En tur till förfädrens hembygd

Mina förfäder kommer från många håll i Sverige, och även från diverse utrikes ställen. Några av mina rottrådar finns dock även så pass nära Stockholm att man kan ta pendeltåget dit, vilket jag gjorde denna soliga sommarmorgon. Jag steg av vid Rosersberg, vandrade genom ett kanske inte så inspirerande industriområde, slog in på en grusväg - och vips var jag ute på bonnlandet!

När jag passerade Uggleboda kunde jag skicka en födelsedagshälsning till Johan Söderlund, min farmors farfar. Han föddes här den 30 juli 1824. Senare i livet blev den stollen religiös, mormon till råga på allt, och gav sig iväg till mormoners hemvist i Utah. Han hann väl knappt komma fram förrän han dog.

En sträng av stora stenar som nästan försvinner i det gröna - är det rester av gammal odlarmöda eller något annat?

En sommarväg som en sommarväg skall se ut.

Lite söder om Uggleboda stötte jag på ett par arkeologer och slog mig i slang med dem ett tag. De håller på att undersöka gravar från tidig järnålder. I mitten på bilden ovan syns mursleven och en liten skopa, nödvändiga hjälpmedel för en utgrävare. Här har man hittat en del benrester. Kropparna brändes och benen krossades. Jag tyckte benen såg ut som småstenar, och en metallnål som de vänliga utgrävarna visade mig skulle jag själv ha tagit för en pinne. Men de har blick för sådant! Lite keramik har man också hittat, annars verkar det vara en rätt fattig begravning.

Sållet är ett annat viktigt hjälpmedel för arkeologen. Man häller i en skopa jord och grus och skakar om ett tag, de små partiklarna ramlar igenom trådnätet och kanske det finns något intressant kvar.

Bort mot horisonten tar såväl grusväg som bonnland slut. En mur av industribyggnader reser sig. Rosersbergs industriområde expanderar söderut.

Installationer

Installation verkar vara beteckning för ett konstverk som skapas genom att man tar diverse skräp och släpar ihop det och kallar det just installation. Kanske det finns någon tanke bakom, kanske inte. Här är några exempel som jag tror inte har skapats av folk med utbildning på Konstfack, men som ändå kanske kunde passera som - installationer.

En manglad ljusblå plaststol, någon sorts leksaksdjur (skall vara en säl kanske?) som i morse stod vid Gröndalsuppfarten till Essingeleden. Någon symbolik - tillvaron faller i spillror omkring det levande livet som inte kan göra annat än att sitta där och uppge ett förvånat flin?

Den här installationen är svårare att urskilja och dessutom inte komplett på den här bilden (för knepig bildvinkel för att få med allt), men några meter från den massakrerade plaststolen har någon hängt upp tre navkapslar på bergssidan. Två av dem finns med här, den tredje är längre åt vänster. Någon har gjort sig besväret att klättra upp och placera navkapslarna så att det ser ut som jättelika nithuvuden på klippan. Symbolik? - När man jagar fram i livet kan det hända att man tappar saker på vägen!

Sista bilden är från fjällen vid Torne träsk, som jag helt fräckt inkorporerat i "mitt" Stockholm. Här är vi en solig dag uppe på toppen av Paddustievve, en samisk offerplats. I bakgrunden blänker snöfälten på Nissuntjårro, den södra gaveln på Lapporten. Några stenar och ett renhorn - vad kan de symbolisera mer än den härliga friska fjällvinden som drar fram över de öppna hedarna medan ett par fjällvråkar dansar omkring i lufthavet ... !

Söderkåkar - Gamla Lundagatan

Så här ser det ännu ut på några små fläckar av Söder - idylliska rester av en tid som inte var särskilt idyllisk. Nu antar jag att det är väldigt fint att bo i något av de gamla husen vid Gamla Lundagatan. Bort med utedass och kallvatten som måste hämtas någonstans ifrån, bort med vägglöss och tuberkulos och allsköns elände - rusta upp, modernisera på insidan, och så har man en kulturbostad! Jo, jag tror jag själv inte skulle ha något emot att bo i en sådan här moderniserad kåk, särskilt nu när sommaren har slagit till över staden.

Badbart?

Så slog sommarvärmen till ganska så plötsligt efter att ha varit frånvarande ett tag. Folk samlas vid stadens stränder och somliga tar sig ett dopp. Som här nedanför Tantos stora gräsmatta vid Årstaviken tidigare idag ... nedanför skylten som talar om att det är olämpligt att bada här.

Jag vet inte dagsnoteringarna för kolibakterier och annat skojigt i vattnet i Årstaviken. Däremot tycker jag att det luktar rätt skumt från vattnet på en del ställen, och jag tror inte jag skulle vilja ta mig ett dopp i den här delen av Mälaren. Om jag skall bada i skit så skall det åtminstone vara i ren skit!

Ännu en solnedgång (över bostadsköande och andra?)

