Fotobilaga - nattbilder från Årstaviken

Är inte nattbilder en konstig genre egentligen? Man skall ta en bild som visar att det är natt, men det måste ändå vara så mycket ljus att det syns att det är något i mörkret. Här är några bilder av den typen som jag tog under söndagskvällen. Som den ovan, när aftonrodnaden höll på att försvinna bakom järnvägsbroarna vid Årsta holmar. Lite skakig på fri hand, men efter en omgång med skärpan blev bilden någorlunda. För de andra bilderna pallade jag upp kameran på lämpliga underlag och använde tidsutlösning.

Vindstilla och ljummen luft, och vattnet var som en spegel för såväl ljus som hus.

Översta lutande ljusrampen är vid gångbanan på järnvägsbron, den horisontella nedan tillhör någon mojäng i vattnet som väl är till för att båtarna skall hålla sig på rätt plats när de kör under bron. Och så speglas det hela i vattnet.



Staden på vattnet, Mälardrottningen. Vid en häftig översvämning (risken är liten, men den finns) blir det väl Staden under vattnet i stället. Men Högalidskyrkan där uppe på berget i bildens mitt kommer att klara sig i alla fall, det lovar jag.



När motivet ser ut så här glider man över till nära nog abstrakt konst, kanske som en målning där färgerna får flyta ut med formerna försvinner i bakgrunden.



Och vad är det här för en nattbild då? - Ingen nattbild alls, så här såg det ut i morse. I går sjöng koltrastarna i Årsta skog trots att solen gått ned. Idag var koltrastsången ännu starkare. Härliga tider!

Lördagsmorgon

Solen skiner, vinden börjar nästan kännas ljummen, det är tid att tvätta fönstren och vårstäda - och innan jag sätter igång med det tar jag en morgonpromenad i ett lördagsstilla stadslandskap. Ibland kan det hända att man stannar till och tittar på saker som man kanske borde ha sett förut men upptäcker först nu. Som det här fönstret på Varvsgatan. (Klicka på bilderna för större format.) Det verkar vara en konstnär som heter Johan Björkegren som håller till där. Klicka på den där länken och se mer vad han gör.

Bekymmer med inbrottstjuvar har man också. Anslag i porten bredvid.

Hejsan hejsan, här är det någon som vinkar!

Nere vid Pålsundskanalens mynning i Riddarfjärden. Båtarna vid Mälarvarvet speglar sig i en nästan helt blank vattenyta. Stockholm gör sig ganska bra i solsken ...

... vilket kanske också bevisas av de här två hopklippta bilderna? Till vänster Mälarvarvet, till höger sticker Stadshusets torn upp och speglar sig i Riddarfjärden.

"Det försvinnande köpcentret"

Var det inte något prat om en jättegalleria i Solna? The Mall of Scandinavia eller vad man nu har hittat på för pampigt namn?

Nåväl, det finns problem med anläggningar av den här typen. Under konjunkturuppgångar suger de musten ur annan affärsverksamhet i närhet och slår ut lokal handel som inte finns i köpcentret. När det blir lågkonjunktur går de själva på knäna. Även om många olika butiker finns i en galleria är de beroende av några stora dragplåster, och när de börjar gå dåligt går det dåligt för hela anläggningen. Den drar färre kunder och kanske måste stängas helt.

Erfarenheter från USA kan förhoppningsvis inte alltid direkt översättas till Sverige (nu var det en masskjutning igen), men den här tidningsartikeln ger en del att fundera på, kanske särskilt för köpcentra-entusiaster: The vanishing shopping mall. Det verkar som om lokalhandelns och galleriornas nedgång under kristider gynnar de extrema lågpriskedjorna, och är det en sådan kvalitetssänkning vi vill ha? Å andra sidan: köpcentra som är fulla av saker som vi egentligen klarar oss utan ...? Hur är det med det där gänget i Sickla som ockuperade Slussen med reklam?

Sista isen på Årstaviken?

Tja, man vet ju inte, men detta kan vara den sista isen på Årstaviken från den här säsongen. Så såg den ut i morse i alla fall. En metallisk vision, som en plåt som bucklats av ett bombardemang av småstenar.



För den som undrar hur det ser ut vid rivningen av gamla V&S i Liljeholmen så har vi läget här. Inte mycket står upp, man är nu i stadiet att mala sönder små betongklumpar i ännu mindre betongklumpar.





Några gråtrutar förde ett sjuhelsickes liv på den gamla broresten under Liljeholmsbron (finns fotograferad i annan vinkel här). I Årsta skog sjöng rödhakar och bofinkar, och de första strandskatorna för året virvlade vilt pipande runt över sjön. Nu är det vår!

Paradis för betongälskare?

Det handlade om Gullmarsplan på bloggen igår. Här är en "underifrånsynpunkt", nämligen hur det kan se ut just när man klivit ned från gamla Hammarbybron och går mot den trevliga strandpromenaden längs Årstaviken bort till Liljeholmen. Här ovan går nya Skanstullsbron, tunnelbanan samt Tvärbanans bro.

