I föregående inlägg var jag negativ men nu skall en positivare ton anslås. Jag blev inspirerad av en liten artikel i Dagens Nyheter i morse och gick över till Rålambshovsparken för att fotografera konsten där. Mest med digitalkamera, men också lite lågupplöst med telefonen.
I första hand var det Elli Hembergs skulptur Fjärilen jag ville titta på, men eftersom jag ändå var där var det lika bra att knäppa de övriga skulpturerna i närområdet också. De är alla en del av min stockholmhistoria. Skulptrisen Elli Hemberg levde nittiåtta år och var på toppen i åttioårsåldern - ett ideal att ta efter!
"En klassiker!" har någon klottrat. Jag gillar inte klotter, men det kanske stämmer även om många nog har sagt att "inte ser det här ut som en fjäril inte". Första gången jag såg klotter mot israeliska övergrepp var nog för övrigt just på Fjärilen. Någon hade skrivit Israel men ersatt s-et med ett hakkors.
Hur får man vitmålad betong att gå ihop med en lätt liten fjäril? - Det är en fråga, och en annan är vilken respekt man visar för konstverket genom att ställa en soptunna bredvid?
Här är nästa post på listan, Domarringen som fanns redan när jag var liten. Sju små figurer i sten, lagom för barn att sitta på. Brukskonst alltså. Egon Möller-Nielsen hette skulptören.
Varje figur är ett djur, men det kan vara lite svårt att gissa vad det är ibland. Det här ger mig visionen av en hund med anknäbb!
Den här lille krabaten påminner rätt mycket om de vilda kaniner som numera invaderar även Rålambshovsparken:
Monument över yxman. På sockeln till den här märklige yxmannen, monumental och mystisk, fanns förutom vanliga upplysningar ett tips om att man gå in på den här länken för att hitta mer offentlig konst runtom i Stockholm. Konstnären är Eric Grate som jag stött på tidigare i den här bloggen, och en liten kopia av hans yx-gubbe finns på Djurgården vid Blockhusudden.
Yxmannens huvud speglas i den röda marmorn:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar