SAP:s program om bostäder

Jag lovade i ett svagt ögonblick att titta efter vad andra partier har för synpunkter på bostadspolitiken. Efter att ha försökt läsa socialdemokraternas program kan jag meddela följande utdrag (samt att jag nog inte kommer att försöka titta på några fler snustorra partiprogram som ligger ljusår från vad partiet gör i praktiken). Nåväl, jag laddade ner SAP:s program från 2001 från deras hemsida och plockade fram ett par citat.

Marknaden är således bara en del av det blandekonomiska system socialdemokratin förordar. Marknaden kan bara möta sådana behov och önskemål som kan uttryckas i tillräckligt stark efterfrågan. Sådana nyttigheter som utgör sociala rättigheter, det vill säga nyttigheter som ska tillkomma alla oberoende av inkomst, måste undandras marknadens fördelningsprinciper och fördelas efter andra principer. … Dit hör bostadssektorn i den utsträckning som krävs för att säkerställa allas rätt till en god bostad.
…

Bostadspolitiken är en oundgänglig del av den generella välfärden, och utgör det fjärde benet i välfärdspolitiken utöver vård, skola och omsorg. En bostad är en social rättighet, och det är därför ett samhälleligt ansvar att trygga bostadsförsörjningen. Starka allmännyttiga och kooperativa företag är nödvändiga för att motverka segregation och för att hålla nere boendekostnaderna. De boendes inflytande över sin bostad och sitt bostadsområde ska öka.

Jaha, varsågod, sätt igång!

Näringslivsminnen vid bäcken

Den här bloggen är som bekant speciellt tillägnad Stockholm. Men jag har aldrig definierat vad jag menar med detta geografiska begrepp, och nu ockuperar jag helt fräckt grannkommunen Nacka också. Det är ju Stockholms län i alla fall, och jag tycker om att ta en promenad i området utåt Erstavik då och då. Särskilt på vår och försommar när hela naturen brister ut i lovsång.

Det här är några bilder jag tog i morse i närheten av Erstaviks gård. Där finns det rester av någon sorts anläggning vid och i Sandaån. En del är gjuten cement, en del enklare träkonstruktioner eller huggen sten, och cementen antyder att delar av detta inte är så gammalt. Vad är det? En kvarnanläggning, en vattendriven såg eller ett litet kraftverk som legat här? Den som vet svaret får gärna höra av sig!

När jag fortsatte längs strömmen kom där en riktig liten vinterbadare och visade upp sig - en strömstare! En pigg liten gynnare som gärna tar sig ett dopp i iskallt vatten utan att bli förkyld. Snart flyttar nog strömstararna norrut. Vad jag vet är det ganska sällan de häckar i Stockholmstrakten.

Små hus nära stan - Nybodaringen

Det finns ställen man ser men bara går förbi. Som de små husen på Nybodaberget som väl kom till någon gång på 90-talet. De ligger både centralt och avsides på en gång: lite avskurna genom Södertäljevägen och Årstabergsvägen och en del bergknallar och stup åt olika håll. Ändå är det bara några minuters väg från Liljeholmen och med stor utsikt åt olika håll. Jag såg husen när jag ibland gick till eller från jobbet i Midsommarkransen, men idag var det första gången jag fick för mig att gå upp i området och se hur det verkligen ser ut. Jag kan inte mycket om arkitektur, men är de inte ett ganska originellt inslag i den stockholmska byggvärlden?


Jag har alltid tyckt att det varit ett drag av "klassiskt kinesiskt" hos de här husen. Kanske är det den röda färgen och takformen som lätt skulle kunna förvandlas till kinesiska byggnadskrumelurer? Ovanstående hus har utrustats med mycket fönster. Den som tittar ut genom dessa ser en skogsbacke. Kanske träden gör en del för att avskärma bullret från Södertäljevägen som ligger några tiotal meter bakom där jag stod när bilden togs.

Man kan ju fundera över modet med stora fönster. Jag tror att man bör få in mycket sol i det här läget omkring midsommartid i alla fall. Men hur mycket onödigt värmeutsläpp medför de på vintern när man vill hålla kylan stången? - Och så kan man också fundera över om det skall byggas i så här litet format på rätt attraktiv mark nära stadens centrum. Fast det kan man ju inte göra något åt nu.


När man kommer upp på gatan som heter Nybodaringen är man i ett småhusområde. Kan man kalla det stadsvillor? Jag tycker att det inte ser så tokigt ut. Husens konsekvent röda väggar matchas av rött grus på marken. Gångbanan är en rad plattor med grus på båda sidor. Det kan vara mer estetiskt än tunna strängar av gräs. Fast gräs fångar nog upp damm på ett sätt som ju grus inte kan göra (om nu damm och partiklar är ett problem i det här området).

Undrar hur det är med grannsämjan här i området. I vissa småhusområden blir man sura om någon inte sköter sin gräsmatta och andra trädgårdsdetaljer, men här verkar man inte ha mycket sådant att ta hänsyn till. Området är inte byggt för att imitera "nästan landet". När jag tänker efter har det lite drag av engelsk småhusbebyggelse också - längor av röda tegelkåkar.



Jag tror inte jag såg en enda människa under min vandring runt vägslingan. Däremot fanns det massor av bilar. Är det flerbilsfamiljer som bor här, eller jobbar folk inne i stan och tar någon av bussarna i närheten, eller tvär- eller tunnelbana, för att ta sig till jobbet?

De här radhusartade byggnaderna hade något som såg ut som kakelväggar - lite av badrumskänsla gav de allt.

Jag tog några bilder i området och ilade vidare. Det var kallt om fingrarna idag och isande snålblåst - med andra ord nästan som vårväder!

Söderkåkar i olja

När jag började den här bloggen var det med foton av en Söderkåk där min släkt bott, men som nu står på Skansen. Här är det i stället oljemåleri.

Konstnären är frisörmästaren och perukmakaren Algot Sandberg (1885-1938), min morfar, som också var god amatörmålare. Han bodde på Söder mot slutet av sitt liv.

Målningen ovan föreställer Bengt Ekehjelmsgatan. Var den nedre målningen tagit sitt motiv vet jag inte, men min mor trodde att det var på Söder någonstans, i samma område. Notera gatlyktan till vänster och att gatan mer ser ut som en landsväg.



Algot dog långt före min tid (i likhet med alla mina far- och morföräldrar) men ett par av hans mindre trevliga systrar hann jag träffa som liten. Släkthistoria är intressant och kan lära oss en hel del om hur Sverige utvecklats. Algots mor kom från Småland. Hon var piga från en torpar- och statarfamilj. Algots far var västmanlänning som utvandrade till Stockholm 1870. Farfadern var ett utfattigt "svagsint fattighjon" i ett västmanländskt bruk. Föräldrarna möttes här i Stockholm och lyckades arbeta sig upp till bra inkomster och boende mot slutet av 1800-talet. Då kunde de flytta upp i de nybyggda bostadsområdena i Hedvig Eleonora församling. De var alltså östermalmare på den tiden även "vanligt folk" bodde där (ett förhållande som ännu rådde för några årtionden sedan men nu kanske är utplånat - jag vet faktiskt inte).

Den gamla eken i Liljeholmen

Den här eken står på en klippa i Liljeholmen och blickar ut över Södertäljevägen. Bakom den finns arbetsområdet i Marievik. Så länge jag minns har den sett så här förfallen ut, och det var många år sedan jag skaldade följande poem som ändå kan sägas spinna på temat "gammal är äldst". Det är imponerande hur gamla ekar kan blomma och grönska år efter år trots att stammen är ihålig och de flesta grenarna fallit av. Dikten skrev jag alltså för många år sen, och noterade att ett par veckor senare hade syrénblommorna fallit av men eken stod där lika stark och grön.

Ek och syrén

Åldrig ek
sönderfallande
snart utan grenar;
krokig gamling
ändå grön krona
kanske sista våren?

Vid dess fot
syrenernas blå strutar

Mot reklam på offentliga platser - i Sao Paolo, och exemplet sprider sig

Av en händelse kom jag att bläddra i en för mig tidigare okänd publikation betitlad Tendens Special, utgiven av Sveriges Marknadsförbund. Det är nr 8 2007 och där får man veta att staden Sao Paolo i Brasilien (en jättestad, ingen liten byhåla direkt) har förbjudit affischtavlor utomhus samt reklam på taxi och bussar. Även en del begränsningar för butikernas egen utomhusreklam har införts.

Stadsborna rapporteras generellt vara nöjda, men givetvis gnäller ett USA-bolag (som råkar vara världens största utomhusaffischör) och har sprungit till domstol och påstår att i USA skulle man inte tolerera något sådant. Men av artikeln framgår att flera delstater i USA och flera tusen städer har införts begränsningar mot reklamskyltar, bill boards. Staden Bergen i Norge har infört restriktioner och Moskva är på gång. Blir det full fart på rörelsen kanske vi kan få den hit till Stockholm också.

Man kan se det här från olika synvinklar. Det finns ju en del reklam som nästan fått kulturstatus (som stomatolskylten nere vid Slussen eller biografen Drakens gröna neondrake vid Fridhemsplan). Men när staden alltmer smetas ned är det inte så roligt längre, vilket noteras i artikeln. Jag har hört förslag om att ta bort reklamen i tunnelbanan. SL får en del inkomster av den, men vad jag förstår är det kaffepengar jämfört med SL:s totala budget. Det som SL gör är att man säljer resenärernas uppmärksamhet till de som gör reklam. Det är bakgrunden till alla kommersiella media: de säljer läsare och tittare till annonsörerna.

En annan synvinkel är frågan om vad företagen har för uppgift i samhället. Är de våra tjänare eller herrar? Så länge de diskret erbjuder sina varor är det en sak, men när de försöker ta över varenda skrymsle och vrå av samhället för att skräna om sina fantastiska produkter är det en annan sak. Har jag rätt som medborgare att inte överallt mötas av budskapen "köp, köp"!? Jag har i andra sammanhang skällt ut klottrare, och ur min synvinkel är skillnaden mellan reklamfolket och sprutburksfolket inte särskilt stor - de fular ner staden, de är negativa element, och de representerar krafter som inte är demokratiska.

Mot Brommas permanentande som flygplats

Här kopierar jag in ett meddelande jag nyss fått från Naturskyddsföreningen i Stockholm. Angående föreningens förslag till bebyggelse på Bromma flygfält har jag i alla fall noterat att en yimbyförespråkare tycker att det är bra. Som det ser ut från min horisont finns det ett flertal gemensamma nämnare mellan naturskyddare och stadsförtätare. Jag hoppas det går att utveckla någon sorts samarbete.


---------------------------------
Måndag den 3:e mars tar Stockholms kommunfullmäktige upp förslaget om att avtalet för Bromma flygplats ska förlängas i ytterligare 30 år.

Naturskyddsföreningen kommer att finnas på plats utanför stadshuset för att ge politikerna ett bättre val. Vi har gjort en stor bild med en mysig gatumiljö, utifrån föreningens förslag att bygga en miljöanpassad stadsdel på Bromma flygplats med plats för 50 000 boende och arbetande.

Vi vill gärna att även du finns på plats utanför Stadshuset i Stockholm.

Tid: Måndag 3:e mars kl. 17- 18.

Plats: Hantverkargatan, nära ingången till Stadshusets bakgård

Ingen föranmälan - Det är bara att dyka upp och vara med hela tiden eller en liten stund.

Sprid gärna denna inbjudan!


Bakgrund: Tanken med Naturskyddsföreningen i Stockholms läns förslag är att det är bättre att bygga på redan exploaterad mark istället för att ge sig på regionens grönområden när befolkningen växer. Klimatet har också mycket att vinna på en sådan utbyggnad. Befolkningen i ett så centralt läge har bättre möjligheter att gå, cykla och åka med kollektivtrafiken och bebyggelsen vore lätt att försörja med fjärrvärme. Dessutom är det en stor subvention till flyget som minskar tågets konkurrenskraft att staden hyr ut området till Luftfartsverket för den mycket subventionerade avgiften som föreslås i avtalet. Se förslaget på:

http://www.stockholm.snf.se/efterflyget.htm

Vänliga hälsningar,

Jens Forsmark
Naturskyddsföreningen i Stockholms län