Mellan blogg och syrén

Vänta, mellan hägg och syrén skall det ju vara! Och detta mellanrum har åter varit så kort att man knappt hunnit notera dess existens. Tidigare i veckan spred fullt utslagna häggar sina doftkaskader, och i morse gick jag en sväng i Bergianska och såg hur rödlila syrénblommor slagit ut, och att den vita varianten också var på gång.

Panorama från en av "sidoingångarna" till Bergianska. Tre hopsatta foton, gör sig klart bättre i uppklickat skick. Det var rätt mycket fåglar i och omkring våtmarken i förgrunden, bland annat en skedand. Kul! 

En överflödande hägg som jag avbildade på Årstafältet i förrgår

Full fart på syrén i Bergianska - behövs det mer för att få försommarkänslorna att svämma över?

Den stora blomsterprakten hade inte hunnit bryta ut vid Japanska dammen, men när jag stod där och tittade i vattnet efter salamandrar (jodå, jag såg en men den blev inget bra på bild) kom den här käcka krabaten simmande förbi. Är inte säker, men jag tror att det är en blodigel. Nästa gång kanske man kan sticka ner ett finger och se om den möjligen reagerar?

Den gamla eken i Liljeholmen

Den här eken står på en klippa i Liljeholmen och blickar ut över Södertäljevägen. Bakom den finns arbetsområdet i Marievik. Så länge jag minns har den sett så här förfallen ut, och det var många år sedan jag skaldade följande poem som ändå kan sägas spinna på temat "gammal är äldst". Det är imponerande hur gamla ekar kan blomma och grönska år efter år trots att stammen är ihålig och de flesta grenarna fallit av. Dikten skrev jag alltså för många år sen, och noterade att ett par veckor senare hade syrénblommorna fallit av men eken stod där lika stark och grön.

Ek och syrén

Åldrig ek
sönderfallande
snart utan grenar;
krokig gamling
ändå grön krona
kanske sista våren?

Vid dess fot
syrenernas blå strutar