Boultbee och politikerna. Ockupation i Liljeholmen avbruten.

Föregående inlägg handlar om gökungar i bostadspolitiken. Men det finns ju andra lokaler där gökungarna också tillåts härja. Om fastighetsskojarna i Boultbee har jag skrivit tidigare (här, här och här på dena blogg), och nu är såväl de som de politiker som tillåtit dem hållas i farten igen. Förvånande interiörer hur vissa politiker agerar presenteras hos Alliansfritt Sverige. Vidare finns synpunkter hos Approximationer. Man kan ju undra hur eventuella muntliga avtal som sluts mellan Stockholms kommun och Boultbee har dokumenterats? Borgerliga politiker som skall "leka affär" - det verkar vara en illavarslande kombination. Att politikerna inte känner till det ena eller andra i samband med Boultbee tog jag upp här för snart två år sedan. Eller om de nu bara låtsas att de inte begriper vad det är för affärer de gav sig in på ... vad är värst?


Jag såg att ockupationen i Liljeholmen som jag skrev om här avbröts av en polisinsats i morse. Ockupationerna är ju också en följd av en allt mer vansinnig politik vad det gäller bostäder och lokaler. Detta förhållande kan i längden inte lösas med polisinsatser, om vi nu inte skall få en militärdiktatur på köpet.

Gökungens synpunkt

"Det finns plats för alla" brukar en del personer mjäkigt säga när man kritiserar hyr bostadsrätterna trycker bort hyresrätterna. Är inte detta gökungens synpunkt också (i kläckningsskedet): "Det finns plats för alla i boet."

Men vi vet ju hur det slutar med det. En krasch, ödeläggelse och elände för de flesta - medan göken nöjd kan flyga bort.

Läs vad Foto-Lasse skriver om saken:

Skulle man bygga bort bostadsbristen med hyreslägenheter som vanligt folk har råd att hyra skulle, enligt lagen om tillgång och efterfrågan, priserna på bostadsrätter sjunka. Vilket i sin tur betyder att många som lånat till sina bostadsrätter skulle gå med förlust vid en försäljning.

När det kommer till kritan är inget av de partier som sjunger marknadsekonomins lov det minsta intresserade av att slopa bostadsbristen. Det skulle nämligen få bostadsmarknaden att kollapsa.

För att hålla priset uppe på bostadsrätter krävs bostadsbrist. Tack vare utförsäljningen av allmännyttan är Sverige dömt till evig bostadsbrist!

Jag håller med om allt, frånsett att jag opponerar mig mot konstruktionen "tack vare". Det här är samma sak som om exempelvis läkare eller tandläkare kan hindra att de utbildas "för många" nya i yrket - lyckas de med det kommer en konstlad brist att betyda höjd betalning för de som redan är inne i yrket. Raka motsatsen mot den omhuldade konkurrensekonomin alltså. Men den tillhör ju inte det verkliga livet, den lever mest i festtalens värld.

Bildbilaga, för vilken gång i ordningen?

Här är några bilder tagna de senaste tre-fyra dagarna. Klicka för större format, då gör de sig bättre!

Trolsk kvällshimmel sedd från Årstabron mot Liljeholmen. Och byggkranar som nu är en typisk del av Stockholms profil.

Arbetsplats under Essingeleden vid Nybodabacken i trolsk kvällsbelysning fascinerar mig. Har det något med min industribakgrund att göra? Även där fanns ju skräpiga baksidor.

Här ordnar måne och moln det trolska utan någon mänsklig inblandning. Nedan Årstaviken. Undrar om det blåa långt därborta är Globen?

Nu sänker sig hösten över koloniområdet nära Gullmarsplan. Det finns folk som är ute efter även de här sista områdena och vill bygga stora hus i stället, Med tanke på dels att de ofta ligger i ganska svår terräng för byggen, och dessutom gör staden mer trevlig och varierad, tycker jag nog att de där rivningsentusiasterna bör akta sig jäkligt noga. Det var någon nisse som tyckte att det lika gärna kunde ligga en bilskrot i Tantos koloniområde, men det var väl mer ett utslag av "ung man som vill demonstrera mental ohälsa". Men det finns ju vettigt folk också. Det duger inte bara att klaga. Jag känner att den här bloggen saknar ett inlägg som berömmer de många sidor hos yimby som jag tycker är positiva också.

Höst, var det ja!

Resterna av kvarnbygget vid Årstabäcken.

Dammen en liten bit ovanför kvarnruinen. Undrar varifrån vattnet kommer i Årstabäcken numera? En gång kunde ju vilda vattenmassor komma rusande ner från Årstafältet, men det går ju inte längre.

Stadshuset byggs in - nya bilder

Stadshuset byggs in har jag skrivit tidigare på bloggen. Nu gör jag det igen, och kommer med ett par nya bilder som jag tog idag. Stockholms främsta symbol dränks av några halvtaskiga husklumpar i Klara.



Det finns folk som talar om såren efter rivningarna på nedre Norrmalm, om att något sådant inte får upprepas. Naturligtvis. Men det är lika vettigt som Forum för Levande Historia som gräver i saker som inte kommer att upprepas samtidigt som nya hemskheter pågår utan att Forum bryr sig. För nu handlar det inte om att riva hela stadsdelar, utan att komma med nya påhitt. Möjligen slänger man några köttben åt stadsförtätarna och stadsentusiasterna, men de verkliga vinnarna kommer nog att vara andra intressen. En del försöker smita undan med argument om att förändring är nödvändig, men det är ett skenargument så länge man inte noggrannt preciserar vad som skall ändras, för vem och på vems villkor.

Affischer & klotter

Affisch på Söder Mälarstrand, mot djurförsök

Och så andra affischer vid nedfarten från Långholmsgatan till Söder Mälarstrand. Här kan man göra flera reflexioner. Exempelvis: varför skall rika artister (jag antar att de åtminstone inte är utfattiga) behöva smälla upp affischer på Televerkets kopplingsskåp i Stockholm. Fleetwood Mac - det verkar mer än medelålders på något sätt dessutom. Är det inte lite pinsamt när gråhårsgubbar och -gummor skall hänga fast vid ungdomens idoler? Inse faktum: ungdomen har flytt, den går inte att liva upp igen, numera är det mest överproducerad smörja - så lyssna på Händel i stället. Det är ju Händeljubileum i år.

Tidigare har jag inte sörjt Wacko Jacko, och önskat livet ur Madonna och Bruce Springsteen. Vore det inte dags att den tradige Leonard Cohen lägger näsan i vädret också? Och de där mossiga Fleetwood-typerna ... hade de inte en gitarrist som tidigare spelat med John Mayall omkring 1970 förresten? Uråldern, alltså.

Gentemot Ray Davies är jag faktiskt mer förlåtande. Jag minns det häftiga ruffiga soundet 1964, the Kinks hette gruppen, och sedan visade det sig att Ray var en begåvad textförfattare som gav olika inblickar i det engelska livet. (Marilyn Manson, är det någon sorts äckelputte?)

Här är klotter på Liljeholmsbron, några meter från det här klottret.

Münchensbacken - en dikt

Det här lilla partiet av Stockholm nämns ibland i min Stockholmsblogg. Så här såg Münchensbacken ut i morse. Snart har löven fallit av och sikten blir klarare, men nu är det höstskruden som gäller. Jag undrar hur många som har diktat om denna backe? Jag har det i alla fall. Exemplet följer nedan. Originalet finns på den här bloggen, där jag kan utlova massvis med andra fina dikter! (Jag har skrivit dem själv, nämligen ...)

Titeln är:

Att sparka kastanjer och ekollon utför Münchensbacken

Att sparka kastanjer vid Münchensbacken

går bra med tån, men inte med klacken.

De studsar så glatt, dessa bruna små nötter

som hoppas på framtid med egna rötter

i Stockholms mylla. Men denna mark

är täckt av asfalt som är för stark

Ekarnas ollon är också flinka

att rusa fram - nej, ingen vill linka

och komma sent i det vilda loppet

ty varje ollon det när ju hoppet

att jobba sig upp och i livet fram

att slutligen stå där med mäktig stam!

Ja, ekens ollon, kastanjens nötter,

rusar fram som hade de fötter ...

men du må väl ge mig äran ändå

av lite hjälp, just en kick av min tå?

Halvgammalt och gammalt i Flemingsberg

När jag knallade genom Flemingsberg för några dagar sedan och tog dessa bilder gjorde jag också denna reflexion: Arkitektur som är avsedd att se ny ut kommer väldigt fort att verka mossig. För jag antar att de här husen nära Huddinge sjukhus inte är så mycket mer än cirka tjugo-tjugofem år gamla.



Och börjar det sedan bli lite "ostädat" kommer de att se ännu mer som om bästföre-datum har passerats. Undrar vad det är för rödbruna utfällningar däruppe?



Sett ur den här vinkeln är infarten mot Flemingsbergs centrum ingen humörhöjare, även om man lagt in lite färgklickar på det där stora huset. Klicka på bilden så kanske det syns lite bättre!

Men det finns ju annat att beskåda, som den här bilden som jag tog igår:



Jag vet inte om det är ett flyttblock, eller en bergfast klippa som sticker upp där och nosar på några tallar. Det ser nästan ut som en stor mun där - tänk om gråbesten plötsligt gapar och sväljer en tall! Den finns i alla fall i ett skogsparti öster om Karolinska institutet vid Alfred Nobels allé.



Månne detta är baksidan av den stora klumpen (av gnejs tror jag) på föregående bild. Här har man gjort något japansktinspirerat och låtit natur och kultur mötas ganska mycket på naturens villkor. Kanske det går att stå där och låta sig glida bort i tankar ett slag, även för studenter och lärare och forskare vid Karolinska?

För mig känns dessa stenar, hundratals miljoner år gamla, på något sätt fräschare än den modernistiska arkitekturen.