Handlar tills du ramlar, eller ...?

Här är några bilder som anknyter en del till vad bloggkollega Gabrielle skriver: Shopping eller engagemang? I inlägget och dess kommentarer behandlas såväl shoppingkulturen (eller o-kulturen) och där berörs också bostadsrättsnissarna. Det sistnämnda är en kategori som genom sin privata skuldsättning (och medlemskap i föreningar med tvivelaktig ekonomi) förvandlats till någon sorts ekonomiska massförstörelsevapen om/när krisen blir riktigt allvarlig.

Shop til you drop - en slogan att avsky!

Jaha, här har vi budskapet på Hornsgatan, i dubbelt format men lite suddigt ....

... så vi kör väl en omgång till på Varvsgatan - det gäller att köra med utmattningstaktik! Maniska shoppare bör nog jämföras med andra missbrukare som inte kan kontrollera sina impulser. Det här jordklotet orkar inte med dem längre!

Tellusborgsvägen en bit från Telefonplan. Är det stackars fattiga människor som inte har mat på bordet varje dag eftersom de är "hungriga"? De kanske kommer i det läget om den nya fasen i krisen fortsätter att släppa luft ur kreditbubblorna? De här människorna tjänar på kreditbubblorna som driver upp bostadspriserna och på att det inte finns en ordentlig social bostadspolitik längre. Men nu ser vi verkligen tecken på att det pyser i bubblan, och då kanske man slipper de här hungerhjonen så småningom?

Hur många sorter finns det egentligen?

Detta är ett utsnitt av en reklamaffisch som jag fotograferade vid Gullmarsplans bussterminal i förrgår. Jag bara undrar: hur många sorters yoga finns det egentligen? Finns det youghurt-yoga också?

"Station Domination"

Jag har skrivit något inlägg tidigare om reklam och reklamfria zoner. Bilden ovan tog jag i eftermiddags inne på tunnelbanan vid Slussen. Som synes en stor jäkla skyltblaffa om invigning av en ny galleria ute i Sickla. Samma tavla satt överallt, vad jag kunde se (men i bortre kanten av bilden kan man se att den icke-reklamartade konsten fått vara kvar).

Den här reklamen illustrerar en sak jag just läste i Arkitektur: Ta all plats, dörrarna stängs. Det handlar om kampen om reklamplatser i "det offentliga rummet". Vill man vinna den kampen bör man försöka skapa monopol just för sitt reklambudskap, bara de egna skyltarna skall finnas uppe när folk går förbi.

Från det nyligen utbyggda köpcentrumet Sickla i Nacka kommer följande formulering: "Sickla Köpkvarter blir först med att inta Slussen (tunnelbanestationen) med en så kallad Station Domination". Där har vi ett ord att suga lite på: Station Domination. Det innebär att en annonsör "äger" alla annonstavlor på en station. Det är lite Station Diktatur över det hela. Marknadsekonomins skrattspegel.

Själv tyckte jag inte dessa bilder var särskilt roliga att titta på. Om personerna på fotografierna antas vara kunder i Sickla galleria vet jag inte om hela gänget verkade så roade de heller. Av fyra stycken såg två ganska deppade ut. Bara en uttryckte den rätta (köp?)glädjen. Men så kanske det är om man skall försöka dra ihop till köpfest under en lågkonjunktur.

Förvånande reklam

Några kvällar har jag gått på sjösidan av Södermälarstrand vid Pålsundskanalen och noterat några blommor - påskliljor väl? - och pappersbitar på andra sidan gatan. Jag tänkte att det kanske var någon stackare som blivit ihjälkörd där, och så har de bekanta satt upp ett litet minne. Sådant händer ju ganska ofta numera, när någon sorts andliga känslor flyttar ut i terrängen igen efter att länge ha varit instängda i kyrkorna.

Dock - igår gick jag på insidan av Södermälarstrand och tog mig en titt på vad det var. Och det var inte minneslappar och blommor efter någon avliden, det var reklam! Klicka upp bilden i större format kanske det syns vad man propagerar för. Färgerna och det falnande dagsljuset gjorde att det var svårt att fotografera och få med texten. Med lite mixtrande maximalt åt ena hållet på en skala kom dock den röda lappen med sin text med på bilden. Hade jag mixtrat maximalt med kontrollen åt andra hållet hade den röda blivit oläslig men den gula med text hade gått fram. I mellanläget gick ingen att läsa. Så det fick bli den neonröda.

Konstigt att den här lilla reklaminstallationen fått stå kvar orörd i flera dagar. Kanske även reklam-trasharna har trott att det var ett minnesmärke och därmed lämnat den ifred?

Den gröna draken - klassisk reklam

I ett inlägg om utomhusreklam för några dagar sedan nämnde jag biografen Drakens neonskylt vid Fridhemsplan. Så här såg den ut igår. Under några år när jag var liten bodde familjen så att man kunde se den här klassiska neonskapelsen från fönstret. Nu är den inte helt komplett. Om man granskar drakens tunga närmare (klicka gärna på bilden för bättre insyn) ser man att den är kluven. Idén var att ljuset alternerade mellan den övre och den nedre fliken. Under kvällstid och på lite avstånd såg det ut som draken svängde med tungan upp och ner. Skall det möjligen vara en eldtunga, förresten? En eldsprutande drake?

När jag ändå är igång med bilder från igår - här är Fleminggatan (den gamla Fattigmannagatan) under ett enormt moln i rosa och indigo just när solen höll på att gå ner.

Mot reklam på offentliga platser - i Sao Paolo, och exemplet sprider sig

Av en händelse kom jag att bläddra i en för mig tidigare okänd publikation betitlad Tendens Special, utgiven av Sveriges Marknadsförbund. Det är nr 8 2007 och där får man veta att staden Sao Paolo i Brasilien (en jättestad, ingen liten byhåla direkt) har förbjudit affischtavlor utomhus samt reklam på taxi och bussar. Även en del begränsningar för butikernas egen utomhusreklam har införts.

Stadsborna rapporteras generellt vara nöjda, men givetvis gnäller ett USA-bolag (som råkar vara världens största utomhusaffischör) och har sprungit till domstol och påstår att i USA skulle man inte tolerera något sådant. Men av artikeln framgår att flera delstater i USA och flera tusen städer har införts begränsningar mot reklamskyltar, bill boards. Staden Bergen i Norge har infört restriktioner och Moskva är på gång. Blir det full fart på rörelsen kanske vi kan få den hit till Stockholm också.

Man kan se det här från olika synvinklar. Det finns ju en del reklam som nästan fått kulturstatus (som stomatolskylten nere vid Slussen eller biografen Drakens gröna neondrake vid Fridhemsplan). Men när staden alltmer smetas ned är det inte så roligt längre, vilket noteras i artikeln. Jag har hört förslag om att ta bort reklamen i tunnelbanan. SL får en del inkomster av den, men vad jag förstår är det kaffepengar jämfört med SL:s totala budget. Det som SL gör är att man säljer resenärernas uppmärksamhet till de som gör reklam. Det är bakgrunden till alla kommersiella media: de säljer läsare och tittare till annonsörerna.

En annan synvinkel är frågan om vad företagen har för uppgift i samhället. Är de våra tjänare eller herrar? Så länge de diskret erbjuder sina varor är det en sak, men när de försöker ta över varenda skrymsle och vrå av samhället för att skräna om sina fantastiska produkter är det en annan sak. Har jag rätt som medborgare att inte överallt mötas av budskapen "köp, köp"!? Jag har i andra sammanhang skällt ut klottrare, och ur min synvinkel är skillnaden mellan reklamfolket och sprutburksfolket inte särskilt stor - de fular ner staden, de är negativa element, och de representerar krafter som inte är demokratiska.