Morgontur i Erstaviksområdet

I morse var jag uppe ganska tidigt, traskade i mörkret ned till Slussen och tog 401:ans buss i riktning mot Nacka. Två hållplatser efter den kända Hellasgården (känd i alla fall i stockholmska friluftssammanhang) klev jag av och ut i mörkret strax innan himlen började ljusna. Lite snö hade det kommit igår kväll, den knarrade trevligt under sulorna. I skogen höll några domherrar konsert, på avstånd hördes spillkråkor skrika och hundskall (rådjursjakt?). En råbock sprang förbi mig och skällde lite. De låter ju också som stora hundar - inte särskilt vackert för ett så vackert djur.

Stjärnhimmel? Nej, jag gick in bland träden och knäppte av en bild. Tänkte mig att det skulle bli trädstammar i blixtljus. I stället blev det just en stjärnhimmel av snöflingor. Ibland kan även det misslyckade bli lyckat.

En stund senare hade jag kommit ner till Erstaviken. Den är en arm av Östersjön, långt bort på vänsterkanten nedanför skogsranden har jag tagit mig en del sköna bad. Men nu får det vara. Invid strandkanten låg det is och det såg ut som isbildningen fortsatte längre ut. En svagt rosa himmel gjorde att vattnet och isen också fick rodna litegrann. Annars är det mest variationer på blått och grått som gäller så här års.

En härlig gammal ek gör sig alla årstider, knotig och fantastisk, men jag ser fram mot försommaren när den fylls av fågelliv. Förmodligen är det massvis av liv i den just nu också, men mer på insektsnivån. På fältet till vänster gick en dovhjortsflock, hanen och nio honor om jag räknade rätt. Tyvärr dock lite för långt borta för att det skulle bli en bra bild. När dovhjortarna först kom till Erstaviksområdet var de mycket skygga och sprang så fort de fick syn på folk. Nu tittar de bara trots att man är bara några tiotal meter från dem.

Ett fruset dike, är det något märkvärdigt med det?

Bäcken som kommer från Sandasjön och går genom skogen ner till Erstaviken har inte frusit till helt ännu. Den är full av brunt skogsvatten. Ibland finns det strömstarar här.

Rödhake, häger och annat vid Råstasjön

Sjöarna på gränsen mellan Solna och Sundbyberg - Råstasjön och Lötsjön - har jag beskrivit tidigare här och här. Då illustrerade jag det med härliga bilder från den varma årstiden. I morse var jag där i ett särskilt ärende: att om möjligt pricka av årets första bofink och/eller rödhake. Det finns ett ställe vid Råstasjön, skyddat inne i strandskogen, där man ofta ser bofinkar och rödhakar även om det är kall vinter eftersom de blir matade där.

I morse var det kallt och isen på Råstasjön var stark nog för att bära en skridskoåkare. Men det finns några hål i Råstasjön och Lötsjön som hålls öppna året runt och där vimlar det givetvis av fåglar som gillar vatten. Kameran krånglade idag igen så det blev inte så många bilder. Jag missade exempelvis när det plötsligt svärmade ut tiotals hägrar ur skogen mellan de två sjöarna. Kanske dags att pensionera den gamla kameran och byta till något nyare med fler megapixlar?

Nåväl, någon bofink såg jag inte, däremot var en rödhake framme vid fågelmatningen tillsammans med en massa andra fåglar. Och i vakarna på sjön låg gräsänder och kanadagäss, och hägrar stod på isen och såg ruggiga ut. En häger om vintern ser ut som en gubbe i en slafsig grå rock tycker jag. En övervintrande kricka lär finnas i trakten, men jag tror inte jag såg den. Kanske samma fågel som fanns där förra vintern?



Den översta bilden kommer från östra delen av Råstasjön, den nedre från västra.

