Från Ågesta igår

Idag är det grått, lite småkulet och dimmigt - tacka vet jag igår när solen sken, himlen var härligt ljusblå och jag gjorde en sväng ut till Ågesta för att se om det kommit några vårfåglar. Det hade det. Första sädesärlan hälsade välkommen med ett livligt tjippande.

Ågesta gård, på bilden ovan, speglar sig i en vik av Ågestasjön. Det ser ju nästan romantiskt ut men som varande en något skeptisk person undrar jag hur trevligt det är under de kallare årstiderna. Inte bara sjön ligger där och kyler ner. Markerna runtomkring består till stor del av tung lera, och den fungerar väl som en blöt och kall svamp under delar av året. Sedan torkar den ju när det blir värmebölja, och då är det mer som betong. Stenhårt. Fast igår var det ett mellanläge: leran var fortfarande frusen, men med ett tinat ytskikt. Och det var såphalt upptäckte jag ungefär samtidigt som jag gjorde en redig vurpa!



Här är en suddig bild, men vad väntar ni av en liten fickkamera? Det intressanta är inte att tre fåglar drar förbi i en plog, utan att plogen är blandad. Jag vet inte hur vanligt det är. Jag har aldrig sett det förut (vilket dock inte betyder så mycket). Det kanske i alla fall syns att det är tre stora och en mindre fågel. De stora är sångsvanor, den mindre är en gås (grågås gissar jag) som här samverkar i en aerodynamiskt intressant konstellation.

Hopp ute för backhoppningen?

De här bilderna tog jag vid Fiskartorpssjön måndag förmiddag. Man kan konstatera att underlaget för eventuella backhoppare börjar se ganska så klent ut. Undrar om folk fortfarande hoppar där - jag har faktiskt ingen aning.



Här är Fiskartorpssjön från en annan vinkel. En stor del av sjön är fortfarande täckt av is i full upplösning.

En del personer blir upprörda över att man kan stå inne på Djurgården och faktiskt inte se några hus utanför nationalstadsparken. Då kan jag meddela att om man tittar efter rätt noga ser man verkligen ett stort hustak rätt fram - fast då får man titta efter ganska ordentligt. Stadsförtätarna har många goda idéer, men just tanken att Djurgården skall omges av ett staket av höghus har jag svårt att svälja!

Måste Stockholm ligga just här?

Här är en karta som jag kladdat lite på, i form av ett kors. Den ungefär horisontella linjen går från Göta älvs mynning till Nevas utlopp. Den passerar Vänern, Hjälmaren, Mälaren, Åland och finska sydkusten. Det är sjöleder nästan hela vägen. Ända fram till att järnvägarna kom i slutet av 1800-talet var vattenlederna de bästa vägarna i stora delar av Norden. På somrarna kunde man ta tunga transporter med båt, på vintern i slädar över isarna. Vintern var faktiskt ofta den bästa tiden att förflytta sig.

Om man tittar på en karta över hur Sverige såg ut exempelvis i början av 1500-talet så ser man att landet följde ungefär den här östvästliga axeln. Men sedan finns det en nordsydlig axel också. Den kan tänkas följa östra eller västra stranden av Östersjön, men någonstans möts axlarna. Det bör vara ungefär någonstans mellan nuvarande Stockholm och finska Åbo. Man skulle kunna tänka sig en kompromiss med Åland, men ålandsöarna saknade den utvecklade ekonomi med exempelvis omfattande gruvhantering som fanns omkring Mälaren i Bergslagslandskapen. Stockholm eller Åbo låg bättre till och Stockholm bäst just när något som liknade ett svenskt rike började växa fram efter år 1000. Antagligen spelade tyska handelsintressen in när Stockholm blev stad på 1200-talet. Stockholm blev ett nytt namn efter Helgö, Birka och Sigtuna.

Stockholm var alltså en rätt bra knutpunkt i handelsnäten, tillgänglig från alla håll men ändå med en geografi som gjorde att platsen kunde försvaras mot anfall från sjöss eller land.

Men gäller det idag? Varför skulle man inte kunna sätta sig ner och förutsättningslöst fråga: vad skall vi ha Stockholm till? Håller man nu på och planerar och bygger som tusan i en ort som om hundra år kanske är lika relevant för Sverige som Säffle eller Hudiksvall är idag?

Bara för att ta det där med kommunikationerna: en äldre tids teknologi och behov gjorde att Stockholm låg bra till för såväl utrikes som inrikes kontakter. Men det var länge sedan skutorna seglade med stångjärn från Arboga till Stockholm och behövde fritt vatten. Det kommer inga slädlass på Mälaren längre och kör upp på land vid Vinterviken.

Man kanske kunde flytta över Stockholm till Arboga i stället (under pesten 1709 har jag för mig att hovet flydde till Arboga för övrigt, och ungefär vid den tiden hade jag släkting som var järnbärare där)? Eller tänka i helt andra banor? Om man backar några steg och försöker tänka förutsättningslöst (vilket naturligtvis inte är helt möjligt) kanske det kommer upp andra smarta idéer. Kanske en lämplig första fråga är: vad skall vi ha Stockholm till -måste Stockholm ligga just här? För en gammal stockholmare är det givetvis trevligt med positiva svar på dessa frågor, men tänk om någon kommer på att det kunde finnas bättre alternativ?

