Den här eken står på en klippa i Liljeholmen och blickar ut över Södertäljevägen. Bakom den finns arbetsområdet i Marievik. Så länge jag minns har den sett så här förfallen ut, och det var många år sedan jag skaldade följande poem som ändå kan sägas spinna på temat "gammal är äldst". Det är imponerande hur gamla ekar kan blomma och grönska år efter år trots att stammen är ihålig och de flesta grenarna fallit av. Dikten skrev jag alltså för många år sen, och noterade att ett par veckor senare hade syrénblommorna fallit av men eken stod där lika stark och grön.
Ek och syrén
Åldrig ek
sönderfallande
snart utan grenar;
krokig gamling
ändå grön krona
kanske sista våren?
Vid dess fot
syrenernas blå strutar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar