Första bofinken

Nej, det rör sig inte om ett tidigt vårtecken mitt i vintern. Inte en uppstoppad fink-stackare heller. Men vet man var man skall gå så finns det rätt pålitliga bofinkställen i Stockholm även om vintern skulle vara tuffare än den vi har nu. Fröätare som bofinkar kan klara sig om de hittar mat och ställen att krypa in. Ett sådant ställe finns i ett undanskymt hörn av Råstasjön i Solna, och där var jag en stund i förmiddags när solen gick upp.



Någon bild av bofinken (eller ett par bergfinkar som också höll till vid fågelmatningen) kunde jag inte fixa till, men ovan är en rörhöna som klev upp ur vattnet i Lötsjön som ligger lite väster om Råstasjön. Den sistnämnda ligger i Solna, den förstnämnda i Lötsjön. Rörhönans fina rödgula näbb framträder tydligare om bilden klickas upp i större format.



Annars kanske det är mängden av övervintrande hägrar som är ett av områdets kännetecken. På flera ställen i båda sjöarna ser man till att vattnet inte fryser till, och där samlas bland annat tiotals hägrar om vintern. De står där och ser grå och ruggiga ut och väntar på bättre tider. Det gör jag också.

Djurgården - nyårsdagen 2010

Inloppet till Stockholm, halvtio på nyårsdagens morgon. Ungefär så grå och dyster som vintern ofta är i denna nordliga stad. Klimatförändringar gör att den åker söderut, kontinentalförskjutningen att den i stället far mot nordöst tror jag, och landhöjningen lyfter dessutom staden något varje år. Men varmare klimat kommer att höja nivån på haven inklusive Östersjön, och om den ändringen går snabbare än landhöjningen får vi räkna med svårigheter framåt. Bräckvatten in i Mälaren, översvämmade stränder.




Carl Milles' Genius på Djurgården. Ett virrvarr av rörelser. Skulpterade han efter någon stackars levande modell som fick vrida till kroppen något alldeles oerhört och kanske hälsofarligt?




En klassisk syn: skidåkaren som drar iväg på Djurgårdsslätten. Skuggorna i snön blir blå. Undrar om äventyret avslutas med en kopp het choklad med vispgrädde?

Nyår i vitt

Av några tidningslöpsedlar att döma på senaste tiden ligger Sverige vid ekvatorn och vi är totalt ovana vid kyla. Man får det intrycket i alla fall. Men nu har det nästan blivit som gammal hederlig vinter, hur länge det nu varar. Vi får ett nyår i vitt och med riktig vinterkyla.

Det enkla svaret på frågan "hur klarar vi av kylan?" torde helt enkelt vara: "Klä dej efter vädret!" Det kallaste jag har varit med om i Stockholm tror jag är minus 29, och det är ju ganska tufft för de här breddgraderna. "Ganska ljummet" tycker nog en härdad lapplänning om det. Men är det fem-tio grader under noll bör det inte vara något att klaga över, om man inte tillhör gruppen nyanlända från varmare länder, uteliggare eller liknande.

Nåväl, på bilden ovan ligger den gamla grindvaktarstugan på Varvsgatan och ser vintrig ut där vid Högalidsparkens kant.



På Årstaviken kom ett containerfartyg tuffande in mot Mälaren i eftermiddags. Tror det var containers i alla fall. Magda hette båten. Stockholm är och bör förbli en sjöfartsstad. Som satsning för framtiden bör de sjöburna transporterna byggas ut och resterande kajer bör inte släppas iväg för bostadsbyggande, hur mycket än "medelklassen" gnäller om att den vill bo med sjöutsikt.



I Årsta skog står träden och sover sin vintersömn. Inte är det mycket till natur om man vill ha häftiga upplevelser, men det är ändå lite skogsluft nära staden. Man kan ställa sig där en vinterdag och kanske höra små distinkta knäpp av snöflingor som slår mot kapuschongen. Och man kan återkomma några månader senare och höra de första vårfåglarna ge hals. Det är i själva verket inte mer än ett par månader till att ringduvorna börjar komma tillbaka. Härliga tider ...

... och Gott Nytt År till Stockholm, ringduvorna och hela världen!

