söndag 24 februari 2008

Planera! Expropriera! Bygg!

Byggandet ser ut att gå i otakt med folkökningen skriver Dagens Nyheter. Men politikerna verkar inte vara särskilt oroade, vare sig det gäller Mats Odell eller kommunpolitiker på olika håll. (Odell, hur mycket förtroendekapital har han kvar egentligen?)


De borde vara oroade om prognoserna att regionen kan växa med ytterligare en halv miljon människor på några årtionden stämmer. Då gäller det att vara ute i god tid med markanvisningar, byggplaner och verkliga byggen, samt infrastruktur och annat som hänger ihop. För att det skall vara en hygglig situation på bostadsmarknaden måste det dessutom finnas ett överskott av lediga lägenheter så att den osunda bostadsspekulationen kan elimineras. De som behöver bostad skall ha valmöjligheter. Det måste finnas utrymme i systemet så att folk kan komma in och röra sig på bostadsmarknaden utan att tillgripa extraordinära åtgärder. När det gäller lägen centralt tror jag det är svårt att nå balans, men ser man till hela regionen borde det vara möjligt.

För att få grepp på situationen är det hyreslägenheter, alternativt kooperativt icke-spekulativt boende som bör premieras. Situationen med alltfler skuldsatta "lägenhetsinnehavare" (det är långivaren som är den verklige ägaren om innehavaren råkar i svårigheter) bör inte uppmuntras. "Den som är satt i skuld är inte fri." En flexibel hyresmarknad borde dessutom stämma bättre överens med ett mer flexibelt liv där folk faktiskt kan flytta över regionen för att komma närmare sina arbetsplatser exempelvis (energibesparing, minskar trafikinfarkterna!) Det finns dessutom ingen anledning att göda en massa mäklare och banker i onödan.

Det är trångt i centrala Stockholm, men man borde åtminstone kunna driva upp en del lägenheter genom att kamma igenom beståndet efter smygkontoriserade tidigare bostäder. Jag är inte bekant med den nuvarande lagstiftningen men jag tror att tidigare gick det att komma åt sådant oskick - om viljan fanns. Men när man tittar på SCB:s lista över vilka kommuner som bygger, och vad de bygger, finns det några man borde tvinga att ställa upp. Av 26 kommuner i länet är det 8 som inte bygger en enda lägenhet i flerbostadshus. Och de bygger inte mycket annat heller. Där borde det finnas anledning för myndigheter med åtminstone lite go att gå in och slå näven i bordet, vid behov trolla fram lämpliga exproprieringsbeslut och se till att det byggs! Låt dem larma om de vill. Överklassens "urban sprawl" mår bara bra av lite förtätningar och höghus här och där. Hur vore det med nya Danderyds Skyskrapecentrum? Där byggde man bara 21 bostäder 2007 enligt SCB:s statistik som DN citerar.

1 kommentar:

gardebring sa...

Sånt här bygger man mellan Sigtuna och Märsta:
http://www.steningehojden.se/

Det är nog ett exempel på den "överklassens urban sprawl" som du talar om. Fast jag tror att en "medelklassens urban sprawl" är en mer korrekt term. Den som har riktigt gott om pengar bor i en stor villa eller på Strandvägen.

Fast jag tror ändå att det är lite förenklat att tro att alla som har råd vill bo så. Man skulle kunna säga att jag tillhör "Steningehöjdens" målgrupp. Jag själv skulle nog kunna köpa något litet hus en bit utanför stan om några år ifall jag ville. Men det gör jag inte. För mig är det en skräckvision att bo i ett sådant där stendött och ödsligt bostadsområde. Jag tror att byggbolagen har en hel del fördomar om hur folk vill bo. Trots att faktiska undersökningar och prislägen på stadsboende talar sitt synnerligen tydliga språk.

Vad gäller prisläget och tillgången centralt så har du nog rätt att det kan vara svårt att nå balans där. Men det är ju egentligen inte problemet för Stockholm, utan det stora problemet är att en så extremt liten del av befolkningen bor i stadsmiljö överhuvudtaget. Många blir, mot sin vilja, uttvingade i funktions-separerade och döda förorter. Vi behöver mycket mycket mer stad helt enkelt. Och jag ser helst att man bygger blandade områden där kontor, hyres- och bostadsrätter får samsas i samma kvarter. Jag har själv en bostadsrätt och det är så jag vill bo. Jag hade dock gärna sett att prisläget var vettigare, och att det fanns fler hyresrätter tillgängliga i stadsmiljö, det var inte lätt att komma in i bokarusellen när jag flyttade till Stockholm 1998, och det har ju som bekant inte blivit lättare sedan dess...