Avregistrerad från Bloggvänstern

Eftersom jag inte har några organisatoriska band med Vänsterpartiet är den här bloggen nu avregistrerad från Bloggvänstern. Med andra ord: vill du hålla koll på vad som händer här måste du ta till andra medel än att titta på Bloggvänsterlistan om jag skriver något.

Nyårsdag - örnkoll på Djurgården

Låt oss avverka det otrevliga på nyårsdagen först - allt dj-a skräp som ligger överallt. Det är märkligt att folk orkar släpa ut en massa saker, men de orkar inte ens ta med sig urdruckna flaskor hem igen. De här bilderna ovan och nedan är från Söder. Jag tog ingen bild vid Slussen, men där verkade marken vara beströdd av krossat glas på sina ställen.

Men nu över till det trevliga, det nya årets skönhetsuppvisningar! Ett segelfartyg stävar (för full maskin?) ut på Strömmen bort mot en blekrosa horisont garnerad med indigofärgade moln.

Jaja, jag vet att den här bilden är usel och inte bevisar någonting, men just när färjan var på väg in mot Djurgården fick jag syn på en stor fågel. Trodde att det var en av våra övervintrande hägrar, men en närmare titt med kikaren visade ... att det var en havsörn! När den vände ryggen till syntes de vita stjärtfjädrarna. Den var i bra läge några sekunder och jag rev fram kameran som vänligen signalerade "batteri slut". Men det var inte slut, den är bara utsliten och tål inte så mycket kyla och när jag gnuggat den varm och batteriet vaknat igen hade örnen hunnit flytta sig längre bort och bilden blev inte bättre än så här.

Det är inte ovanligt att man ser havsörnar omkring Djurgården. Det här är andra gången jag siktar örn från Djurgårdsfärjan. Första gången var en isvinter för länge sedan när två örnar satt på varsitt flak utanför Kastellholmen.

Detta är en frostig äng på Djurgården. Var är det för märkligt med den då? - Om vi kan ge oss till tåls mindre än ett halvår törs jag förutsäga att ladusvalor kommer att jaga fram i ilfart över den öppna marken.

Soligt var det i förmiddags. En rad bokar bortåt Manila stod på parad i mattan av gyllene löv.

Dessa märkliga formationer är helt enkelt två knölsvanar som sticker rumpan i vädret medan de betar på botten utanför södra Djurgården.

Isbladskärret. Vårens och sommarens paradis är fruset och kallt.

Frusna och frostiga löv - säga vad man vill, men de brukar göra sig bra på bild!

Fotosafari: Bergianska - Japanska dammen - Värtan

Jag tänkte idag erbjuda bilder från en fotosafari till en av mina favoritplatser, nämligen Norra Djurgården. Där ligger bland annat Bergianska trädgården, en plats som man normalt söker sig till under blomstersäsongen. Men även vintertid kan en botanisk trädgård ha sin charm. Fåglar finns det där, fast inte så mycket som om fem-sex månader förstås. När jag tittade upp kom en sparvhöksliknande fågel förbi - det kanske till och med var en sparvhök!

Vad är det däruppe i trädet? Mistlar ser det ut som. Mistelns nordgräns går vid Mälarens norra strand och vid Asköviken utanför Västerås kan man se träd fulla av dessa märkliga växter. Hos gallerna var det en helig växt, kanske för att den är grön året runt och således lämplig som symbol för långt liv. Men minns att guden Balder togs av daga med hjälp av en mistelpil!

Edward Anderssons växthus, en ganska ny byggnad för värmekrävande växter i Bergianska.

Om man spanar in genom de immiga rutorna skymtar en tropisk grönska av härligt slag.

Bellman sjöng om Brunnsvikens vågor, men i morse hade isen lagt sig och det var inte vågat längre. Långt borta mot den blekrosa vinterhimlen sticker Wennergren centers huskoloss upp.

Här finns skylten, men var finns växten?

Ja, det är ju inte tid för vackra blommor nu (utom isblommor kanske) men jag lånade den här bilden av solvändan från Den virtuella floran.