Ännu ett par bilder över Riddarfjärden och en fantastisk solnedgång. Vad skall man kalla det? Bärnstensfärgat? Honungsfärgat? Eller bara vackert?


Det står inte fullt en kvarts miljon i Stockholms bostadskö skriver DN. Men eftersom bara en fjärdedel (bör vara någonstans omkring 60 000 människor antar jag) är aktiva undrar jag hur många som verkligen söker och hur många som står där bara för att det kan vara bra att stå i kön. Men det är många i alla fall.

I andra sammanhang har det påståtts att Stockholm kommer att växa med ett nytt Göteborg så småningom. Kan man inte omdirigera dessa människor till Göteborg på en gång? Lika lite som man kan bli av med biltrafiken bara genom att bygga nya vägar kommer bostadsbristen att försvinna enbart genom mer byggande - man måste fundera både på utbuds- och efterfrågesidan, för att uttrycka det nationalekonomiskt. Och vad det gäller utbudet måste man fundera på var det skall finnas. Man kunde ju lägga ett däck över Riddarfjärden och bygga en helsickes massa hus där antar jag, men är det vettigt?

En annan fråga är: kan det tänkas hända saker som kraftigt förändrar inflyttningsprognosen? Som bekant (hoppas jag) är en prognos inget annat än en prognos, inte en plan. Ta SMHI:s korttidsprognoser som exempel, hur väl stämmer de egentligen? Ibland bra, ibland måste meteorologerna med rodnande kinder erkänna att det inträffade saker med vädret "som man inte räknade med". Och det kan nog hända med flyttprognoserna också. Det kan bli mycket mer, det kan bli mycket mindre.

En jädrans massa portaler och hål i husen

Här är några bilder jag knäppt under de senaste två åren. (Klicka på dem för lite större format!) Bilder, samt en fundering om det där med portaler, alltså ganska stora hål genom hus. Ibland lagom för fotgängare och kanske en bil, ibland så stora att några giraffer kan stå på axlarna på varandra och ändå ledigt traska igenom.

Eftersom jag inte är insatt i hur diskussionerna i arkitektkretsarna går vet jag inget om anledningen till detta portalande, men att det förekommer i ganska stor utsträckning i nya områden måste betyda någonting. Har det något samband med att det nu är populärt med stora glasytor också? Kan man med mycket glas och hål i husen uppnå någon sorts himmelsk effekt? Handlar det om luft och rymd? Handlar det om att man inte vill trycka ihop saker och ting alltför tätt? - Ingen aning. Men är man ute för att jaga bostadsyta kanske det inte är så bra, även om jag inte vet hur många kvadratmeter det kan tänkas handla om.




Först ett exempel på en blygsam liten portal av äldre årgång som jag fotograferade i Årsta idag. Notera det lilla hindret som skall göra att större fordon än gående och tvåhjulingar - och barnvagnar får man anta - inte skall kunna slinka igenom. Den här portalen är på en begriplig nivå, den är funktionell kan man väl säga. Formen på balkongerna är rolig, vet inte om jag sett runda balkonger på annat håll.





Nya bostadshus i Marievik, öster om Liljeholmen. Notera att högra och mellersta huset har rejäla hål i sidan för att man skall kunna komma in på gårdarna. Där rök väl några lägenheter? Nedan är ett av husen på närmare håll. Det är ju imponerande i alla fall.




Vet inte om man skall kalla det här för portal eller att man bara lagt en spång mellan hustaken. Det är på Ringvägen.



Här är det högt i taket - Fatbursgatan på Söder. Man får akta sig för nackspärr om man vill kolla in höjden här. Nedan samma fast på lite avstånd.




Här följer två bilder från nybygge i Södra Hammarbyhamnen. Återigen har lite möjliga utrymmen i huset offrats för ett tomrum vars värde jag undrar över. Kunde man inte ha nöjt sig med en vanlig liten port?






Det här är egentligen utanför ämnet, men dessa övergångar som i allt större utsträckning går mellan huskropparna på olika håll kan väl ses som en kombination av bro och portal? Det här är Flemingsberg, Alfred Nobels allé.


Nytt hus på Essingeöarna. Inga portaler, däremot tomrum upptill och en indragning med pelare till höger (också populärt numera). Jag antar att arkitekten ville bygga ett hus som för tanken till ett skepp, och det är OK för mig. Men några lägenheter försvann där också.



Till sist ännu ett exempel från Södra Hammarbyhamnen. I stället för tomrum har man glasat in och använt utrymmena till något. Och det verkar väl vettigt?

Under mörka moln

Klicka på bilden så blir den större och finare!

Ett av mina favoritmotiv - Riddarfjärden, med sitt ständigt föränderliga ljus. Så här såg det ut igår kväll när molnen samlades och gjorde vattnet grått som tenn. Några minuter senare kunde jag konstatera att det var dumt att jag inte hade paraplyet med mig, jag var genomsur innan jag kom hem. "Himlens slussportar öppnade sig" är väl en lämplig beskrivning av vädersituationen. Men sånt får man ta.