Visar inlägg med etikett Ågesta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ågesta. Visa alla inlägg

fredag 3 juni 2011

En sväng till Ågesta

Jag var ute vid Ågesta i förmiddags. Bäst att passa på när det råkar vara sommarväder. Tog några udda bilder igen.


Klicka upp den här bilden till större format så kanske det jag såg framträder lite tydligare: svalbon under ett stalltak.  Det är hussvalor som hämtat blött material i pölar i närheten och ordnat en sorts lerkrukor till boning. Tittar man närmare ser man vita fläckar på några ställen, det är svalor. En liten radhus-koloni för hussvalor!

Det suddiga upptill, och den skarpare skuggan nedtill, är en hussvala som just håller på att gå in för landning. Hussvalorna känns bland annat igen på den vita fläcken på ryggslutet.

Förut var fälten gula av maskros, nu är de vita av vissnade maskrosor men ändå gula - av smörblommor!  Och mitt i allt detta går ett par välgödda kanadagäss och pickar.

Abstrakt konst? Eller skall vi kalla det "naturens konkretism"? Lavar på en berghäll. Vid en första snabb blick verkar det bara vara grått, men tittar man efter träder andra färger fram.

Tack vare djurbete i Ågesta (hästar och kor) finns skärvor av det äldre landskapet kvar. Och vid försommaren får det extra skönhet genom rödaktiga fläckar av tjärblomster på den magra marken.

En åttbent krabat som jag nästan höll på att trampa på. Undrar vad det är? Någon sorts spindel? Jag vet inte så mycket om insekter. Mina insikter om insekter är rätt begränsade, så att säga.

torsdag 28 april 2011

Morgonpromenad vid Ågestasjön

Att jag tog en promenad vid Ågestasjön i morse märks inte på de här bilderna eftersom jag inte tog någon bild just av den (kan finnas tidigare bilder av Ågestasjön på bloggen, men jag är för lat för att titta efter). Sjön var dock full av skrattmåsar, gäss och andra som väsnades och skapade vårstämning. På ett öppet fält stod en trana och trumpetade - förmodligen efter sällskap. De första svartvita flugsnapparna annonserade sin närvaro genom att räkna "tjugo tjugo tju'ett".


Blå sommarhimmel och nyutslagen grönska - kan man begära mer?  I de här björkarna hördes min första svartvita flugsnappare för detta år ge hals!

I Ågesta kan det vara väldigt lerigt och jobbigt när det är blötväder. När det är torka som nu blir åkerleran nästan som hård cement i stället. Idag gick det bra med lågskor. Jag har varit där vid tillfällen när det inte ens gick med stövlar.

På tal om "åker" så börjar åkerfräken på att titta fram.

Blommande sälg i motljus och en frisk liten fors i bäcken mellan Ågestasjön och Orlången. En sval morgonbris bidrog till stämningen av senvår på väg mot sommar.

Man kan morsa på årsfärska tallskott om man känner för det.

Och det här ser ju ut som det arketypiskt svenska (det här som folk i mängder försökte emigrera ifrån för hundra år sedan). 

onsdag 8 april 2009

Från Ågesta igår


Idag är det grått, lite småkulet och dimmigt - tacka vet jag igår när solen sken, himlen var härligt ljusblå och jag gjorde en sväng ut till Ågesta för att se om det kommit några vårfåglar. Det hade det. Första sädesärlan hälsade välkommen med ett livligt tjippande.

Ågesta gård, på bilden ovan, speglar sig i en vik av Ågestasjön. Det ser ju nästan romantiskt ut men som varande en något skeptisk person undrar jag hur trevligt det är under de kallare årstiderna. Inte bara sjön ligger där och kyler ner. Markerna runtomkring består till stor del av tung lera, och den fungerar väl som en blöt och kall svamp under delar av året. Sedan torkar den ju när det blir värmebölja, och då är det mer som betong. Stenhårt. Fast igår var det ett mellanläge: leran var fortfarande frusen, men med ett tinat ytskikt. Och det var såphalt upptäckte jag ungefär samtidigt som jag gjorde en redig vurpa!



Här är en suddig bild, men vad väntar ni av en liten fickkamera? Det intressanta är inte att tre fåglar drar förbi i en plog, utan att plogen är blandad. Jag vet inte hur vanligt det är. Jag har aldrig sett det förut (vilket dock inte betyder så mycket). Det kanske i alla fall syns att det är tre stora och en mindre fågel. De stora är sångsvanor, den mindre är en gås (grågås gissar jag) som här samverkar i en aerodynamiskt intressant konstellation.

fredag 16 januari 2009

Ett fruset Ågesta


Kallt, grått och frostigt

Jag var ute och knallade en stund vid Ågesta i förmiddags. Det är ett välkänt fågelskådarställe - utom under vintern när nästan alla fåglar och i stort sett alla fågelskådare håller sig borta. Går man här på våren kan det vara ordentligt lerigt på sina ställen, men idag var leran hårdfrusen.



Isen har dragit upp en bit på stranden, men den har inte riktigt fått grepp om träden




Tittade man åt ett håll var det grått och frostigt ...



... men vände man sig och tittade åt andra hållet började en härlig vintersol lysa upp vägen!



Uttrycket "En påle i köttet" har man hört, men här är det "En påle i isen". När jag tittade på det här fotot noterade jag att skuggan av pålen faktiskt är blå!

torsdag 19 juni 2008

Naturskyddsföreningen om urbanisering och stadsutglesning

Här är två tips om intressant läsning för den som funderar på förhållandet mellan natur, resurser och stadsmiljö, särskilt i Stockholm. Dels är det senaste numret av Sveriges Natur (nr. 3/08) som ges ut av Naturskyddsföreningen. Där finns ett block av artiklar som kallas "Staden - vår framtid". Det kanske känns lite spretigt eftersom man försöker täcka många aspekter, men jag tror att blocket kan vara bra som introduktion.

