En sväng förbi Östermalmstorg

Jag hade ett ärende bortåt Gärdet i förmiddags, och på återvägen gick jag via Östermalm och tog mig en titt på Östermalmstorg. Det var ett tag sedan sist. I ena änden av torget håller man på att smälla upp en ny glittrig fasad. Men Åhléns, är det inte för proletärt för den här stadsdelen?



Jag gjorde en sväng genom den gamla saluhallen också. I en saluhall skall det se trivsamt gyttrigt ut, och det gjorde det här. Samtidigt stultade det runt östermalmsmänniskor med det där besvärat besvärade ansiktsuttrycket som man kan förvänta sig att uppkomlingar anlägger när de flyttar till de fina kvarteren och skall försöka verka fina själva.



Det hängde svenska flaggor här och där. Men notera uppe till höger, där är det en annan duk med andra färger ...



... just det, det är Samelandets flagga! Skulle inte förvåna mig om det säljs renkött i den här boden! Åh, nu börjar jag längta efter härliga fjällvindar, blå himlar och tillika sjöar, och berg i många färger inklusive snövitt!

Söderkåkar i olja

När jag började den här bloggen var det med foton av en Söderkåk där min släkt bott, men som nu står på Skansen. Här är det i stället oljemåleri.

Konstnären är frisörmästaren och perukmakaren Algot Sandberg (1885-1938), min morfar, som också var god amatörmålare. Han bodde på Söder mot slutet av sitt liv.

Målningen ovan föreställer Bengt Ekehjelmsgatan. Var den nedre målningen tagit sitt motiv vet jag inte, men min mor trodde att det var på Söder någonstans, i samma område. Notera gatlyktan till vänster och att gatan mer ser ut som en landsväg.



Algot dog långt före min tid (i likhet med alla mina far- och morföräldrar) men ett par av hans mindre trevliga systrar hann jag träffa som liten. Släkthistoria är intressant och kan lära oss en hel del om hur Sverige utvecklats. Algots mor kom från Småland. Hon var piga från en torpar- och statarfamilj. Algots far var västmanlänning som utvandrade till Stockholm 1870. Farfadern var ett utfattigt "svagsint fattighjon" i ett västmanländskt bruk. Föräldrarna möttes här i Stockholm och lyckades arbeta sig upp till bra inkomster och boende mot slutet av 1800-talet. Då kunde de flytta upp i de nybyggda bostadsområdena i Hedvig Eleonora församling. De var alltså östermalmare på den tiden även "vanligt folk" bodde där (ett förhållande som ännu rådde för några årtionden sedan men nu kanske är utplånat - jag vet faktiskt inte).