Mönster på is

Jag gjorde en del försök att fotografera mönster på is redan på sjuttiotalet, den tid när man fick ont i nacken av att släpa runt på en tung systemkamera med alla dess tillbehör. Idag är det lättare, när kameran är så liten att den ryms tillsammans med handen i handsken. (Måste ha den där i värmen, annars lägger batteriet av när det är kallt.)

Två märkliga snöfria zoner drar ut från Reimersholmes kaj. Varför? Är det sprickor som frusit igen efter senaste snöfallet?

Himlen är lätt rosafärgad, och färgen följer med ner i vattnet (färg som rosévin kanske, eller rödsprit?) och till de blankare partierna av is.

En stund blir nästan allting rosa. Det rödbruna huset med spetsig gavel mot vattnet nästan längst till vänster på bilden var en gång i tiden L M Ericssons fabrik i Gröndal. Nu är det bostäder, men jag var där några gånger när man ännu hade tillverkning i huset. Huset ligger längs en brant backe. Går man in på bottenvåningen högst upp, och tar sig fram en bit i huset. hamnar man på på andra våningen utan att gå i någon trappa.

I Pålsundskanalen hänger knäckepilarna ut över, och ner i, vattnet. Det är växtkraft i de här gynnarna. Isen lär inte orsaka mycket besvär. Grenar som når botten kan slå rot och bilda nya träd som växer fort. Inte undra på att pil är populärt när man vill odla energiskog.

Riddarfjärden - morgonsolen blänker till i fönsterrutor på Norr Mälarstrand. En vy som kan väcka poetiska och konstnärliga böjelser till liv även denna kalla årstid!

Brev om hemlöshet

Jag fick ett läsarbrev angående ett tidigare inlägg om hemlöshet i Stockholm. Det är så intressant att jag gör ett nytt inlägg av det. Tack Rolf!

Varje hemlös person i Sverige kostar skattebetalarna omkring 600 000 kronor per år, vilket innebär en årlig kostnad för våra cirka 18 000 hemlösa vi har i vårt land slutar på i runda tal 11 miljarder. Detta är uppskattade siffror ur en rapport från Lunds socialhögskola.

Som jämförelse skulle 11 miljarder räcka till att köpa in 11 000 lägenheter i miljonklassen till de människor som idag lever utan eget tryggt hem och därefter kunde det stöd och den hjälp som krävs sättas in för att behålla dessa till de människor som vill och behöver det. Det skulle innebära att hemlösheten skulle vara löst på ett par år. En tanke bara!

Men verkligheten ser både dystrare och helt annorlunda ut, för idag verkar istället dessa pengar användas till att vidmakthålla och bygga in hemlösheten i samhället. Det görs helt enkelt genom att vi bygger upp en särskiljande sekundär bostadsmarknad för hemlösa och fattiga människor, där härbärgen, stegboenden, referensboenden, träningsboenden, korttidsboenden och 10 talet andra uppfinningsrika boendedefinitioner finns att tillgå. Inom denna boendesfär finns sedan en arbetsmarknad för ett mycket stort antal problemorienterade och ”kontrollfreakade” människor som tycks vara avlönade endast för att förminska och diagnostisera redan utsatta människor. Helst så mycket att ett eget tryggt hem med ett fungerande privatliv aldrig ska behöva komma på tal.

Med mina över 30 års långa självupplevda erfarenhet av olika ”uppfostringsboendelösningar” är jag övertygad om svårigheten att finna en mer hopplös, mer verkningslös eller dyrare lösning än denna. Finns det överhuvudtaget en vilja i vårt land att leva upp till vår egen regeringsform och allas våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på? Om så var fallet skulle vi då inte av denna diskriminering som dagligen pågår och allas ”rätt till bostad”, avsatt några miljarder för uppbyggnad av små billiga integrerade hyresrätter där folk har råd att bo och sedan bo kvar i?

Vi ska strax läsa några utdrag ur vad våra mest ansedda forskare på hemlöshet har kommit fram till om denna snabbt växande sekundära bostadsmarknad (boendetrappor). Denna lukrativa boendemarknad våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och privata aktörer förespråkar och bygger vidare på.

Utöver de nedanstående forskare finns många fler som kommit fram till liknande slutsatser.

Hans Swärd, professor i socialt arbete säger: ” Ett grundproblem är att det byggs för lite och för dyrt. Och att många nya bostäder blir bostadsrätter. Det har blivit en ond cirkel. Hyresvärdarna kan välja och vraka och då har de svaga grupperna inte stora chanser. Och de har inte råd att köpa en bostad. Nödbostäder eller tillfällighetsboenden är en dålig lösning på bostadsproblemen. De har en tendens till att bli permanenta. Och när de finns så blir det lättare att vräka människor. Varken hyresgäster eller socialtjänst tycker att de behöver göra så mycket, nödbostäderna finns ju där. Lösningen på problemet är att få en mera långsiktig planering i kommunerna. Det är ingen omöjlighet att lösa problemen om man verkligen vill det, men det krävs uppoffringar”.

Ingrid Sahlin, forskare säger: ”Jag påvisade redan för tio år sedan att i kommuner som använder boendetrappor är helt hemlösa avsevärt fler än i kommuner som inte gör det”.

Cecilia Löfstrand, forskare säger så här: ”På den sekundära bostadsmarknaden har andrahandskontraktet konstruerats enbart för att begränsa den boendes rättigheter. De boendelösningar som kommunerna erbjuder hemlösa är vanligtvis andrahandsupplåtelser som är kombinerade med specialvillkor som innebär betydande begränsningar i hyresgästens möjligheter att disponera och förfoga över bostaden. Dessa går ofta långt utöver dem som gäller för övriga, ”vanliga”, hyresgäster och är inte så sällan integritetskränkande, i vissa fall direkt olagliga (SOU 2001:95, SOU 2004:3). De kan bl.a. innebära förbud mot att ha övernattande gäster eller sällskapsdjur i bostaden. Bostaden är för socialtjänsten ett medel för att uppnå en viss målsättning som formulerats i en s.k. arbetsplan. För att få ett andrahandskontrakt måste klienten underkasta sig tillsyn och kontroll, ett uttryckligt villkor från socialtjänsten och fastighetsägaren, vilket bland annat innebär oanmälda hembesök med hjälp av en extranyckel ”.

Vad säger Socialstyrelsen och Boverket? Jo, ”Socialstyrelsen och Boverket menar att det till och med kan vara en belastning att ha en bostad genom socialtjänsten, eftersom risken finns att man efter det aldrig blir godkänd som hyresgäst med eget förstahandskontrakt. Dessa kommunala boendelösningar för hemlösa blir därför ofta en separat bostadsmarknad, med helt egna regler och förutsättningar”.
Maria Larsson (kd), ansvarig minister i hemlöshetsfrågor tycker så här: Det behövs mer evidens, då jag anser det finns för lite forskning på området?? ”Jag tycker socialtjänsten och våra frivilligorganisationer samarbetar mycket bra och gör ett ovärderligt jobb för att hjälpa våra hemlösa”.

Vad Maria Larsson verkar söka efter i sin desperation, är snarare ett sätt att försöka köpa tid för att förhala sanningen och samtidigt utnyttja och cementera hemlösheten ytterligare i hjälplösa organisationer på grund av deras bidragsbehov. Vidare handlar det kanske även lite om att för hennes egen trovärdighets skull fortast möjligt försöka hitta en forskare som är villig att stödja denna vidriga människosyn mot våra hemlösa och fattiga medborgare med en ”evidens”. Men skulle det funnits någon mening med alla hyllmeter av evidens som finns och åter efterfrågas i den här frågan, varför har vi då inte agerat tidigare utifrån de forskningsresultat som redan presenterats?

Om denna egoistiska och giriga samhällsuppbyggnad ska gälla i framtiden så kommer även kostnaderna för fler väktare och ytterligare poliser att skjuta i höjden, då vi istället för att bygga de bostäder som efterfrågas arbetar utifrån någon tro om att fler och fler batonger ska kunna lösa hemlösheten genom segregation.


Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

Isbildning pågår

Just det, nu lägger sig isen. Hoppas du har sådan is-bildning så du förstår att hålla dig borta från isar som kan vara opålitliga. På Årstaviken är det ännu ganska tunt, men på mindre sjöar går det nog att åka skridsko. Med tanke på att det är kallt men bara lite snö undrar jag om de udda sporterna skridskosegling och issegling nu passar på? Det är väl inte så ofta man numera kan dåna fram över en blank sjöis under segel antar jag? - På tal om att dåna: det smällde till rätt bra från isen ett par gånger i förmiddags.

Ett pilträd vid stranden av Årstaviken doppar toppen i vattnet. Kallbad verkligen! Men pilarna är härdiga, om några månader är de gröna igen. Isen har lagt sig mellan Tanto och Årsta holmar.

Nu är det färdigskvalat i Årstabäcken för ett tag. Åtminstone verkar kylan ha fått greppet på Stockholm för några dagar. Det kan vara skönt att se något som ser ut som vinter för en gångs skull. Fast den snö som kommit är ju så gles så går man mellan träden i Årsta skog är det frusen barmark i stort sett överallt, vitt är det bara där det är öppet.

Rivningen i Liljeholmen som jag skrivit om då och då verkar nu gå in på slutskedet. Det här är den sista större huskroppen som ännu står upprätt. Men i förmiddags var det väl ett halvdussin maskiner som dundrade på där, så den är väl snart nere den också.

Men ett fantastiskt solsken var det. Jag fotograferade inte solen, däremot solblänket i vattnet nedanför Liljeholmsbron, och det var inte så illa det heller!

En svart klump där på väggen? - Det är en koltrasthane som burrat upp sig till en svart boll i kylan. Här är det någon hängväxt som har svarta bär, och koltrastar och björktrastar hänger där och äter och mår förhoppningsvis bra av det!

Ja, du minns väl alla regler om hur man uppträder på is? Isdubbar, ispik, gå inte där det är strömmande vatten ... det är faktiskt lugnare att hålla sig på land om man är det minsta tveksam om isens bärighet. När det börjar uppträda större mängder av folk med barnvagnar ute på Riddarfjärden brukar det vara lugnt att gå ut där exempelvis, annars kan det vara tveksamt. Det är alltid några tokiga isfiskare som går åt varje år för att de måste ut och pimpla på ställen med strömt vatten där isen är lövtunn ... ! OK, nu har jag varnat dig!

Morgontur i Erstaviksområdet

I morse var jag uppe ganska tidigt, traskade i mörkret ned till Slussen och tog 401:ans buss i riktning mot Nacka. Två hållplatser efter den kända Hellasgården (känd i alla fall i stockholmska friluftssammanhang) klev jag av och ut i mörkret strax innan himlen började ljusna. Lite snö hade det kommit igår kväll, den knarrade trevligt under sulorna. I skogen höll några domherrar konsert, på avstånd hördes spillkråkor skrika och hundskall (rådjursjakt?). En råbock sprang förbi mig och skällde lite. De låter ju också som stora hundar - inte särskilt vackert för ett så vackert djur.

Stjärnhimmel? Nej, jag gick in bland träden och knäppte av en bild. Tänkte mig att det skulle bli trädstammar i blixtljus. I stället blev det just en stjärnhimmel av snöflingor. Ibland kan även det misslyckade bli lyckat.

En stund senare hade jag kommit ner till Erstaviken. Den är en arm av Östersjön, långt bort på vänsterkanten nedanför skogsranden har jag tagit mig en del sköna bad. Men nu får det vara. Invid strandkanten låg det is och det såg ut som isbildningen fortsatte längre ut. En svagt rosa himmel gjorde att vattnet och isen också fick rodna litegrann. Annars är det mest variationer på blått och grått som gäller så här års.

En härlig gammal ek gör sig alla årstider, knotig och fantastisk, men jag ser fram mot försommaren när den fylls av fågelliv. Förmodligen är det massvis av liv i den just nu också, men mer på insektsnivån. På fältet till vänster gick en dovhjortsflock, hanen och nio honor om jag räknade rätt. Tyvärr dock lite för långt borta för att det skulle bli en bra bild. När dovhjortarna först kom till Erstaviksområdet var de mycket skygga och sprang så fort de fick syn på folk. Nu tittar de bara trots att man är bara några tiotal meter från dem.

Ett fruset dike, är det något märkvärdigt med det?