Dels finns en rapport om stadsutglesning som föreningen publicerat, betitlad Den glesa staden. Kan laddas ner här.

Att den gamla ärevördiga föreningen numera också intresserar sig för stadsbyggnadsfrågor har jag berättat om tidigare, i samband med diskussionerna om vad som skall göras med Bromma flygfält. Uppenbarligen är detta ingen tillfällighet - nu är det stadsmiljö som ligger högt på dagordningen!

Kan det vara en generations- och epokfråga? Först under de senaste årtiondena har vi fått större grupper av verkliga stadsbor i Sverige. Själv är jag född i och bor i innerstaden, men på något vis hänger "landet" kvar i bakhuvudet trots att de svenska delarna av min släkt började bli stadsbor för cirka 150 år sedan. Den mentala omställning verkar ta tid, men nu finns det mängder av dedikerade stadsbor som måste ta ställning till en miljö som befinner sig en bit från den lantliga gödselstacken. De kanske känner sig främmande för den typen av omgivning också. En del kommer ju från stadskulturer i andra delar av världen, som de som kommer från det som med en äldre term kallas "Främre Orienten". Det var ju där de första städerna växte upp, och många var det också, för cirka 6000 år sedan. En irakier eller syrier som kommer hit kan ju ha haft stadsbor i släkten vid en tid när stockholmsområdet ännu låg under vatten.




Gammal stadsmiljö - en liten fin husrad vid Söder Mälarstrand, strax väster om Västerbron. (Fast när de här husen byggdes räknades nog det här området som yttre förorterna.)


Det sker en kraftig urbanisering världen över, folk flyttar in mot städerna i massomfattning och över hälften av Jordens befolkning bor numera i städer. "Världens städer växer med ett Uppsala om dagen" står det i Sveriges Natur. Då blir det givetvis av högsta vikt att försöka se till att levnadsnivån i städerna är dräglig. Mycket av tillväxten handlar om slum som breder ut sig på ett ohälsosamt sätt i jättestäder med fler invånare än hela Sverige. Ur den synpunkten är våra inhemska problem av lyxkaraktär, i alla fall ännu så länge. Det mesta av den gamla slummen försvann under miljonprogrammets tid och förhoppningsvis går det att se till att återförslumning inte sker.

Det finns prognoser om att Stockholm kommer att växa med ett Göteborg - men då bör man minnas att prognoser är just inget annat än prognoser. En prognos är inte en fastlagd plan utan en mer eller mindre god gissning om vad som skall hända. Att Stockholm kommer att fortsätta att växa är dock tämligen säkert, och det kommer att påverka miljö och resurser. Intresserade medborgare bör alltså lämpligen försöka sätta sig in litegrann i de här frågorna.




Ett fält med utblommade maskrosor i Ågesta. Inte stadsmiljö direkt, men ganska lätt att ta sig dit även om man inte är bilburen. I stadsplaneringen måste miljöer av den här sorten finnas med.


Underrubriken till Den glesa staden är "Staden, transporterna och stadsutglesningen – ett diskussionsunderlag". Det räcker ju med att titta på transporter för att komma in på den grundläggande frågan om hur staden över huvud taget skall kunna fungera - för utan transporter gör den ju det inte.

I det sammanhanget kommer man in på frågan om stadsutglesning, även känt som "urban sprawl". Mattor av resursslukande små hus och vägar breder ut sig, med vissa städer i USA som avskräckande exempel. Innehav av bil blir nära nog ett måste för att kunna existera där - vilket innebär att ökande bensinpriser slår hårt mot fattiga arbetande i suburbia. Något sådant vill vi inte ha i Sverige antar jag, men även områden utanför centrala Stockholm ser ut på det sättet numera. Dock säger exempelvis yimbyrörelsen bestämt nej och framför radikala motförslag om stadsförtätning. Med tätare byggande vinner man otvivelaktigt genom att slösa mindre med resurser och kan spara mark utanför stadskärnorna i grönt skick. För att få veta mer om olika definitioner av "urban sprawl" och problemen och drivkrafterna i den processen läser man lämpligen rapporten från Naturskyddsföreningen. Samtidigt får man bland annat en stadshistorisk snabbkurs på köpet.



Den centrala staden - mötesplatsen - Sergels torg. På just den här bilden samlas några hundra människor för att protestera mot Förbifart Stockholm. Vad händer med mötesplatserna i staden om allt glasas in och förvandlas till gallerior och innetorg där rena krämarintressen får bestämma? Är en stad för enbart köpenskap en stad som kan utvecklas kulturellt och politiskt - kan den vara en demokratisk stad?


En intressant fråga är: hur mycket av utvecklingen skall ske spontant, och hur mycket och från vilket håll skall regleringar ske? Eller är det möjligen så att den ojämna fördelningen av makt och resurser gör att spontan utveckling i praktiken är omöjlig, och det i stället måste bli en fråga om hur besluten om resursfördelning skall tas? Skall de kommersiella intressena tillåtas styra över demokratin eller vice versa? Skall de hållas särskilda, eller skall man följa en modell där de går hand i hand (ungefär som "den svenska modellen" efter Andra världskriget)? När man diskuterar stadsmiljöfrågor i bred omfattning tror jag inte man kan komma undan detta. Gillar man inte stadsförtunning kan det ju hända att man måste ta i med hårdhandskarna mot småhusbyggar- och motorvägs- och köpcentrummaffian! Hur görs det under demokratiskt acceptabla former?