtid bortom oljan, men det är inte avgjort hur den kommer att se ut". Jag tror att det är visioner som kan intressera bland annat yimbyfolket. Den innehåller förtätning men också småskalighet mitt inne i förtätningen. Det är verkligen intressant.
Städer som imploderar, vägnät som raseras, sociala nätverk trasas sönder. Eller cityjordbruk, dimfångare, vertikala odlingar och lokala mattåg. Det är två olika stadsscenarier skapade för en tillvaro när oljan tar slut.
- De flesta ser oljebristen som ett hot. Vi ser det som en möjlighet, säger Henrietta Palmer, professor på Konsthögskolans arkitekturlinje vars utställning nu ska visas på seminariet Tällberg Forum.
Jag hoppas kunna se den här utställningen någon gång. Ett anständigt samhälle att leva i, eller barbari - välj själv! Men för att kunna göra valet måste vi få tips av idérika människor om vad som kan göras!
Just för att Stockholm har så goda förutsättningar vore det närmast kriminellt att slösa bort dem. Här finns ingen jätteslum à la Lagos eller Mumbai, bara en halvstor stad lite avsides i norra Europas tempererade zon. Här finns ett välordnat samhälle som man kan bygga vidare på om viljan finns, men då måste alla anarkoliberala låtgå-idéer bort. Den täta och energisnåla staden med en levande och spännande kultur och god ekonomi kommer inte att ramla ner från himlen medan folk bara står och glor och väntar på frälsningen, den kommer heller inte att kunna genomföras av smågrupper medan flertalet inte är med på noterna. Däremot tror jag på en bred demokratisk rörelse för samhällsbygge. Folkhemmet 2.0, om ni vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar