Kolla, spotnickarna där i fönstret!

Tog det här fotot på lördagskvällen, men affischen med The Spotnicks har jag sett tidigare i det där affärsfönstret. Det finns på Långholmsgatan, och hänger jag med rätt så är det innehavaren till skivaffären som driver Mickes blogg från skivbutiken.

Andra svenska artister var kända utrikes tidigare, men The Spotnicks kan ta åt sig äran av att ha varit den första svenska gitarrgruppen som slog igenom stort och internationellt i början av sextiotalet. Jag har några gamla LP med dem. Och ännu efter femtio år tror jag namnet lever kvar, åtminstone Bosse Winberg spelar väl än, mest inför så kallad mogen publik antar jag?

Deras problem var väl att de inte var tillräckligt unga och tvålfagra för att riktigt kunna hänga med när nästa unga våg bröt igenom med beatlespojkarna cirka 1964/1965. Spelskickligheten var det dock inget fel på (men sången kanske inte så jäkla bra alla gånger, Bob Lander sjungandes "Ol' man river" kan väl inte riktigt mäta sig med Paul Robesons version ...).

När man tänker efter ... det är först när man tänker efter långt senare som man inser hur mycket bra och intressant och finurligt som skapades under dessa gyllene folkhemsår, men som då passerade utan större ovationer.

Från Bellmansro via Rosendal till Isbladskärret

I morse stod jag på Telefonplans tunnelbaneperrong. Plötsligt blev det väldig oro bland måsarna i närheten. Jag tittade uppåt, och högt däruppe seglade en havsörn förbi, uppvaktad av några efterhängsna måsar ett tag innan den skruvat sig uppåt några varv mot molnen och försvann. Den var för långt bort för min lilla fickkamera, så i stället kör jag en del bilder som jag tog igår förmiddag på Djurgården. (Jag har faktiskt sett havsörn på och från och vid Djurgården också!)

Bara några meter från Bellmansstatyn vid Bellmansro, och man tror att man befinner sig på en stig ute i skogen

I Rosendals trädgårdar har man roliga utställningar ibland.  Här finns några bilder från den fina utställningen med fågelskrämmor förra året. Man blev snarare glad än skrämd, tyckte jag. Men i år var temat "grindar", som den här ovan.

Lite dold i en lövportal är den märkligt utformade grinden till höger. Var går gränsen mellan bruksföremålet 'grind' och konstverket 'grind', eller finns det någon gräns?

En variant till, väldigt formren kanske man kan säga? 

I det skarpa motljuset står en betongfigur och tycks begrunda en grindvariant som påminner om konstverk jag sett både i Stockholm (vid Skinnarbacken på Söder) och i Uppsala botaniska trädgård: en form som gradvis pekar allt vassare upp mot himlen. Eller också är figuren till vänster i själva verket en tomteluva. Fast då kan den inte sitta på di smau under jårdi utan snarare på de stora under jorden.

Man har väl rätt att ta till fantasin: denna grind visar i själva verket tre figurer som står framåtlutade åt olika håll och undrar "var tappade jag nyckeln?", eller "ligger möjligen kontaktlinsen någonstans här?".

Vi är ju i en trädgård, så låt oss fördjupa oss i några blomsterskönheter ... fast den här får mig mer att tänka på en gräddbakelse med kanske lite arrak. Har någon något annat förslag?

Detta är siden som glänser så fint, eller ...?

Låt oss gå så nära så att allt blir mer färg än form. Och denna bild - liksom de andra - gör sig ännu bättre i uppklickad version!

Och till slut, långt borta i den mörka skogen på landet? Nej, stigen bakom Isbladskärret som nu fått något fånigt rojalistiskt namn som jag inte minns.  Sådana fina saker hittar man på Djurgården!

Att kasta fimpar rätt

Fotograferat i ett bolånetorsk-område på Söder onsdag eftermiddag

Men om vi säger så här då: rökarna kastar fimparna över staketet, de ramlar ner på förskolans lekplats, ungarna äter upp dem (fimparna alltså), och alla städningsproblem är borta! Framför allt behöver ingen göra det äckliga jobbet att tömma askkopparna - gamla ciggar luktar inget vidare!

