Den gröna draken - klassisk reklam

I ett inlägg om utomhusreklam för några dagar sedan nämnde jag biografen Drakens neonskylt vid Fridhemsplan. Så här såg den ut igår. Under några år när jag var liten bodde familjen så att man kunde se den här klassiska neonskapelsen från fönstret. Nu är den inte helt komplett. Om man granskar drakens tunga närmare (klicka gärna på bilden för bättre insyn) ser man att den är kluven. Idén var att ljuset alternerade mellan den övre och den nedre fliken. Under kvällstid och på lite avstånd såg det ut som draken svängde med tungan upp och ner. Skall det möjligen vara en eldtunga, förresten? En eldsprutande drake?

När jag ändå är igång med bilder från igår - här är Fleminggatan (den gamla Fattigmannagatan) under ett enormt moln i rosa och indigo just när solen höll på att gå ner.

Ner- och borttrampade gräsmattor

Gräsmattor och strängar med gräs kan vara trevliga att se på och de kan också vara nyttiga genom att fånga upp en del damm och partiklar som åker omkring i stadsluften. Men då krävs det att gräset faktiskt finns kvar och inte försvinner i gegga och dy genom att folk trampar omkring där hur som helst. Här är några bilder jag tog med mobilen i morse. (Tidigare har jag gjort samma anmärkning angående Rålambshovsparken.)

Så här ser det ut på gräsplätten mellan Yttersta Tvärgränd och Brännkyrkagatan på Söder:

(Här låg det spårvägsstallar en gång i tiden. Ulf Lundell bodde i huset nere vid Hornsgatan. Jag såg honom ibland där, även inne på Konsum.) Och tittar man på "gräsmattan" från andra hållet blir det inte på något sätt bättre:

När det ser ut så där kan man faktiskt fråga sig om den där plätten och de stackars träden är värda att spara. Kunde man inte lika gärna smälla upp en kåk på den här ytan så att man slipper se eländet? Jag antar att det mesta trampet kommer från folk som bor i området, så de borde inte bli upprörda. Om de gillade gräset hade de nog orkat gå runt och inte bara över.

Mellan Brännkyrka- och Hornsgatorna finns nästa sorgliga plätt, flankerad av en busskur för 66:an och ett gatukök. Nu är det lika nedtrampat där och vegetationen är avröjd. Förut kunde man se råttor springa omkring mellan papperskorgarna i ett tidigare gatukök. Jag vet inte hur det är med gnagarpopulationen där numera.




Och korsar man gatan så finns mellan Brännkyrka- och Lundagatorna ännu en plätt. Suck. Där ligger en kiosk. Om man nu ville snygga upp i området, skulle man inte kunna lägga kiosk och gatukök tillsammans på en stenlagd yta och sedan fundera på om resten av gräsmattorna helt får försvinna? De verkar ju inte ha någon praktiskt nytta utom att vara genvägar för latmaskar som inte orkar ta två steg extra.

I hörnet av Lundagatan och Skinnarbacken går folk till och med en liten uppförsbacke bakom papperskorgen för att visa hur bråttom de har:

De som passerar mötet mellan Münchensbacken och Högalids- och Heleneborgsgatorna måste helt enkelt gena över den här lilla stackars plätten med gräs.

SAP:s program om bostäder

Jag lovade i ett svagt ögonblick att titta efter vad andra partier har för synpunkter på bostadspolitiken. Efter att ha försökt läsa socialdemokraternas program kan jag meddela följande utdrag (samt att jag nog inte kommer att försöka titta på några fler snustorra partiprogram som ligger ljusår från vad partiet gör i praktiken). Nåväl, jag laddade ner SAP:s program från 2001 från deras hemsida och plockade fram ett par citat.

Marknaden är således bara en del av det blandekonomiska system socialdemokratin förordar. Marknaden kan bara möta sådana behov och önskemål som kan uttryckas i tillräckligt stark efterfrågan. Sådana nyttigheter som utgör sociala rättigheter, det vill säga nyttigheter som ska tillkomma alla oberoende av inkomst, måste undandras marknadens fördelningsprinciper och fördelas efter andra principer. … Dit hör bostadssektorn i den utsträckning som krävs för att säkerställa allas rätt till en god bostad.
…

Bostadspolitiken är en oundgänglig del av den generella välfärden, och utgör det fjärde benet i välfärdspolitiken utöver vård, skola och omsorg. En bostad är en social rättighet, och det är därför ett samhälleligt ansvar att trygga bostadsförsörjningen. Starka allmännyttiga och kooperativa företag är nödvändiga för att motverka segregation och för att hålla nere boendekostnaderna. De boendes inflytande över sin bostad och sitt bostadsområde ska öka.

Jaha, varsågod, sätt igång!

Näringslivsminnen vid bäcken

Den här bloggen är som bekant speciellt tillägnad Stockholm. Men jag har aldrig definierat vad jag menar med detta geografiska begrepp, och nu ockuperar jag helt fräckt grannkommunen Nacka också. Det är ju Stockholms län i alla fall, och jag tycker om att ta en promenad i området utåt Erstavik då och då. Särskilt på vår och försommar när hela naturen brister ut i lovsång.

Det här är några bilder jag tog i morse i närheten av Erstaviks gård. Där finns det rester av någon sorts anläggning vid och i Sandaån. En del är gjuten cement, en del enklare träkonstruktioner eller huggen sten, och cementen antyder att delar av detta inte är så gammalt. Vad är det? En kvarnanläggning, en vattendriven såg eller ett litet kraftverk som legat här? Den som vet svaret får gärna höra av sig!

När jag fortsatte längs strömmen kom där en riktig liten vinterbadare och visade upp sig - en strömstare! En pigg liten gynnare som gärna tar sig ett dopp i iskallt vatten utan att bli förkyld. Snart flyttar nog strömstararna norrut. Vad jag vet är det ganska sällan de häckar i Stockholmstrakten.

Små hus nära stan - Nybodaringen

Det finns ställen man ser men bara går förbi. Som de små husen på Nybodaberget som väl kom till någon gång på 90-talet. De ligger både centralt och avsides på en gång: lite avskurna genom Södertäljevägen och Årstabergsvägen och en del bergknallar och stup åt olika håll. Ändå är det bara några minuters väg från Liljeholmen och med stor utsikt åt olika håll. Jag såg husen när jag ibland gick till eller från jobbet i Midsommarkransen, men idag var det första gången jag fick för mig att gå upp i området och se hur det verkligen ser ut. Jag kan inte mycket om arkitektur, men är de inte ett ganska originellt inslag i den stockholmska byggvärlden?


Jag har alltid tyckt att det varit ett drag av "klassiskt kinesiskt" hos de här husen. Kanske är det den röda färgen och takformen som lätt skulle kunna förvandlas till kinesiska byggnadskrumelurer? Ovanstående hus har utrustats med mycket fönster. Den som tittar ut genom dessa ser en skogsbacke. Kanske träden gör en del för att avskärma bullret från Södertäljevägen som ligger några tiotal meter bakom där jag stod när bilden togs.

Man kan ju fundera över modet med stora fönster. Jag tror att man bör få in mycket sol i det här läget omkring midsommartid i alla fall. Men hur mycket onödigt värmeutsläpp medför de på vintern när man vill hålla kylan stången? - Och så kan man också fundera över om det skall byggas i så här litet format på rätt attraktiv mark nära stadens centrum. Fast det kan man ju inte göra något åt nu.


När man kommer upp på gatan som heter Nybodaringen är man i ett småhusområde. Kan man kalla det stadsvillor? Jag tycker att det inte ser så tokigt ut. Husens konsekvent röda väggar matchas av rött grus på marken. Gångbanan är en rad plattor med grus på båda sidor. Det kan vara mer estetiskt än tunna strängar av gräs. Fast gräs fångar nog upp damm på ett sätt som ju grus inte kan göra (om nu damm och partiklar är ett problem i det här området).

Undrar hur det är med grannsämjan här i området. I vissa småhusområden blir man sura om någon inte sköter sin gräsmatta och andra trädgårdsdetaljer, men här verkar man inte ha mycket sådant att ta hänsyn till. Området är inte byggt för att imitera "nästan landet". När jag tänker efter har det lite drag av engelsk småhusbebyggelse också - längor av röda tegelkåkar.



Jag tror inte jag såg en enda människa under min vandring runt vägslingan. Däremot fanns det massor av bilar. Är det flerbilsfamiljer som bor här, eller jobbar folk inne i stan och tar någon av bussarna i närheten, eller tvär- eller tunnelbana, för att ta sig till jobbet?

De här radhusartade byggnaderna hade något som såg ut som kakelväggar - lite av badrumskänsla gav de allt.

Jag tog några bilder i området och ilade vidare. Det var kallt om fingrarna idag och isande snålblåst - med andra ord nästan som vårväder!

Söderkåkar i olja

När jag började den här bloggen var det med foton av en Söderkåk där min släkt bott, men som nu står på Skansen. Här är det i stället oljemåleri.

Konstnären är frisörmästaren och perukmakaren Algot Sandberg (1885-1938), min morfar, som också var god amatörmålare. Han bodde på Söder mot slutet av sitt liv.

Målningen ovan föreställer Bengt Ekehjelmsgatan. Var den nedre målningen tagit sitt motiv vet jag inte, men min mor trodde att det var på Söder någonstans, i samma område. Notera gatlyktan till vänster och att gatan mer ser ut som en landsväg.



Algot dog långt före min tid (i likhet med alla mina far- och morföräldrar) men ett par av hans mindre trevliga systrar hann jag träffa som liten. Släkthistoria är intressant och kan lära oss en hel del om hur Sverige utvecklats. Algots mor kom från Småland. Hon var piga från en torpar- och statarfamilj. Algots far var västmanlänning som utvandrade till Stockholm 1870. Farfadern var ett utfattigt "svagsint fattighjon" i ett västmanländskt bruk. Föräldrarna möttes här i Stockholm och lyckades arbeta sig upp till bra inkomster och boende mot slutet av 1800-talet. Då kunde de flytta upp i de nybyggda bostadsområdena i Hedvig Eleonora församling. De var alltså östermalmare på den tiden även "vanligt folk" bodde där (ett förhållande som ännu rådde för några årtionden sedan men nu kanske är utplånat - jag vet faktiskt inte).

Den gamla eken i Liljeholmen

Den här eken står på en klippa i Liljeholmen och blickar ut över Södertäljevägen. Bakom den finns arbetsområdet i Marievik. Så länge jag minns har den sett så här förfallen ut, och det var många år sedan jag skaldade följande poem som ändå kan sägas spinna på temat "gammal är äldst". Det är imponerande hur gamla ekar kan blomma och grönska år efter år trots att stammen är ihålig och de flesta grenarna fallit av. Dikten skrev jag alltså för många år sen, och noterade att ett par veckor senare hade syrénblommorna fallit av men eken stod där lika stark och grön.

Ek och syrén

Åldrig ek
sönderfallande
snart utan grenar;
krokig gamling
ändå grön krona
kanske sista våren?

Vid dess fot
syrenernas blå strutar