Fysingen

Jag var uppe vid Fysingen en stund i tisdags morse. Fantastiskt vårväder, solsken och de första lärkorna som sjöng över fälten. Tidigare fotoreportage därifrån finns här och här.

Sol på himlen och sol i vattnet och i soldiset reser sig fågeltornet ...

... vars plattform delvis stod under vatten. Men det gick bra att ta sig upp där i alla fall och skåda ut över den blanka sjön. Det låg en del änder och gäss och doppingar ute på det blanka vattnet. Jag tyckte mig skymta en gråhakedopping, och den arten är inte så vanligt fast just Fysingen lär vara ett ganska pålitligt ställe att se den.

Vi kör repris på det där med "sol i vattnet" - det är så härligt!

Här står en säv-vippa som en vit explosion, och i bakgrunden en sävsparv vilket ju passar bra i sammanhanget. Sävsparvarna brukar komma ganska tidigt på våren.

Sländor, snok och annat vid Fysingen

Här är ett mäktigt panorama, hopklippt av ett halvdussin foton av utsikten från fågeltornet vid sjön Fysingen inte långt från Arlanda. Klicka för större format!



Närmsta station till Fysingen är Rosersberg, och dit kom jag med första tåget från Södra station i morse. Om man bortser från den helvetesvrålande uppsalavägen inte långt bort, och att flygplanen från och till Arlanda bullrar fram i trakterna av sjön, är det fint där. I strandvattnet kan man se växten ovan, med det lustiga namnet topplösa.



En brygga lockar till att gå ut och titta på sjön. Detta även om det finns en skylt om att det är på egen risk. Bryggan såg tom ut, så när som diverse vegetation ...



... men en snok hoppade i vattnet när jag närmade mig. Varför snok? - Kännetecken: runda pupiller. Jag lyckades få några bilder av den innan den tröttnade på mitt sällskap och simmade iväg. Ursäkta att jag störde!



Nu blommar den här fina växten med flera namn: en del säger rallarros, en del mjölkört. Båda namnen har sin historia. Den har spridit sig längs järnvägarna under årens lopp som ett sorts minnesmärke över rallarnas slit. Men det finns eller fanns också en tro att korna gav mer mjölk om de åt av denna fina blomma, så där har vi anknytning till jordbruket.



Och så till slut dagens slända, eller rättare sagt sländor. Det här bör vara flicksländor, vackert blåmetalliskt glänsande i morgonsolen. Och jag undrar om de inte var sysselsatta med någon erotisk verksamhet när jag såg dem på plankgången nedanför fågeltornet. I alla fall verkade de vara väldigt fästa vid varandra - bokstavligen.

En morgontur till Fysingen

Därborta står ett fågeltorn och drömmer,
och tänker:
"därborta står en vandrare och tänker,
att därborta..."

Just det, och i detta fall ett fågeltorn vid Fysingen i Norrsunda socken. Härifrån kommer en del av min släkt. När Johan Jansson Söderlund (farmors farfar) föddes där 1824 hade det låtit absurt att räkna det här till Stockholm annat än i länshänseende. Om Söderlund någonsin var i Stockholm vet jag inte, men han fanns ett tag i Sollentuna. Senare flyttade han till Uppsala, blev mormon och emigrerade till Utah - där han tämligen snart dog. Några av hans systrar flyttade dock ner till Stockholm under mitten av 1800-talet.

En liten koll på nätet visar att delar av Fysingen samt mina anors leriga åkrar i Norrsunda idag tillhör Sigtuna kommun. Egentligen är ju Märsta med Arlanda den tunga delen i den kommunen, och den borde snarare heta just Märsta, men när gamla Märsta kommun slogs ihop med Sigtuna gamla stad var det det mest prestigetunga namnet som fick råda. Inte kan man låta ett namn med anor tillbaka till Olof Skötkonungs tid devalveras till förmån för en uppkomling!

Idag är man uppe i trakten med tåg från Stockholm ganska snabbt, man kliver av i Rosersberg och kan fotledes gå ner till Fysingen. Inte är det så fridfullt och lantligt heller. I själva verket är det nog ofta tystare på min gata hemma på Söder än däruppe. Dels är det ett rasande dån från E4:an som går några hundra meter väster om sjön, dels har vi flygplanen på väg in mot Arlanda. Man kunde se hur kön av plan rörde sig över himlen, ibland tre på rad.

Ingen morgonfrid alltså, och dessutom snålblåst från norr, men en del trevliga upplevelser i alla fall. Detta är ju den tid på året när man skall välkomna flyttfåglarna tillbaka. På ett fält gick en trana och skrotade, fiskgjusen kom glidande från skogen ut över sjön, några sävsparvar lät sig höras bland sävstråna och ett stort gäng bergfinkar på flytt väsnades storligen.