En tanke åt helt annat håll: förr kallades blodpudding för 'radhusbiff' har jag för mig. Vad äter  bolåneakrobater som dansar fram på ruinens brant i händelse av räntehöjning, sjukdom, arbetslöshet, skilsmässa ...?

Långholmsgatan - smärre observationer

Lågbudget-reklam

Tittade inte efter vad det var - en kokosnöt eller en illa anfrätt gummiboll?

Panorama från Långholmen

Det finns vanliga stockholmsvyer, och det finns sådana som jag tror är mindre vanliga. Den här bilden (är egentligen två som datorn fått tråckla ihop) är tagen från en bergknalle på västra Långholmen och är nog mindre vanlig. Klicka upp för bättre insyn! I förgrunden ligger Långholmens träd, och sedan den halvmoderna bebyggelsen på Reimersholme. Högalidskyrkan utgör ett präktigt landmärke i bakgrunden. Man bör nog titta på, och begrunda, många sådana bilder från olika vinklar innan man låter sig pratas omkull av höghusentusiasterna.

En sväng till Ågesta

Jag var ute vid Ågesta i förmiddags. Bäst att passa på när det råkar vara sommarväder. Tog några udda bilder igen.

Klicka upp den här bilden till större format så kanske det jag såg framträder lite tydligare: svalbon under ett stalltak.  Det är hussvalor som hämtat blött material i pölar i närheten och ordnat en sorts lerkrukor till boning. Tittar man närmare ser man vita fläckar på några ställen, det är svalor. En liten radhus-koloni för hussvalor!

Det suddiga upptill, och den skarpare skuggan nedtill, är en hussvala som just håller på att gå in för landning. Hussvalorna känns bland annat igen på den vita fläcken på ryggslutet.

Förut var fälten gula av maskros, nu är de vita av vissnade maskrosor men ändå gula - av smörblommor!  Och mitt i allt detta går ett par välgödda kanadagäss och pickar.

Abstrakt konst? Eller skall vi kalla det "naturens konkretism"? Lavar på en berghäll. Vid en första snabb blick verkar det bara vara grått, men tittar man efter träder andra färger fram.

Tack vare djurbete i Ågesta (hästar och kor) finns skärvor av det äldre landskapet kvar. Och vid försommaren får det extra skönhet genom rödaktiga fläckar av tjärblomster på den magra marken.

En åttbent krabat som jag nästan höll på att trampa på. Undrar vad det är? Någon sorts spindel? Jag vet inte så mycket om insekter. Mina insikter om insekter är rätt begränsade, så att säga.

Trakterna av Husarviken - Kristi Himmelsfärdsdag

Det sägs att vädret brukar vara bra den här dagen, och i år stämde det. Solen sken och jag tog en promenad på Djurgården från Gärdets tunnelbana upp till Lappkärret och kände in sommaren. Näktergalar larmade i snåren, mångahanda andra fåglar uppläto också sina stämmor, marken överflödade av blommor (och av en flock får vid Lilla Skuggan), en vacker aurorafjäril drog förbi, och inte kunde det vara så mycket bättre än som det var i dag.

Industriminne från gasverket tror jag - kommer den här utbyggnaden i Värtan att vara kvar? - Klicka för större format!

Snart har staketet ställt sig på huvudet i Husarviken, om inte rivarna hinner före - vilket jag tror att de gör.

Ännu mer industriminne . Vet inte vad det har varit, men ser det inte ut som någon sorts transportanläggning?

Undrar om inte folk som så småningom kommer att skuldsätta sig över öronen för att flytta in i de nya husen här kommer att fundera över hur bra det är med pengar egentligen.

Jag tycker det är fascinerande när växtlighet tar över och bit efter bit återtar vad den förlorade när här röjdes och byggdes för gasverket. Relikerna av mänskliga påhitt blir allt svårare att urskilja bland björkar och mindre växter. Skulle det få fortsätta så här (vilket ju inte är fallet) skulle det kunna bli en nordlig djungel där framtidens arkeologer grunnade över egendomliga överväxta konstruktioner vars ändamål är svåra att tolka.

En liten flod i djungeln. Eller om vi skall kalla det för "diket som går mellan våtmarken Lillsjön och ner till Husarviken".

Överallt detta klotter

Här överlåter jag åt betraktarens fantasi att göra något av denna skulptur i naturen,  den finns en liten bit söder om Lappkärret.