Släkthuset på Skansen

För två och ett halvt år sedan startade jag den här bloggen med några bilder av mitt "släkthus" i stadskvarteret på Skansen, det som tidigare stått på Bengt Ekehjelmsgatan på Söder.

Det ser sig tämligen likt ut idag. Jag utnyttjade mitt Konsum-kort och kilade in gratis på Skansen och beskådade huset när det var Konsumdagen. Synd att man inte kan gå in och få en närblick på hur släkten bodde. Eller om det kanske är lika bra att man slipper se hur de hade det - det var nog inte så kul. Här är i alla fall några bilder som jag tog idag:

Gamla Söder - Bengt Ekehjelmsgatan 17

Här är en bild till från Stockholmskällan. Den här gången har den verkligen personlig anknytning.

Det är Bengt Ekehjelmsgatan 17 på Söder, år 1903. Det är före min tid, men ungefär då flyttade min farmor och hennes närmaste till Bengt Ekehjelmsgatan. Först bodde de i elvan, men 1908 kom de till nummer sjutton. I det första inlägget på den här bloggen skrev jag om huset (det finns numera på Skansen). En oljemålning från samma område, gjord på trettiotalet av min morfar, kan man se här.

Söderkåkar i olja

När jag började den här bloggen var det med foton av en Söderkåk där min släkt bott, men som nu står på Skansen. Här är det i stället oljemåleri.

Konstnären är frisörmästaren och perukmakaren Algot Sandberg (1885-1938), min morfar, som också var god amatörmålare. Han bodde på Söder mot slutet av sitt liv.

Målningen ovan föreställer Bengt Ekehjelmsgatan. Var den nedre målningen tagit sitt motiv vet jag inte, men min mor trodde att det var på Söder någonstans, i samma område. Notera gatlyktan till vänster och att gatan mer ser ut som en landsväg.



Algot dog långt före min tid (i likhet med alla mina far- och morföräldrar) men ett par av hans mindre trevliga systrar hann jag träffa som liten. Släkthistoria är intressant och kan lära oss en hel del om hur Sverige utvecklats. Algots mor kom från Småland. Hon var piga från en torpar- och statarfamilj. Algots far var västmanlänning som utvandrade till Stockholm 1870. Farfadern var ett utfattigt "svagsint fattighjon" i ett västmanländskt bruk. Föräldrarna möttes här i Stockholm och lyckades arbeta sig upp till bra inkomster och boende mot slutet av 1800-talet. Då kunde de flytta upp i de nybyggda bostadsområdena i Hedvig Eleonora församling. De var alltså östermalmare på den tiden även "vanligt folk" bodde där (ett förhållande som ännu rådde för några årtionden sedan men nu kanske är utplånat - jag vet faktiskt inte).

Gammal kåk - ny blogg

Varför en bild av en gammal kåk som start för en ny blogg? Här är svaret:

Det här huset ingår i Skansens stadskvarter. I detta hus har min far och hans syskon och föräldrar samt farmors föräldrar och syskon (och en massa andra människor) bott när det stod på Bengt Ekehjelmsgatan på Söder. De kom dit i början på 1900-talet och fanns kvar tills huset flyttades till Skansen på 1930-talet. Anledningen till att det inte kunde stå kvar var att det stod i vägen för den nya Söderleden, men varför just det räddades vet jag faktiskt inte.

Samma hus, men sett från gatan. Den översta bilden är tagen inne på gården.

Sett från gatan ser det ut som ett stenhus, men stommen är av trä och bygget är från 1700-talet. Nu är huset i dåligt skick och man kan inte gå in i det, men för en del år sedan fanns en plåtslagarverkstad där. Det är intressant, för min far och farfar var plåtslagare.

Nå, varför ta upp det här då? -Dels för att kunna stoltsera med att "jag har ett släkthus på Skansen", men också som en inledning till den nya bloggen för Björn i Stockholm, kort uttryckt Björnholm! En underrubrik skulle kunna vara "tradition och revolution", för jag vill såväl se till de revolutionerande förändringarna i samtid och framtid som till den långa tradition av stad som finns här vid Mälarens utlopp i Saltsjön. Jag har skrivit om frågor av stockholmskaraktär i min blogg Björnbrum, men som ett experiment tänkte jag bryta ut dem och lägga i ett eget fack.

Denna trappa har nötts av mina släktingar!

Stadsbygge och miljö har blivit heta frågor, bland annat i samband med att olika grupper har brakat samman om hur marken i staden skall användas, hur högt det skall byggas, hur mycket folk som skall bo i stan, hur kommunikationerna skall hanteras. Bland motpolerna i debatten finns urbanisterna i yimby och bevararna i Samfundet Sankt Erik, Skönhetsrådet och Förbundet för Ekoparken. Det finns alla utsikter att alla dessa parter pratar förbi varandra utan att lyssna särskilt mycket, men det skall inte störa mig så mycket har jag tänkt mig. I den här bloggen lägger jag fram mina egna synpunkter (riv Slussen!) på Stockholm ur olika synpunkter