En manglad ljusblå plaststol, någon sorts leksaksdjur (skall vara en säl kanske?) som i morse stod vid Gröndalsuppfarten till Essingeleden. Någon symbolik - tillvaron faller i spillror omkring det levande livet som inte kan göra annat än att sitta där och uppge ett förvånat flin?
Den här installationen är svårare att urskilja och dessutom inte komplett på den här bilden (för knepig bildvinkel för att få med allt), men några meter från den massakrerade plaststolen har någon hängt upp tre navkapslar på bergssidan. Två av dem finns med här, den tredje är längre åt vänster. Någon har gjort sig besväret att klättra upp och placera navkapslarna så att det ser ut som jättelika nithuvuden på klippan. Symbolik? - När man jagar fram i livet kan det hända att man tappar saker på vägen!
Sista bilden är från fjällen vid Torne träsk, som jag helt fräckt inkorporerat i "mitt" Stockholm. Här är vi en solig dag uppe på toppen av Paddustievve, en samisk offerplats. I bakgrunden blänker snöfälten på Nissuntjårro, den södra gaveln på Lapporten. Några stenar och ett renhorn - vad kan de symbolisera mer än den härliga friska fjällvinden som drar fram över de öppna hedarna medan ett par fjällvråkar dansar omkring i lufthavet ... !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar