Från filosofens till andra gravar

Det mörkaste innerfältet på ovanstående karta motsvarar ungefär ...

... den här kartrutan som innefattar en del av fredagseftermiddagens promenad. Titta i vänstra delen av det gröna: där står det Filosofens grav alldeles invid sjön. Denna begivenhet ligger vid Lilla Sickla. Jag kom inifrån Söder, passerade utkanten av Hammarby Sjöstad och Hammarbybacken, och snart syntes skogsbrynet där graven är belägen.

Någon filosof är vad man vet inte begravd här, däremot mor och syster till protokollsekreteraren L. C. Pontin som ägdes Sickla gård i slutet på 1800-talet. Dessutom har en tredje okänd person begravts här. Är det "filosofen" månne? - Monumentets historia kan man läsa om på en informationsskylt. Så här ser gravhällen ut:

HVILANS BONING
DEN DÖDLIGES HOPP
OCH
MÖDORS BELÖNING

Ett upplyftande budskap, eller hur?

Nåväl, jag lämnade denna hvilans boning och gick in i skogen på måfå, under ivrigt fäktande med hungriga mygg som traktade efter mitt blod.

Efter en stund kom jag fram till nedre högra hörnet på den detaljerade kartan ovan, och upptäckte att jag var invid Gamla Kyrkogården i Nacka. Jag har åkt förbi många gånger men aldrig varit därinne, men nu gick jag in genom en öppen grind mot skogssidan. Kyrkogården ligger i en brant backe mellan skog och väg och där finns tre små byggnader. Den ovan var lätt att identifiera som en nationalromantisk klockstapel.

Sedan fanns detta - är det gravkapellet? Eller ...

... denna byggnad i kraftig sten? Nej, det här är någon som har rest ett helt hus för sin avdöda lekamen, vilket verkar att ta i såvida man inte väntar sig att återuppstå på Yttersta Dagen och vill göra det med stil. Själv får jag väl knacka upp locket på min askurna och titta ut om det blir så dags någon gång.

Så här i efterhand upptäckte jag att jag inte fotograferade några gravar (utom det lilla mausoleet ovan), men man kunde konstatera att många med namnet af Petersén gått till slutförvaring på denna lilla begravningsplats. Den släkt som sitter i Erstavik alltså.

I övrigt var det ganska dött här (ursäkta den oavsiktliga vitsen) frånsett den lilla kopparormen som sprattlade till framför mina fötter och orsakade någon sekunds ökad hjärtfrekvens.

Näringslivsminnen vid bäcken

Den här bloggen är som bekant speciellt tillägnad Stockholm. Men jag har aldrig definierat vad jag menar med detta geografiska begrepp, och nu ockuperar jag helt fräckt grannkommunen Nacka också. Det är ju Stockholms län i alla fall, och jag tycker om att ta en promenad i området utåt Erstavik då och då. Särskilt på vår och försommar när hela naturen brister ut i lovsång.

Det här är några bilder jag tog i morse i närheten av Erstaviks gård. Där finns det rester av någon sorts anläggning vid och i Sandaån. En del är gjuten cement, en del enklare träkonstruktioner eller huggen sten, och cementen antyder att delar av detta inte är så gammalt. Vad är det? En kvarnanläggning, en vattendriven såg eller ett litet kraftverk som legat här? Den som vet svaret får gärna höra av sig!

När jag fortsatte längs strömmen kom där en riktig liten vinterbadare och visade upp sig - en strömstare! En pigg liten gynnare som gärna tar sig ett dopp i iskallt vatten utan att bli förkyld. Snart flyttar nog strömstararna norrut. Vad jag vet är det ganska sällan de häckar i Stockholmstrakten.