Skymning, dis och dimma

En överraskning när jag klev ut i friska (?) luften i eftermiddags: tjock dimma låg över Riddarfjärden, diset hängde i luften över Söder Mälarstrand. Man ser tiotalet meter ner till båten, sedan är det slut med utsikten. Kungsholmen och Stadshuset (och det otrevliga bygget invid Stadshuset) syntes inte. Luften var rå och otrevlig.



Och inte gav kaoset vid den sönderfallande Slussen några bättre vibrationer. Bilar, tunnelbana, slabbig snö och sönderfallande betong. Ett av Stockholms mer deprimerande platser.



Ur dimman på Strömmen glider Djurgårdsfärjan in mot Slussen. På kajen väsnas två förmodligen berusade finska ungdomar.



Slottets salar är inte upplysta och fulla av liv. Det är en mörk och till synes tom byggnad som ligger vid Stallkanalens vatten. Är det någonting att visa upp? Ett öde slott! Varför inte göra om lämpliga delar till vanliga trevliga hyreslägenheter? Eller någon slags utåtriktad verksamhet som gör att många har en anledning att gå dit och vistas i huset. Man kan prata om fasadbelysning för att liva upp stället, men lyser det inte ur fönstren och finns tecken på liv därinne är det lik förbaskat dött.

En titt in i Högalidskyrkan

Jag skrev en del om ett husprojekt på Hornsbruksgatan igår. Här har jag ritat in en huskropp längs gatan på ett flygfoto (det är väl ungefär så långt som min kompetens i programmet sträcker sig). Men hitom detta tänkta nya långhus, som i själva verket kommer att ha en del genomgångar från parken om jag förstår det hela rätt, ligger Högalidskyrkan. I den här vinkeln syns inte tornen, men de är 84 meter höga. Det runda i nedre delen av bilden är en del av urnlundens tak.




Jag tog mig en sväng upp på berget tidigare idag och fick för mig att titta in i kyrkan. Där var tomt, nästan, och först tyst. Men sedan blev det ljud.



I det gulaktiga ljusfältet i bildens överkant syns den kantor (?) som började spela och tydligen repeterade några musikstycken på den stora orgeln. Det var inget jag kände igen men trevligt att lyssna till. Det mesta gick bra, men ibland blev det fel och måste göras om, så mycket uppfattade jag.



I ett hörn kunde man titta in i julkrubban. Fotograferad på det här sättet uppstår ett nästan Rembrandt-artat förhållande mellan ljus och mörker.




Står man under det cirkelrunda taket, som till större delen är öppet mot himlen, ser det ut så här i urnlunden. Det finns lediga platser kvar för den som önskar husrum här. De där valvbågarna, ser de inte ut som morisk arkitektur à la Alhambra förresten?

Nytt på Hornsbruksgatan?

Det hade väl varit något i en gratistidning om ett nytt byggprojekt på Hornsbruksgatan. Jag tänkte inte så mycket på det. Men på en anslagstavla utanför kvarteret Plankan fanns i söndags synpunkter på det hela. NEJ nämligen. Jag beslöt mig för att forska lite mer.




Hornsbruksgatan är inte en av de mest bemärkta gatorna i Stockholm. En gång i tiden var detta den västligaste änden av Brännkyrkagatan, men det var innan det stora huset i bakgrunden - kvarteret Plankan - byggdes och gatan klipptes av. Kvarteret med den jättestora innergården där man vill bygga en del vilket naturligtvis inte uppskattas av alla. Jag har skrivit några gånger tidigare på bloggen om Plankan och miljön i området. Här och här bland annat.

Det som ser ut som en ful bunker i förgrunden är huset som innehåller en av nedgångarna till tunnelbanan. Dessutom finns det kontorslokaler i huset, men dessa vet jag inget om. Tror att man hade en lokalpolisstation där ett tag, innan försöket med lokalpoliser föll ihop. SL har nog också haft kontor där. Men nu vet jag inte.




Snöbilden är också från i söndags, men den här tog jag i september. Det är det avstängda taket till tunnelbanebunkern, en outnyttjad resurs. Kanske råttorna som det finns en del av i parken trivs där? Man ser hur eftermiddagssolen lyser upp husfasaderna.



Innan vi går vidare i handlingen: här är ett klipp från tidskriften Arkitekturs senaste ledare:




Den som vill ha mer synpunkter på det här går in på Sveriges Arkitekters hemsida och beställer boken Hållbar stadsutveckling av Erling Ullstad. Gratis!


För att få mer information om projektet på Hornsbruksgatan kan man gå in på Stadsplanekontorets sida och ladda ner de dokument som hittills är släppta i ärendet. Men innan man ens har plockat upp dem ser man vad som är fel: felet är inte att förvandla "bunkern" till något för ögat angenämare, det är inte att få fram några bostäder till, utan det här:

Planinnehåll

Bostäder 50 st varav
50 st bostadsrätter
Butiker 500 kvm

Skall det vara bostadsrätter kan det lika gärna få vara. Det är inte så att "det finns plats för alla". Bostadsrätterna fungerar som gökungen i boet, de tränger ut hyresrätterna och gör staden alltmer segregerad och gentrifierad. Ännu fler människor antas binda upp pengar som de har (och ännu mer pengar som de inte har) för att få "rätt" att sitta i en lägenhet i en förening där de helst inte vill vara aktiva samtidigt som de svettas inför utsikterna att räntan går upp, de förlorar jobbet, blir långvarigt sjuka etc etc. Är det något att stå efter? - Det här är inritat till år 2012 i planen, och till dess kan mycket hända.


Tjänsteutlåtandet sammanfattar:

Wasted Space AB och Veidekke Bostad AB har inkommit med ett förslag om att bygga om befintlig byggnad med tunnelbaneuppgång och teknikutrymmen i Högalidsparken till hotell, samt ersätta Högalidsparkens bergskärning längs Hornsbruksgatan med bostadshus med publika verksamheter i bottenvåningarna. Syftet är att aktivera Hornsbruksgatan och öka samspelet och tillgängligheten mellan Hornsbruksgatan och Högalidsparken.

Wasted Space AB? Vad är det för jäkla namn? Titta igen på klippet från Arkitektur ovan och fundera. Här kommer några bilder som saxats från stadsplanepappren:



Det blir en smal historia längs gatan eftersom utrymmet inte tillåter så mycket mer om man inte vill härja uppe i parken. Undrar om det skall till nya omgångar av sprängningar och vad kyrkan och omgivande fastigheter tål av det.




Sett i den här vinkeln blir bygget inte så rasande stort. Man kan faktiskt fundera på om inte resurserna då kanske borde läggas någonstans där man för samma insats skulle kunna få större mängder av bostadsyta?



Här ser man dock att om man går nere på Hornsbruksgatan och vill kolla in tiden på kyrkklockan så kommer det inte längre att gå. Är inte detta skäl nog att protestera? Skämt (?) åsido: sträckan mellan Varvsgatan och Borgargatan är inte så kul. Det vore bra om det otäcka minnesmärket efter den ihjälslagne fotbollsligisten försvann, bland annat.

Hur som helst, tid finns, och det här vore ett utmärkt tillfälle för lokala "barfotaarkitekter" att beväpna sig med gratisprogram från nätet, datorer och kreativa uppslag, och ge sina egna tankar om hur området runt Högalidsparken kan utvecklas och göras trevligare. Kanske finns några lokala yimbysar som har uppslag? Yimby handlar ju inte bara om att bygga högt, även om den vulgäruppfattningen finns. Här gäller det att vara smart snarare än hög. En utmaning kanske, men det finns nog folk som klarar av det också.

Fler vinterbilder

Jo, man kan ju klaga på vintern (ibland är den så att säga i vägen) men den bjuder också på en del fototillfällen för personer med bildsinne - följande är klickbara för lite större format:



Fredag kväll och solen landar på Söder, mellan en hög skorsten och Högalidskyrkans dubbeltorn. Himmel och vatten får en isblå ton. Kanske riktig is snart är på gång.




En stund tidigare: ett hus vid Norr Mälarstrand speglar sig i en av dammarna vid den fina strandpromenaden. Jag antar att speglingen lördag morgon fick ske i nyis.



Ocn ännu lite tidigare: snön har lagt sig på taket till Strand Café och säven har fått fina små kragar av is.




Ett bildcollage från lördag morgon: det har frusit till runt rötter och grenar till pilarna vid Söder Mälarstrand. Jag antar att alla långfärdsskrinnare nu går och håller tummarna för lång och ihållande kyla, gärna utan så mycket snöfall. Och skridskoseglarna håller nog med, det är ju inte ofta de kan få komma ut antar jag.

För bara någon vecka sedan sjöng koltrastarna högt. Nu är de nog mer diskreta. Men det kommer andra tider, jag lovar!