Här är två tips om intressant läsning för den som funderar på förhållandet mellan natur, resurser och stadsmiljö, särskilt i Stockholm. Dels är det senaste numret av
Sveriges Natur (nr. 3/08) som ges ut av Naturskyddsföreningen. Där finns ett block av artiklar som kallas "Staden - vår framtid". Det kanske känns lite spretigt eftersom man försöker täcka många aspekter, men jag tror att blocket kan vara bra som introduktion.
Dels finns en rapport om stadsutglesning som föreningen publicerat, betitlad
Den glesa staden. Kan laddas ner
här.
Att den gamla ärevördiga föreningen numera också intresserar sig för stadsbyggnadsfrågor har
jag berättat om tidigare, i samband med diskussionerna om vad som skall göras med Bromma flygfält. Uppenbarligen är detta ingen tillfällighet - nu är det stadsmiljö som ligger högt på dagordningen!
Kan det vara en generations- och epokfråga? Först under de senaste årtiondena har vi fått större grupper av verkliga stadsbor i Sverige. Själv är jag född i och bor i innerstaden, men på något vis hänger "landet" kvar i bakhuvudet trots att de svenska delarna av min släkt började bli stadsbor för cirka 150 år sedan. Den mentala omställning verkar ta tid, men nu finns det mängder av dedikerade stadsbor som måste ta ställning till en miljö som befinner sig en bit från den lantliga gödselstacken. De kanske känner sig främmande för den typen av omgivning också. En del kommer ju från stadskulturer i andra delar av världen, som de som kommer från det som med en äldre term kallas "Främre Orienten". Det var ju där de första städerna växte upp, och många var det också, för cirka 6000 år sedan. En irakier eller syrier som kommer hit kan ju ha haft stadsbor i släkten vid en tid när stockholmsområdet ännu låg under vatten.
Gammal stadsmiljö - en liten fin husrad vid Söder Mälarstrand, strax väster om Västerbron. (Fast när de här husen byggdes räknades nog det här området som yttre förorterna.)
Det sker en kraftig urbanisering världen över, folk flyttar in mot städerna i massomfattning och över hälften av Jordens befolkning bor numera i städer. "Världens städer växer med ett Uppsala om dagen" står det i Sveriges Natur. Då blir det givetvis av högsta vikt att försöka se till att levnadsnivån i städerna är dräglig. Mycket av tillväxten handlar om slum som breder ut sig på ett ohälsosamt sätt i jättestäder med fler invånare än hela Sverige. Ur den synpunkten är våra inhemska problem av lyxkaraktär, i alla fall ännu så länge. Det mesta av den gamla slummen försvann under miljonprogrammets tid och förhoppningsvis går det att se till att återförslumning inte sker.
Det finns prognoser om att Stockholm kommer att växa med ett Göteborg - men då bör man minnas att prognoser är just inget annat än prognoser. En prognos är inte en fastlagd plan utan en mer eller mindre god gissning om vad som skall hända. Att Stockholm kommer att fortsätta att växa är dock tämligen säkert, och det kommer att påverka miljö och resurser. Intresserade medborgare bör alltså lämpligen försöka sätta sig in litegrann i de här frågorna.
Ett fält med utblommade maskrosor i Ågesta. Inte stadsmiljö direkt, men ganska lätt att ta sig dit även om man inte är bilburen. I stadsplaneringen måste miljöer av den här sorten finnas med.
Underrubriken till
Den glesa staden är "Staden, transporterna och stadsutglesningen – ett diskussionsunderlag". Det räcker ju med att titta på transporter för att komma in på den grundläggande frågan om hur staden över huvud taget skall kunna fungera - för utan transporter gör den ju det inte.
I det sammanhanget kommer man in på frågan om stadsutglesning, även känt som "urban sprawl". Mattor av resursslukande små hus och vägar breder ut sig, med vissa städer i USA som avskräckande exempel. Innehav av bil blir nära nog ett måste för att kunna existera där - vilket innebär att ökande bensinpriser slår hårt mot fattiga arbetande i suburbia. Något sådant vill vi inte ha i Sverige antar jag, men även områden utanför centrala Stockholm ser ut på det sättet numera. Dock säger exempelvis yimbyrörelsen bestämt nej och framför radikala motförslag om stadsförtätning. Med tätare byggande vinner man otvivelaktigt genom att slösa mindre med resurser och kan spara mark utanför stadskärnorna i grönt skick. För att få veta mer om olika definitioner av "urban sprawl" och problemen och drivkrafterna i den processen läser man lämpligen rapporten från Naturskyddsföreningen. Samtidigt får man bland annat en stadshistorisk snabbkurs på köpet.
Den centrala staden - mötesplatsen - Sergels torg. På just den här bilden samlas några hundra människor för att protestera mot Förbifart Stockholm. Vad händer med mötesplatserna i staden om allt glasas in och förvandlas till gallerior och innetorg där rena krämarintressen får bestämma? Är en stad för enbart köpenskap en stad som kan utvecklas kulturellt och politiskt - kan den vara en demokratisk stad?
En intressant fråga är: hur mycket av utvecklingen skall ske spontant, och hur mycket och från vilket håll skall regleringar ske? Eller är det möjligen så att den ojämna fördelningen av makt och resurser gör att spontan utveckling i praktiken är omöjlig, och det i stället måste bli en fråga om hur besluten om resursfördelning skall tas? Skall de kommersiella intressena tillåtas styra över demokratin eller vice versa? Skall de hållas särskilda, eller skall man följa en modell där de går hand i hand (ungefär som "den svenska modellen" efter Andra världskriget)? När man diskuterar stadsmiljöfrågor i bred omfattning tror jag inte man kan komma undan detta. Gillar man inte stadsförtunning kan det ju hända att man måste ta i med hårdhandskarna mot småhusbyggar- och motorvägs- och köpcentrummaffian! Hur görs det under demokratiskt acceptabla former?
