Venus Milo av Eric Grate står på Djurgårdsöns södra strand, inte långt från Bonniers lilla torp. Den kom dit i mitten av 80-talet, och jag antar att många fnyst åt den som något konstigt modernistiskt. Jag säger tvärtom: ålderdomligt!
Redan första gången jag såg den när jag kom gående längs strandpromenaden tyckte jag stilen verkade bekant på något sätt. Inte konstigt, för jag hade tidigare läst en bok om stenålderskulturer i sydöstra Europa och där fanns bilder av föremål som liknade den här klumpen. Där finns antydan till en kropp med fågelhuvud - man ser en böjd vass näbb. Även om skulptören Grate tänkte på Venus (grekernas Afrodite) skulle jag nog säga att det här är en stenålders-Athena. Skyddsgudinna för ugglornas stad - Athen.
Så här ser det ut vid Isbladskärret - ett av mina favoritställen - idag. Tyst och ganska öde. Jag såg ett anslag om att kärret skall rustas upp. Kaveldunet håller på att ta över och därför kommer kärret att torrläggas och så tänker man skicka ut boskap där att beta. Jag antar att det blir skotsk höglandsboskap som får göra jobbet, de är populära som landskapsvårdare. Så i år kanske det inte blir så mycket sjöfågelskådning just här.
Enligt anslaget trodde man att den stora hägerkolonin inte skulle påverkas så mycket av ändringen, och nästa år bör det vara full fart igen. Det tackar jag för. En del av mina tidigare erfarenheter som fågelskådare gjorde jag här. Det är typiskt för grunda vattensamlingar av den här sorten att de har en tidig intensiv fas när det är mycket liv, och sedan växer de igen om inget görs. Men nu görs det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar