Rosängen på Långholmen

På måndagskvällen gick jag förbi Rosängen på Långholmen. Platsen är ungefär vid "ens" i "Långholmens folkhögskola" strax till vänster om Västerbron. På dålig mark - Långholmen är ju egentligen bara en stor kal klippa - har en liten härlig rosenträdgård skapats. Jag var där med kameran 27 augusti förra året också.



En härlig stämning av rosornas skönhet i sommarkvällen och en delvis ostyrig vegetation runtomkring.



Det är som om en vänskaplig eldsflamma just håller på att väckas till liv.



Så romantiskt - ett fallet rosenblad, som en droppe hjärteblod!



Är inte detta grädde med några extra goda tillsatser - arrak? - för att göra sommaren så underbar att man nästan går på knäna från platsen?



Den som inte känner sig romantisk vid åsynen av dessa skönheter är sannolikt en komplett idiot!





Klicka för större bilder. Skaparen av detta underverk kan också träffas på den här hemsidan.

Ölande tjekister på Kungsholmen?

Passerade den här annonsen i förmiddags, på Alströmergatan på Kungsholmen. "Tjeckiskt öl" ... nej, det står faktiskt "tjekiskt öl". Och då går ju tankarna omedelbart till Tjekan, den polisorganisation som bildades i samband med ryska revolutionen. Skrev inte den gamle svenske poeten Ture Nerman en dikt tillägnad en medlem i denna organisation - en tjekist - förresten? Kan man tänka sig att det sitter en liten kvarvarande grupp av uråldrigar tjekister på Kungsholmen och hinkar öl och pratar gamla minnen från Petersburgs Röda Garde? Eller finns det något speciellt ölrecept som tjekisterna tog fram under raster i kampen mot kontrarevolutionen? Frågorna är många, svaren få.

Sländor, snok och annat vid Fysingen

Här är ett mäktigt panorama, hopklippt av ett halvdussin foton av utsikten från fågeltornet vid sjön Fysingen inte långt från Arlanda. Klicka för större format!



Närmsta station till Fysingen är Rosersberg, och dit kom jag med första tåget från Södra station i morse. Om man bortser från den helvetesvrålande uppsalavägen inte långt bort, och att flygplanen från och till Arlanda bullrar fram i trakterna av sjön, är det fint där. I strandvattnet kan man se växten ovan, med det lustiga namnet topplösa.



En brygga lockar till att gå ut och titta på sjön. Detta även om det finns en skylt om att det är på egen risk. Bryggan såg tom ut, så när som diverse vegetation ...



... men en snok hoppade i vattnet när jag närmade mig. Varför snok? - Kännetecken: runda pupiller. Jag lyckades få några bilder av den innan den tröttnade på mitt sällskap och simmade iväg. Ursäkta att jag störde!



Nu blommar den här fina växten med flera namn: en del säger rallarros, en del mjölkört. Båda namnen har sin historia. Den har spridit sig längs järnvägarna under årens lopp som ett sorts minnesmärke över rallarnas slit. Men det finns eller fanns också en tro att korna gav mer mjölk om de åt av denna fina blomma, så där har vi anknytning till jordbruket.



Och så till slut dagens slända, eller rättare sagt sländor. Det här bör vara flicksländor, vackert blåmetalliskt glänsande i morgonsolen. Och jag undrar om de inte var sysselsatta med någon erotisk verksamhet när jag såg dem på plankgången nedanför fågeltornet. I alla fall verkade de vara väldigt fästa vid varandra - bokstavligen.

Trollsländor och annat på Djurgården

Jag gjorde en sväng ner till norra Djurgården i morse. Där var det lugnt och söndagsstilla bland människorna, men jag skulle tro att det var desto mer stress i övriga naturen. Mängder av trollsländor och flicksländor irrade runt bryggan vid fiskarstugan vid Laduviken. Jag trodde inte de skulle gå att fotografera, men faktiskt var det några som vilade sig några sekunder ibland. Med en trollsländas livslängd kan man inte ligga på latsidan om något skall bli gjort innan det är dags att lämna in. Men en liten paus ... och då tog jag chansen, som med bilden ovan.



Den här trollsländan flöt på vattnet och viftade hjälplöst med vingarna några gånger. Den var så nära bryggan att jag kunde fiska upp den med ett vasstrå och lägga den på tork i solen. Vi får hålla tummarna för att den klarade sig och kan få virra omkring över vassen några dagar till.



Här står blomman - vad är det för sort? - som plutonchefen framför en oordnad skara manskap. (Tillägg: jo, stor ormrot är det, har jag fått veta!)



Ingen tvekan här dock: en ensam pampig vit näckros i Lappkärret.

Livet går vidare

En klippvägg vid Torkel Knutssonsgatans backe mot Söder Mälarstrand. Gråblå och grårosa sten, och så mitt i allt detta hårda en företrädare för "den mjuka makten". Ett enstaka grässtrå har lyckats sätta sig fast i en spricka och växa. Sådant tycker jag ger hopp om livet. Finns det en möjlighet, om än aldrig så liten, så kommer liv att försöka utveckla sig där, slå rot, växa. Det är på det sättet livet går vidare.

Sexuddiga stjärnor i Högalid

I ett tidigare inlägg avbildades några hakkors i Högalid. Här kommer en annan symbol som kan leda tankarna i olika riktningar. Vanligen brukar den kallas Davidsstjärna, men är en gammal symbol för skapelse (och för en massa andra saker, vilket framgår om man konsulterar ett symbollexikon) och kung Salomo. Egentligen är det inte en stjärna, utan det är två trianglar som lagts på varandra. Resultatet blir en stjärna i alla fall. Idag torde palestinier och många andra uppfatta den här stjärnan som symbolen för ett olidligt förtryck, men alldeles som med hakkorset finns det helt andra aspekter. Det är bara att välja vad man vill se.

Den här sitter högt under taket på ett av hörnhusen i korsningen mellan Varvsgatan och Heleneborgsgatan.

Och här har man smitt mönstret i järnstaketet utanför Mariaskolan vid Ringvägen.

Café (från) 1790

Vad är det? tänkte jag tidigare idag på Varvsgatan. Café 1790? - Jaha, kaffeservering i Kristinehovs malmgård. Men är inte gården äldre? Nix, inte enligt hemsidan, och där vet man förhoppningsvis sin historia. 1790 var byggåret, och då var det snudd på bondlandet i den här trakten. Välputsade kopparkastruller verkar det vara där också.

Men hur var det 1790? Fanns det inte överflödsförordningar på den tiden som gjorde att ordningsmakten jagade kaffedrickare och andra slösare?



Det här skall vara en ritning på hur malmgården skulle ha sett ut om man byggt enligt ritningen. Men så här hög blev den inte, utan ett trevligt litet gårdskomplex som förgyller den här delen av Söder. Tur att den inte strök med i någon tidigare rivningsvåg.