Kostnader för ett slott i Solna

Via den här länken, vänligen förmedlad av tidskriften Arkitektur som samtidigt berättar om en liknande historia för hundra år sedan, hittar vi uppgifter på kostnaderna för att inhysa ett par överklassungdomar i ett litet slott i Solna:

I renoveringsarbetet ingår:
• Ombyggnadsåtgärder som görs särskilt för att anpassa byggnaden till bostad med plats för representation som exempelvis kök, tvättstuga och badrum. Den beräknade kostnaden för ombyggnadsåtgärder är 7,6 miljoner kronor.
• Underhållsåtgärder såsom installationsbyten med åtföljande byggnadsarbeten; byte av avloppsstammar, tekniska el- och VVS-installationer samt brandskyddsåtgärder. Dessa åtgärder hade behövt vidtas oavsett användare. Den beräknade kostnaden för underhållsåtgärder är 16,7 miljoner kronor.
• Säkerhetsarbeten till en beräknad kostnad av 16,1 miljoner kronor.

Vad blir det? Över 40 mille! Kunde de inte ha köpt en stor billig kåk i Bastuträsk eller så, och betalt med egna pengar? 16 miljoner bara för "säkerhetsarbeten", det låter skumt. Hur mycket av parken kommer att finnas kvar sedan hemligjönsarna tagit över?

Ny omgång vinterbilder

Natt och vintrig hamnmiljö: lyktornas ljus reflekteras i Hammarbyslussens svarta vatten. Om inte alltför många månader kommer det att vara stor trafik av stora och små båtar här igen.



En blixtbild mot frostiga kvistar ger alltid ett intressant resultat. I detta fall var det en tall som stod för underlaget, och tallen själv stod i Årsta skog.



"Hejhå, gamle beckbyxa" skulle man kanske kunna utbrista om man såg någon sailor boy på den här skutan, men det gjorde man inte. Rosenberg, förtöjd vid Liljeholmskajen. En skeppskunnig person har meddelat mig att den rundade formen på överbyggnaden är typisk för bogserbåtar från USA. - Ja, rattade inte "Steamboat Willie" en sådan skuta?



Som en stor och något havererad glasstårta lyser den snötäckta högen på Liljeholmskajen. Under snön döljer sig som tidigare de söndermalda resterna av Vin & Sprits gamla fabrik i Liljeholmen.



Det här ser ut som rena gråskalan, men det är en färgbild. Det var disigt ikväll, och det gjorde bilderna gråare. Här är närmast ovanför den snökrönta klippan Högalidskyrkans urnlund, och bakom den sticker det norra tornet upp.

Inspirerande vid Handeterminalen

När jag läste ett inlägg i bloggen Dagens Kotka funderade jag på om det inte fanns någon lämplig bild från Handenterminalen i mina samlingar:

För att hålla vinsterna uppe har många elever i s.k friskolor inte tillgång till en skolgård. Banalt kan tänkas men hur kul är det att springa omkring i Handenterminalen med piss och klotter på väggarna ?

Och det hade jag, en som togs 12 december 2008. Här kan man se att det finns mer inspirerande miljöer än klottrade väggar!



Barnen kan ju springa ut på rasterna och ägna sig åt "bus-spotting"? En motsvarighet till "train-spotting" alltså, vilket ju också kan göras i närheten om man känner för det. Räkna pendeltåg om det inte är kul att räkna bussar.

Vintrig förmiddag vid Erstavik

Så här såg det ut vid halvåttatiden i morse. Månen lyser över en vintrig skogsväg. Skogen är tyst. Det är i alla fall morgon på gång, och snart kan man se spåren efter rådjur eller kanske dovhjortar i snön. Båda arterna finns i skogarna omkring Erstavik.



En märklig molnsky skjuter upp över skogsbrynet. Jag förväntar mig att om några månader kommer det att vara ormvråkar som svävar över den där skogen.



Bortom en snöig vidd, men framför en rödlila morgon, sticker taket på Erstaviks herrgård upp. Ett gods med anor bakåt till medeltiden.