Japanska dammen i sommardräkt kan du se på här. Så här ser den ut i fruset vintertillstånd.

Den här bänken finns på sommarbilden som jag hänvisar till ovan. Där har jag suttit ett flertal gånger och lyssnat till vattnets porl och njutit av blommorna och stenarna.

En japansk spång med inlagt "snedsteg". Tanken är väl att om man är jagad av demoner springer man över bron, men demonerna är så dumma att de inte ser den där böjen utan fortsätter rakt fram och ramlar i vattnet. Det verkar korkat av demonen.

Men se på symmetrin mellan spången av grova bräder, stenblocket till vänster ute i vattnet och den lilla samlingen block på hitre sidan - japanerna kan det där med trädgårdar som är en fröjd för ögat! Och är det ögonfröjd blir det själafröjd också!

En gång stod jag där på bron och tittade på salamandrar i det gröna vattnet.

Med lämplig vinkling mot verkligheten skapar man "abstrakt konst" av ny is som brutit sig runt en sten vid strandkanten av Värtan och dessutom dragit ett vitt band längs stranden. Nästa bild är variation på det temat.

Ett konstigt mönster - är det en båt som hunnit röra om lite i vattnet just när det höll på att frysa till?

Längre neråt Värtan hade inte isen kunnat få fäste, men stenblocken på stranden var pudrade av tjock frost. - Och så var det så dags att hoppa på bussen och åka hem!

Skogskyrkogården

Jag var ute i förmiddags på Skogskyrkogården för att plocka upp ett utbrunnet ljus. Det var lugnare nu på morgonen (mycket lugnare) än på julaftonen. Då kändes det som att gå längs en tungt trafikerad gata när jag gick in genom stora entrén. Nu var det nästan tomt, och de flesta gravlyktorna hade slocknat.

På tal om entrén: den här grekiskinspirerade portalen som bara leder fram till en mur av grova stenar ser märklig ut.

Den öppna ytan innanför entrén gör ett mäktigt intryck, med sluttningen som långsamt höjer sig mot skogsranden och korset. Tänk om någon kommer på att bibeln är felöversatt och att Jesus blev hängd, skulle man då ersätta korset med en galge? Frasen "det heliga korset" är så inkörd att man knappast tänker på innehållet, men "den heliga galgen" eller "den heliga stupstocken" skulle kanske få en och annan att tänka till.

Den lågt hängande vintersolen gav ett dunkelt sken mellan träden på den del av kyrkogården som nära nog är skog.

Skogskyrkogården är så fin att den finns på UNESCO:s världsarvslista. Men jag undrar om toaletterna platsar där, även om de kan räknas som antika.

Trettiotals- eller fyrtiotalsstandard - K-märkt kanske?

Ett element över en dörr verkar ganska okonventionellt.

Konst? Konstigt?

Den kanske har suttit här länge, men jag såg den först idag: en söndergången gummistövel som klistrats (?) upp på en glasruta som tillhör nedgången från Sergels torg och Klarabergsgatan till tunnelbanehallen. Stöveln gapar som en fisk eller en ödla. Ödlegrönt? Ödlegult?

Är detta konst månne? Kanske en "installation"? - En installation kan ju betyda att man med mer eller mindre eftertanke drar ihop diverse skräp och kallar det för - en installation. Några konstfärdigt utplacerade klippblock i en japansk trädgård kan få samma verkan. Då är det trädgårdskonst.

Kan den här stöveln symbolisera de byggnadsarbetare som byggde ställningar, lade ut armeringsjärn, gjöt cement och lade plattor när nedgången kom till för några år sedan? De har kämpat på i jobbet, och en och annan stövel har strukit med under kampens gång! "Konsten finns i betraktarens öga" kan man säga. I det här fotot syns visserligen inte några ögon, men däremot betraktarens fötter och ben speglas i glaset. Då kanske det blir mer av interaktiv konst, när betraktaren inte bara ser konstverket utan också sig själv på en gång??