För att komma till Paradiset måste man ta sig genom Skärselden, så att säga, och det här ser inte så kul ut. Det är klart, skulle man vara byggnadsingenjör med specialintresse för betongkonstruktioner, så ... . Det är svårt att bli av med de här byggnadsverken, de behövs ju, men månne går det att göra något åt utseendet? Kanske något att tänka på när man skall snygga till omkring Gullmarsplan?

Jag tänkte någon gång att de trista ytorna under broarna kunde användas för byggnadsändamål. Letar man längre ner i den här bloggen finns det väl till och med några primitiva skisser hur det skulle kunna fungera. (En av dem är här, dock inaktuell eftersom man faktiskt har börjat bygga vid Hornstull.)

En arkitekt hävdade att det finns stränga bestämmelser mot byggnader under broar, men med tanke på hur det ser ut under flera av våra stora broar i Stockholm undrar jag hur det verkligen förhåller sig med det. (Här är ett exempel.) Orsaken skulle vara brandsäkerhet (undrar om inte de gamla kraven att det skall vara lätt att spränga bron finns kvar också?) men borde man inte kunna bygga in den säkerheten?

Några bilder från senaste dygnet

Här är några stockholmsbilder från igår och idag. Som ovan: det är en portklapp (tror jag) som sitter på Riddarholmskyrkan. Har jag möjligen någon läsare som varit guide i sagda kyrka och vet något om den där tingesten? Den sitter på en dörr på nordsidan av kyrkan. Jag var där igår och tittade efter tornfalkarna för övrigt, men det var bara ringduvor som flaxade omkring.



Där flyter speglingen ut som honung på vattnet. Hur kan det komma sig att speglingen från en vit båtsida får denna färg? Så såg det i alla fall ut vid Söder Mälarstrand igår.



Och så här såg det ut i Västberga för ett par timmar sedan. Jag trodde att rondellhundar tillhörde förra årets begivenheter, men de florerar tydligen även i år.

Ännu mer kaféer! Nu åt Gullmarsplan-hållet också!

Skall det vara en arkitektbild med stadsmiljö i regnblandad snö? Originellt i så fall tror jag!

Jag hackade i ett tidigare inlägg på kafémanin, men den verkar vara hejdlös. DN skriver om planerna för att bygga ihop Skanstullsområdet och Gullmarsplan. Att man förvisar en massa trafikbetong till underjorden är bra. Kan man få bussterminalen, som väl bara slås av Slussenterminalen vad det gäller deprimerande miljö, att bli trivsammare är det bara att uttrycka ett livligt tack. Men så har vi försäljningspratet ... Stadbyggnadsborgarrådet Alfvendal:

En viktig grund för bebyggelsen vid Gullmarsplan blir att det ska finnas butiker, [och här kommer det!:] kaféer och annat i bottenvåningarna.

Varför kryllade det av kaféer en gång i tiden på Söder? (Läs förslagsvis Den folkliga staden av Mats Franzén om östra Söder för länge sedan.) En rimlig anledning till mängden av sådan syltor var att det fanns mängder av människor som inte hade eget boende, de var inneboende eller väldigt trångbodda. Så det var bara att fly till något annat ställe, exempelvis ett kafé.

Sedan hände ju en del, som att trångboddhet och inneboendesystem byggdes bort och folk fick ordentliga utrymmen att vara i. Om det nu är så att folk inte skall använda köken kan man väl lika gärna ta bort dem och ersätta med en liten kokvrå?

En gammal planering, Lindhagensplanen från 1860-talet. Intressant nog antogs området där jag bor inte vara något att bygga på - för bergigt antagligen. Ringvägen känns dock igen. I stort sett var ändå Söder fullbyggt ända ner till Skanstull. Men på andra sidan började landet!

Hos yimby får man väl ta det goda med det onda hos Alvendal, stad som breder ut sig men inga jättekåkar:

– Det finns ett enormt sug efter att bo i stad. Visst kan vi bygga en del i innerstaden, men om Stockholm ska utvecklas som stad måste innerstaden växa utanför tullarna, betonar stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (M). [Det hade jag kunnat tala om för länge sedan - det kommer inte att räcka med småfjuttande inne i den äldre bebyggelsen. Och om folk nu "skall bo i stad" finns det ju flera städer än Stockhom.]

...

– Vi tänker oss en varierad stadsbygd där grunden är relativt låga hus som harmonierar med dagens bebyggelse. Sedan kan det sticka upp högre hus på olika ställen, men snarare 10 än 40 våningar, betonar Kristina Alvendal. En viktig grund för bebyggelsen vid Gullmarsplan blir att det ska finnas butiker, kaféer och annat i bottenvåningarna. Gator med bostäder ända ned till marken har en tendens att bli livlösa och otrygga och kring knutpunkten Gullmarsplan borde det finnas en marknad för ett omfattande och varierat butiksliv

Och kaféer som sagt. Borde de inte vara kompletta med några gammaldags ölgubbar samt några s.k. kaféblommor också? Nix, det blir någon slags medelskiktsetablissemang där medelskikten förmodligen kan sitta och gråta över sina bostadslån, eller vad nu den sortens människor håller på med. För det blir väl inte så att man tänker ösa ut en massa billiga fina hyreslägenheter ...?