(Tillägg om Säffle och Hudiksvall: slumpvis valda namn. I Säffle har jag aldrig varit. En gång åkte jag tåg förbi Hudiksvall, och jag lovar - hade jag blundat en sekund hade jag kanske inte ens märkt att vi körde förbi en stad!)

Fotobilaga - nattbilder från Årstaviken

Är inte nattbilder en konstig genre egentligen? Man skall ta en bild som visar att det är natt, men det måste ändå vara så mycket ljus att det syns att det är något i mörkret. Här är några bilder av den typen som jag tog under söndagskvällen. Som den ovan, när aftonrodnaden höll på att försvinna bakom järnvägsbroarna vid Årsta holmar. Lite skakig på fri hand, men efter en omgång med skärpan blev bilden någorlunda. För de andra bilderna pallade jag upp kameran på lämpliga underlag och använde tidsutlösning.

Vindstilla och ljummen luft, och vattnet var som en spegel för såväl ljus som hus.

Översta lutande ljusrampen är vid gångbanan på järnvägsbron, den horisontella nedan tillhör någon mojäng i vattnet som väl är till för att båtarna skall hålla sig på rätt plats när de kör under bron. Och så speglas det hela i vattnet.



Staden på vattnet, Mälardrottningen. Vid en häftig översvämning (risken är liten, men den finns) blir det väl Staden under vattnet i stället. Men Högalidskyrkan där uppe på berget i bildens mitt kommer att klara sig i alla fall, det lovar jag.



När motivet ser ut så här glider man över till nära nog abstrakt konst, kanske som en målning där färgerna får flyta ut med formerna försvinner i bakgrunden.



Och vad är det här för en nattbild då? - Ingen nattbild alls, så här såg det ut i morse. I går sjöng koltrastarna i Årsta skog trots att solen gått ned. Idag var koltrastsången ännu starkare. Härliga tider!

Lördagsmorgon

Solen skiner, vinden börjar nästan kännas ljummen, det är tid att tvätta fönstren och vårstäda - och innan jag sätter igång med det tar jag en morgonpromenad i ett lördagsstilla stadslandskap. Ibland kan det hända att man stannar till och tittar på saker som man kanske borde ha sett förut men upptäcker först nu. Som det här fönstret på Varvsgatan. (Klicka på bilderna för större format.) Det verkar vara en konstnär som heter Johan Björkegren som håller till där. Klicka på den där länken och se mer vad han gör.

Bekymmer med inbrottstjuvar har man också. Anslag i porten bredvid.

Hejsan hejsan, här är det någon som vinkar!

Nere vid Pålsundskanalens mynning i Riddarfjärden. Båtarna vid Mälarvarvet speglar sig i en nästan helt blank vattenyta. Stockholm gör sig ganska bra i solsken ...

... vilket kanske också bevisas av de här två hopklippta bilderna? Till vänster Mälarvarvet, till höger sticker Stadshusets torn upp och speglar sig i Riddarfjärden.

"Det försvinnande köpcentret"

Var det inte något prat om en jättegalleria i Solna? The Mall of Scandinavia eller vad man nu har hittat på för pampigt namn?

Nåväl, det finns problem med anläggningar av den här typen. Under konjunkturuppgångar suger de musten ur annan affärsverksamhet i närhet och slår ut lokal handel som inte finns i köpcentret. När det blir lågkonjunktur går de själva på knäna. Även om många olika butiker finns i en galleria är de beroende av några stora dragplåster, och när de börjar gå dåligt går det dåligt för hela anläggningen. Den drar färre kunder och kanske måste stängas helt.

Erfarenheter från USA kan förhoppningsvis inte alltid direkt översättas till Sverige (nu var det en masskjutning igen), men den här tidningsartikeln ger en del att fundera på, kanske särskilt för köpcentra-entusiaster: The vanishing shopping mall. Det verkar som om lokalhandelns och galleriornas nedgång under kristider gynnar de extrema lågpriskedjorna, och är det en sådan kvalitetssänkning vi vill ha? Å andra sidan: köpcentra som är fulla av saker som vi egentligen klarar oss utan ...? Hur är det med det där gänget i Sickla som ockuperade Slussen med reklam?

Sista isen på Årstaviken?

Tja, man vet ju inte, men detta kan vara den sista isen på Årstaviken från den här säsongen. Så såg den ut i morse i alla fall. En metallisk vision, som en plåt som bucklats av ett bombardemang av småstenar.



För den som undrar hur det ser ut vid rivningen av gamla V&S i Liljeholmen så har vi läget här. Inte mycket står upp, man är nu i stadiet att mala sönder små betongklumpar i ännu mindre betongklumpar.





Några gråtrutar förde ett sjuhelsickes liv på den gamla broresten under Liljeholmsbron (finns fotograferad i annan vinkel här). I Årsta skog sjöng rödhakar och bofinkar, och de första strandskatorna för året virvlade vilt pipande runt över sjön. Nu är det vår!