Det var möte idag på Sergels torg, några hundra människor från ett antal organisationer som uttryckte sitt ogillande av Förbifart Stockholm. Tidigare har jag hört folk som misstänker att den där förbifarten i själva verket är ett maskerat motorvägsbygge i rätt in i Stockholm. Och det kan väl vara troligt - det kommer väl att finnas avfarter och påfarter här och där? Eller?
Jag hade inte koll på vilka alla arrangörer var, men Naturskyddsföreningen, Miljöförbundet Jordens Vänner, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tyckte jag mig urskilja, samt Feministiskt Initiativ (dålig högtalaranläggning, men den flickan höll ett bra tal).
Som en talare påpekade är det ett bekymmer att de som fattar beslut i de här frågorna är bland de minst miljömedvetna - annorlunda uttryckt: gubbtjyvar i övre medelåldern som är mer kära i sina bilar än något annat. Det behövs en städning i de beslutande organen med andra ord.
En annan talare nämnde det oerhörda inflytande som biltillverkare och motororganisationer har. Man kanske kan tillägga bygg- och anläggningsbranschen som givetvis lägger asfalt och betong överallt så mycket det går. Dessa affärsintressen, som har sina kompisar även inom politiken, är en svår motståndare att tampas med. Om några år är många av de här figurerna bortpensionerade. Man får hoppas att de inte hinner orsaka så mycket mer skada, och att det kommer nya och mer klartänkta personer på ledande positioner, folk som inser att det är en dålig linje att fortsätta 1900-talets vurm för den lilla privatbilen som fraktar i snitt 1,2 gubbe till och från stan varje dag.
Vill man göra något åt trafiksituationen i stockholmsområdet är det lika bra att ösa in miljarderna i en enorm uppgradering av kollektivtrafiken, och att stoppa nya bostads- och affärsområden som kräver att boende och kunder har bil för att kunna till sig till och från dem. Det är bra för klimatet, det är bra för att spara resurser, det är bra om vi vill ha ett samhälle där människor är viktigare än bilar.
