Enligt WTO
sjönk världshandeln med 12 procent förra året (mot förutsedda 10 procent). Jag fick syn på denna lilla notis i högra ögonvrån när jag kollade in
en större artikel i Svenskan som refererar vad Bostadskreditnämnden säger: Bobubblan kan spricka. Det är väl en varning som poppar upp då och då, men det kanske vore värt att sätta in detta i större sammanhang. Man skulle ju kunna tro att prat om bostäder bara gäller Stockholm, men det finns en värld därute som påverkar också ...
Är det något att sörja över att tyngdkraften tar ut sin rätt? För det är ju ungefär det som händer när luften pyser ur dessa bubblor - vare sig det går snabbt eller långsamt så sjunker bubblan ner mot den fasta marken. I detta fall är det spekulationen som kraschar mot den reala ekonomins hårda grund. Om det är många bubblor, och de inte spricker samtidigt, kan plågan kanske uthärdas, men i dagens värld finns det en tendens att allt händer väldigt fort och på många ställen samtidigt. Globalisering kallas det. Det skakar till i USA eller Grekland, och så sprider sig oron med rasande fart, kanske till och med in i bostadsrättsinnehavares dyra lyor i Stockholms innerstad.
–Hushållen tror att man är förmögen när priserna går upp, men man ser inte att det är en bubbla, sade Bengt Hansson, analytiker på BKN, under presentationen av rapporten.
Trots hushållens stora skulder är räntebördan, tack vare den låga räntan, rekordlåg. Och den vaggar in folk i en falsk trygghet.
Hushållen med de stora skulderna är redan mycket sårbara och känsliga för högre räntor. När priserna inte längre stiger blir det omöjligt att använda villan som bankomat, det vill säga att ta nya bolån för att konsumera. Och faller priserna så som BKN spår, kommer prisfallet att påverka konsumtionen drastiskt. Att döma av det historiska mönstret kan vi förvänta oss en obefintlig eller kanske negativ konsumtionstillväxt, skriver BKN i rapporten och konstaterar att hushållen agerar spekulativt genom att inte amortera på bostadslånen och genom att använda bostaden som kreditkälla.
Att "använda villan som bankomat" låter ju ungefär som det som hände i USA: folk lånade på huset för att kunna hålla konsumtionen uppe. Men det berodde väl på att många hade en lön som i praktiken stod stilla år ut och år in, och man fick ta till huset för att skaka fram nya kontanter. I Sverige har det väl inte riktigt varit så illa för de stora grupperna av löneslavar? Är folk så jäkla korkade? Ändå har den privata skuldsättningen ökat enormt, och det vet vi ju är riskabelt. Skulder som förvandlas till produktiva investeringar är en sak, skulder som äts upp genom konsumtion är något annat. Det ser ut som om en hel del folk helt enkelt lever över sina faktiska tillgångar men hoppas att det fixar sig någon gång.
Vad betyder det för Stockholm och dess innerstad? Dagens Nyheter skrev igår om hur
innerstaden förvandlas till ett rikemansgetto. Men skall man följa resonemanget ovan är det många som flyttat in här och sitter på dyra bostadsrätter som i själva verket sitter illa till, riktigt illa till. De äger inte bostaden, det gör föreningen, och kontrollen ligger hos banken. De är inte äkta "rikemän". Det är sämre än att hyra.
Vad som skulle kunna hända vid en ny krasch i världens ekonomi - och en sådan är inte otänkbar inom några år - är att mängder av människor i bostadsrätterna i innerstaden upptäcker att det faktiskt är banken som har mest att säga till om. Och då kanske det blir så att Stockholms innerstad verkligen blir ett rikemansgetto: de som har förmögenheter på papperet men inte i verkligheten åker ut, och kvar finns de verkligt förmögna som på något sätt kan betala för sig utan att få problem med kreditvärdigheten. Andra sidan av det här, som det sägs i citatet ovan, blir att mängder av folk kommer att bli tvungna att dra ner på sina utgifter, och det kommer att slå mot hela konjunkturen. Skall vi sätta in lite räntehöjningar i resonemanget också ...?
Vad som skulle behöva göras är dels att stärka hyresrätterna i Stockholm, se till att farliga lån försvinner, ta itu med smygkontorisering, köra omvandlingar till bostadsrätter baklänges, göra det i stort sett omöjligt att göra nya ombildningar till bostadsrätter, strunta i att djursholmare och liknande gnäller och bygga mycket hyresrätter där, förtäta i de nära förorterna ... det finns mycket man kan göra, men motståndaren är nog svår att tas med, för det finns starka intressen som gärna vill ha kvar bostadssituationen som den är nu, och helst göra den ännu värre! Var finns de politiska kamikazepiloter som vill utmana det nuvarande ruttna systemet?