Där ligger blank is frusen i ett dike. Vintersnön har subtila blå toner. De blå tonerna, vinterns blues, fick senare vika för gladare toner när solen för ett tag fick överhanden över dunklet och gjorde fälten bländande vita.

Skogskyrkogården söndag morgon

Jag var ute en sväng på Skogskyrkogården i morse. Rakt upp var himlen ännu svart när jag gick in genom huvudingången. När jag konstaterat detta faktum noterade jag också trädet som hängde över grindarna med kala grenar, linjer av snö, en del kvarhängande torra löv - samt tänkte att en blixtbild kanske skulle kunna bli fin i detta läge. Annars är det sällan jag använder blixt. Men här blev det ett motiv i svart och silver.



Måhända den första bilden verkar lite spöklik, men inga gastar var ute och gastade denna söndagsmorgon. De enda varelserna i rörelse jag såg var ett par joggare. Är jag bara gammal och gnällig, eller har jag rätt när jag funderar om det är riktigt att jogga på begravningsplatser? Även om det är en begravningsplats som är inbäddad i härliga tallskogar?

Hur som helst: det är knappt en minut mellan den övre och den nedre bilden, och himlen ljusnar redan i öster. För den som funderar över livets förgänglighet så leder backen upp mot Trons, hoppets och heliga korsets kapell. Ligger inte Skogskyrkogårdens krematorium där också? Pristävlingen om ett nytt krematorium avgjordes i slutet av förra året. Vi skall alla den vägen ... etc, etc. Här finns dokument om gamla krematoriet från 1940.

För den som tycker att dessa tankar ändå verkar dystra kan jag påpeka att om bara några månader kan man nog vandra bland Skogskyrkogårdens tallar och höra koltrastar, duvhökar, talgoxar och andra fåglar ge hals, och se årets nya blommor som ivrigt skjuter upp för att glädja oss. (Nja, blommorna struntar i oss och fåglarna sjunger inte "Skaparens lov", men vi kan väl låtsas!)

Första bofinken

Nej, det rör sig inte om ett tidigt vårtecken mitt i vintern. Inte en uppstoppad fink-stackare heller. Men vet man var man skall gå så finns det rätt pålitliga bofinkställen i Stockholm även om vintern skulle vara tuffare än den vi har nu. Fröätare som bofinkar kan klara sig om de hittar mat och ställen att krypa in. Ett sådant ställe finns i ett undanskymt hörn av Råstasjön i Solna, och där var jag en stund i förmiddags när solen gick upp.



Någon bild av bofinken (eller ett par bergfinkar som också höll till vid fågelmatningen) kunde jag inte fixa till, men ovan är en rörhöna som klev upp ur vattnet i Lötsjön som ligger lite väster om Råstasjön. Den sistnämnda ligger i Solna, den förstnämnda i Lötsjön. Rörhönans fina rödgula näbb framträder tydligare om bilden klickas upp i större format.



Annars kanske det är mängden av övervintrande hägrar som är ett av områdets kännetecken. På flera ställen i båda sjöarna ser man till att vattnet inte fryser till, och där samlas bland annat tiotals hägrar om vintern. De står där och ser grå och ruggiga ut och väntar på bättre tider. Det gör jag också.

Djurgården - nyårsdagen 2010

Inloppet till Stockholm, halvtio på nyårsdagens morgon. Ungefär så grå och dyster som vintern ofta är i denna nordliga stad. Klimatförändringar gör att den åker söderut, kontinentalförskjutningen att den i stället far mot nordöst tror jag, och landhöjningen lyfter dessutom staden något varje år. Men varmare klimat kommer att höja nivån på haven inklusive Östersjön, och om den ändringen går snabbare än landhöjningen får vi räkna med svårigheter framåt. Bräckvatten in i Mälaren, översvämmade stränder.




Carl Milles' Genius på Djurgården. Ett virrvarr av rörelser. Skulpterade han efter någon stackars levande modell som fick vrida till kroppen något alldeles oerhört och kanske hälsofarligt?




En klassisk syn: skidåkaren som drar iväg på Djurgårdsslätten. Skuggorna i snön blir blå. Undrar om äventyret avslutas med en kopp het choklad med vispgrädde?