Av en händelse kom jag att bläddra i en för mig tidigare okänd publikation betitlad Tendens Special, utgiven av Sveriges Marknadsförbund. Det är nr 8 2007 och där får man veta att staden Sao Paolo i Brasilien (en jättestad, ingen liten byhåla direkt) har förbjudit affischtavlor utomhus samt reklam på taxi och bussar. Även en del begränsningar för butikernas egen utomhusreklam har införts.
Stadsborna rapporteras generellt vara nöjda, men givetvis gnäller ett USA-bolag (som råkar vara världens största utomhusaffischör) och har sprungit till domstol och påstår att i USA skulle man inte tolerera något sådant. Men av artikeln framgår att flera delstater i USA och flera tusen städer har införts begränsningar mot reklamskyltar, bill boards. Staden Bergen i Norge har infört restriktioner och Moskva är på gång. Blir det full fart på rörelsen kanske vi kan få den hit till Stockholm också.
Man kan se det här från olika synvinklar. Det finns ju en del reklam som nästan fått kulturstatus (som stomatolskylten nere vid Slussen eller biografen Drakens gröna neondrake vid Fridhemsplan). Men när staden alltmer smetas ned är det inte så roligt längre, vilket noteras i artikeln. Jag har hört förslag om att ta bort reklamen i tunnelbanan. SL får en del inkomster av den, men vad jag förstår är det kaffepengar jämfört med SL:s totala budget. Det som SL gör är att man säljer resenärernas uppmärksamhet till de som gör reklam. Det är bakgrunden till alla kommersiella media: de säljer läsare och tittare till annonsörerna.
En annan synvinkel är frågan om vad företagen har för uppgift i samhället. Är de våra tjänare eller herrar? Så länge de diskret erbjuder sina varor är det en sak, men när de försöker ta över varenda skrymsle och vrå av samhället för att skräna om sina fantastiska produkter är det en annan sak. Har jag rätt som medborgare att inte överallt mötas av budskapen "köp, köp"!? Jag har i andra sammanhang skällt ut klottrare, och ur min synvinkel är skillnaden mellan reklamfolket och sprutburksfolket inte särskilt stor - de fular ner staden, de är negativa element, och de representerar krafter som inte är demokratiska.
Höst i Högalidsparken
1 vecka sedan
6 kommentarer:
Man kan ha flera perspektiv på detta. Det är klart att man kan tycka att reklam kan smeta ner och förfula. Å andra sidan om vi förbjuder reklam kommer vi i framtiden inte ha några "stomatolskyltar" från vår tid. Stomatolskylten kan i dagsläget inte sägas vara representativ för köpsamhället, utan är snarare nostalgi från en svunnen tid.
En positiv del av reklamen (till skillnad från grafitti) är att den gör att priset på t.ex SL-kort kan reduceras, eller att man kan få "gratis"-TV-kanaler.
Personligen tycker jag att reklamen delvis gör staden mer levande. Men som du skriver så kan det bli problematiskt när den tar över och man inte kan värja sig. Reklamfri stadszonering kan vore något att prova på.
Jag är konstintresserad och försöker notera (ibland i alla fall) vad reklamen "egentligen" säger, och hur budskapet förs fram. Det mesta är nog skräp, men ibland blänker det till. Och den är ju en fantastiskt tidsspegel ur konsthistorisk synvinkel. "MUM gör en man så luktfri att inte ens en spårhund kan hitta honom."
"Reklamfri stadszonering" låter som en intressant idé. Den köper (sic!) jag!
Jag gillar överlag reklam i det offentliga rummet. Stomatolskylten är ju en gammal reklam, om vi förbjudet reklam i det offentliga, vad blir framtidens "Stomatolskylt"?
Rörlig reklam gillar jag nästan bäst. I tunnelbanan i Tokyo finns det skärmar vid dörrarna inne i vagnarna. Mellan stationerna visas reklam (utan ljud) varvat med information om nästa station. När man kommer in på stationen visas stationsnamnet och när dörrarna skall stängas visas varningar om detta på skärmarna. När tåget rullar iväg går reklamen igång igen.
En god blandning av nytta och reklam i mina ögon. Dessutom har man i Tokyo förstått att visa information även på Engelska. När kommer det till SL? Det är beklämmande att varje sommar se de vilsna turister som förgäves försöker klura ut hur de skall ta sig fram i SL-trafiken.
Vilken blir framtidens Stomatolskylt? - Förmodligen ingen alls, eftersom när hela stadsmiljön dränks i månglarnas budskap blir de osynliga. Det är annorlunda med enstaka framstående företeelser som lättare fastnar i det kollektiva minnet.
Massreklam är ett tecken på att vi är vid det stadium där den marginella tillfredsställelsen av ytterligare konsumtion är i snabbt avtagande. Därför måste månglarna försöka erövra alltfler ytor och media för att få ut sitt budskap. Resultatet av det blir ännu mindre marginell tillfredsställelse av ytterligare konsumtion. Se: skeendet går att förklara med hjälp av neoklassisk konsumtionsteori. Och det tycker jag är ett gott argument för att vara restriktiv och inte ödsla med samhällets resurser hur som helst.
Reklam finansieras ju i slutändan av de konsumenter som inte står emot reklamens förförelse.
För den enskilde aktören som SL är det positivt att tjäna pengar på reklamen, men för samhället som helhet är reklamen väldigt negativ.
Jag har skrivit mer om det på:
http://hallplatshaden.wordpress.com/2009/09/26/kampen-mot-reklam-som-norm/
Kul att den här gamla bloggposten åter väckts till liv. Skall kolla din blogg.
Skicka en kommentar