Reflexion om ord

Hotfulla moln och hotfull arkitektur på sina håll

Ord har betydelse, ord leder tankarna åt olika håll. Om man talar om bostadsmarknad (i Stockholm exempelvis) får det en betydelse, om man däremot talar om bostadsförsörjning ... . Det blir olika saker. Å ena sidan en kommersiell verksamhet: köp och sälj! Å andra sidan något som skulle kunna rubriceras som 'mänsklig rättighet', med hänvisning till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna!

Plåthus? Slum?

Bidonville är ett begrepp i somliga länder i den gamla franska kolonialsfären. Det handlar om slumstäder där skjulen bland annat byggts av gamla oljefat - bidons - korrugerad plåt, brädlappar och vad annat de fattiga invånarna fått tag på. Förmodligen hus som är garanterat svala när det är kallt ute, och varma när det är värmetid!

På bilden (fler bilder av samma ställe finns här) befinner vi oss dock i Sverige, i Kärrtorp i södra Stockholm. Där har man byggt dessa hus med något märkligt utseende, fasaderna är i korrugerad plåt. Det kanske är OK att bygga så, och skulle krisen slå till med jätteförslumning framöver kanske vi här har underlaget till en svensk bidonville, men jag tycker inte det hela ser så kul ut ur estetisk synpunkt. Påminner det inte lite om bunker-arkitektur?

Jag antar att yimby-folket anser att husen är för små. Med tanke på behovet av bostäder kanske några våningar till inte hade varit i vägen, tycker jag själv.  Kanske att gatan är för bred också, om man nu inte tänkt sig att mängder av fordon skall passera här.

Landstinget gissar (prognoser är gissningar!) att det behövs 15.000 nya lägenheter per år fram till år 2030 i Stockholms län. Med dagens politik är det omöjligt. Det är klart att man kunde låta folk smälla upp sina egna små skjul i kåkstäder runtomkring stadskärnorna och bygga nordiska bidonvilles också, men det är knappt att rekommendera. Det fanns en del sådan slum omkring förra sekelskiftet, som Hagalund i Solna, men det var inga roliga ställen. Framåt 1970-talet hade slummen i stort sett byggts bort i Sverige. Vem vill ha den tillbaka?  - Svar: egentligen ingen, men som politiken nu drivs, och med accepterande av slumvärdar i vissa förorter, kommer slummen att återvända i stor skala. Slum i ena änden, överprisade bostadsrätter i den andra - det är två sidor av samma mynt. Det finns ingen annan anständig lösning än att återuppta massbyggandet av billiga hyresrätter. Det kräver en ny politik, en ny politisk ledning. Det kräver förmodligen att större delen av den förborgerligade ledningen för socialdemokraterna får respass och ersätts av vettigare folk,

Klensmedsvägen ...

... gick jag en bit på i förmiddags. Den ligger några minuters promenad från Telefonplan. I Svenskt etymologiskt lexikon skriver Elof Hellquist att 'klensmed' på fornsvenska hette 'klensmidher', vilket motsvarar tyska 'kleinschmied'. Det skall betyda 'smed i fint arbete'. Och 'klein' är 'liten' på svenska. En smed som gör mindre metallarbeten är alltså vad det handlar om, inte en klen liten stackare till smed! Knivar, hästskor och liknande gjorde han.

Med andra ord är det ungefär lika tokigt med 'klensmed' som med 'snälltåg', som ju är en direkt överföring av tyskans 'Schnellzug' ('snabbtåg'). Och 'ont krut förgås inte så lätt' är ännu en tok-översättning. Vad tysken egentligen säger är att 'Unkraut', alltså 'ogräs' inte förgås så lätt, vilket är lättare att förstå än om man blandar in krut!

Mitt personliga intresse i detta är inte Klensmedsvägen som verkar ganska trist och anonym. Däremot har jag nio personer i min släktforskning var smeder av denna sort. Fem hette Hedman och kom från Heds socken i Västmanland. Även de fyra andra höll till där. Hed blev kommun på 1800-talet. Under den stora kommunslakten på 1900-talet tror jag Hed slogs ihop med Skinnskatteberg. Och så många smeder lär det knappast finnas kvar längre, sedan bruksdöden svept fram över Bergslagen. - Men en gatskylt kan tjäna som påminnare om smedernas existens!

Slutgolfat för året?

Lägg till bildtext

Bangolfen i Tanto sista september, övergiven för året tycks det. Vatten på banorna, och snart skall väl löven singla ner från den glödande lönnen därborta. Ett tidigare fotoreportage, drygt ett år gammalt, hittar du här - det handlar om ett helt övergiven och sönderfallande bangolf i Östberga.

En dikt

En dikt som jag skrev för många år sedan. Attentaten mot Mälardrottningen har inte blivit mindre grova sedan dess. Tyvärr.

Bevara Stockholm!

Jag går i en ljummen decembernatt
längs Gråmunkebrödernas strand,
ser stadens ljus som en glittrande skatt -
hör sjöfågelskrik ibland.

Långt ner i djupet, under mina fötter
ligger en drake, girig och hård.
Den gnager och sliter i stadens rötter -
Nidhögg, din orm: bort från vår gård!

Det som ligger i fonden av denna sommarbild från i år, där kyrktornen sticker upp, är just "Gråmunkebrödernas strand". Riddarholmen alltså. Bilden är tagen vid Pålsundskanalens utlopp i Riddarfjärden, till vänster Mälarvarvet och till höger Söder Mälarstrand. Med den här bildvinkeln slipper man se Waterfront-blaffan bakom Stadshuset.

Sett mot Kungsholmen över Ulvsundasjön

I somras promenerade jag från Alvik och runt Ulvsundasjön. Det var 12 juli. Innan jag tog bilderna nedan hade jag dokumenterat litegrann av Tvärbanans utbyggnad mot norr, se här.

Det var nog ett år sedan jag gick runt Ulvsundasjön förra gången, och en del saker förändrar sig över tiden. Inte så konstigt i en stad där det händer saker hela tiden. Det som en gång var en industriell utkant av den gamla industriella stadsdelen Kungsholmen har nu bytt utseende helt och hållet.

Försök ta upp den här bilden till större format. Här kan man jämföra den nya bebyggelsen till vänster med den äldre till höger. Om man ignorerar de nya höghusen verkar det inte vara någon större skillnad sedd på håll!

Å ena sidan ser det kanske futuristiskt ut. Å andra sidan, finns det inte en tendens att futuristiska byggnader fort ser gamla och 'daterade' ut?

Är det fel på fina grå rena ytor?

Jag tog den här bilden för några månader sedan. Tänkte ha den till en kommentar om homofila/homofoba artister, där reggae-tomtar från Jamaica utmärkt sig i den senare varianten men till och från gör avbön. Särskilt när deras spelningar hotas i länder där man ser strängare på homofobi än på anfallskrig mot länder med brun befolkning. (Detta är menat som en ironisk spark mot USA och Canada med sina anfallskrig mot bland annat Afghanistan.) Minns jag rätt tillhörde den där Mavado avbönsgänget - eller han lovade väl åtminstone att hålla tungan i styr när han är utanför Jamaica.

Men det blev inget inlägg. Fast nu ser jag att bilden kan användas som illustration i alla fall: radion berättar om en listig plan av Stockholms kulturborgarråd. Affischer som ovan är olagliga, men nu har man listat ut en plan där affischering av den här sorten kan bli laglig - mot betalning. "Profit, profiiiit, det ska alltid va' profit" för att citera en Ebba Grön-låt från forntiden.

Jag bara undrar: vad är det för fel på vackra rena metallgrå ytor, utan kladd och affischer?