Bäcken som kommer från Sandasjön och går genom skogen ner till Erstaviken har inte frusit till helt ännu. Den är full av brunt skogsvatten. Ibland finns det strömstarar här.

Rödhake, häger och annat vid Råstasjön

Sjöarna på gränsen mellan Solna och Sundbyberg - Råstasjön och Lötsjön - har jag beskrivit tidigare här och här. Då illustrerade jag det med härliga bilder från den varma årstiden. I morse var jag där i ett särskilt ärende: att om möjligt pricka av årets första bofink och/eller rödhake. Det finns ett ställe vid Råstasjön, skyddat inne i strandskogen, där man ofta ser bofinkar och rödhakar även om det är kall vinter eftersom de blir matade där.

I morse var det kallt och isen på Råstasjön var stark nog för att bära en skridskoåkare. Men det finns några hål i Råstasjön och Lötsjön som hålls öppna året runt och där vimlar det givetvis av fåglar som gillar vatten. Kameran krånglade idag igen så det blev inte så många bilder. Jag missade exempelvis när det plötsligt svärmade ut tiotals hägrar ur skogen mellan de två sjöarna. Kanske dags att pensionera den gamla kameran och byta till något nyare med fler megapixlar?

Nåväl, någon bofink såg jag inte, däremot var en rödhake framme vid fågelmatningen tillsammans med en massa andra fåglar. Och i vakarna på sjön låg gräsänder och kanadagäss, och hägrar stod på isen och såg ruggiga ut. En häger om vintern ser ut som en gubbe i en slafsig grå rock tycker jag. En övervintrande kricka lär finnas i trakten, men jag tror inte jag såg den. Kanske samma fågel som fanns där förra vintern?



Den översta bilden kommer från östra delen av Råstasjön, den nedre från västra.

Avregistrerad från Bloggvänstern

Eftersom jag inte har några organisatoriska band med Vänsterpartiet är den här bloggen nu avregistrerad från Bloggvänstern. Med andra ord: vill du hålla koll på vad som händer här måste du ta till andra medel än att titta på Bloggvänsterlistan om jag skriver något.

Nyårsdag - örnkoll på Djurgården

Låt oss avverka det otrevliga på nyårsdagen först - allt dj-a skräp som ligger överallt. Det är märkligt att folk orkar släpa ut en massa saker, men de orkar inte ens ta med sig urdruckna flaskor hem igen. De här bilderna ovan och nedan är från Söder. Jag tog ingen bild vid Slussen, men där verkade marken vara beströdd av krossat glas på sina ställen.

Men nu över till det trevliga, det nya årets skönhetsuppvisningar! Ett segelfartyg stävar (för full maskin?) ut på Strömmen bort mot en blekrosa horisont garnerad med indigofärgade moln.

Jaja, jag vet att den här bilden är usel och inte bevisar någonting, men just när färjan var på väg in mot Djurgården fick jag syn på en stor fågel. Trodde att det var en av våra övervintrande hägrar, men en närmare titt med kikaren visade ... att det var en havsörn! När den vände ryggen till syntes de vita stjärtfjädrarna. Den var i bra läge några sekunder och jag rev fram kameran som vänligen signalerade "batteri slut". Men det var inte slut, den är bara utsliten och tål inte så mycket kyla och när jag gnuggat den varm och batteriet vaknat igen hade örnen hunnit flytta sig längre bort och bilden blev inte bättre än så här.

Det är inte ovanligt att man ser havsörnar omkring Djurgården. Det här är andra gången jag siktar örn från Djurgårdsfärjan. Första gången var en isvinter för länge sedan när två örnar satt på varsitt flak utanför Kastellholmen.

Detta är en frostig äng på Djurgården. Var är det för märkligt med den då? - Om vi kan ge oss till tåls mindre än ett halvår törs jag förutsäga att ladusvalor kommer att jaga fram i ilfart över den öppna marken.

Soligt var det i förmiddags. En rad bokar bortåt Manila stod på parad i mattan av gyllene löv.

Dessa märkliga formationer är helt enkelt två knölsvanar som sticker rumpan i vädret medan de betar på botten utanför södra Djurgården.

Isbladskärret. Vårens och sommarens paradis är fruset och kallt.

Frusna och frostiga löv - säga vad man vill, men de brukar göra sig bra på bild!