Tji magnolia i Uppsala

Igår skrev jag om den blommande magnolian på Söder här i kgl. hufvudstaden, och kunde till och med visa bilder på densamma. Jag hade tänkt mig att kunna komplettera med några fina bilder av likaledes fina magnolior i Botaniska trädgården i Uppsala eftersom jag besökte lärdomsstaden idag. Men icke: det var inte mer än knoppar. Det förstår jag, så kallt och jäkligt som det var. Det var cykeltävling i Uppsala. Jag pratade med en funktionär som talade om att man skulle cykla 194 kilometer. Jag antar att gossarna fick trampa på ordentligt för att hålla sig varma, och inte blev det roligare när blåsten tilltog i den kalla luften och det dessutom började regna!



Så här långt hade magnolian i Uppsala kommit nu på lördagsmorgonen ...



... och så här långt hade cyklisterna kommit när de (tror jag) dånade förbi på sista varvet.

En morgontur till Fysingen

Därborta står ett fågeltorn och drömmer,
och tänker:
"därborta står en vandrare och tänker,
att därborta..."

Just det, och i detta fall ett fågeltorn vid Fysingen i Norrsunda socken. Härifrån kommer en del av min släkt. När Johan Jansson Söderlund (farmors farfar) föddes där 1824 hade det låtit absurt att räkna det här till Stockholm annat än i länshänseende. Om Söderlund någonsin var i Stockholm vet jag inte, men han fanns ett tag i Sollentuna. Senare flyttade han till Uppsala, blev mormon och emigrerade till Utah - där han tämligen snart dog. Några av hans systrar flyttade dock ner till Stockholm under mitten av 1800-talet.

En liten koll på nätet visar att delar av Fysingen samt mina anors leriga åkrar i Norrsunda idag tillhör Sigtuna kommun. Egentligen är ju Märsta med Arlanda den tunga delen i den kommunen, och den borde snarare heta just Märsta, men när gamla Märsta kommun slogs ihop med Sigtuna gamla stad var det det mest prestigetunga namnet som fick råda. Inte kan man låta ett namn med anor tillbaka till Olof Skötkonungs tid devalveras till förmån för en uppkomling!

Idag är man uppe i trakten med tåg från Stockholm ganska snabbt, man kliver av i Rosersberg och kan fotledes gå ner till Fysingen. Inte är det så fridfullt och lantligt heller. I själva verket är det nog ofta tystare på min gata hemma på Söder än däruppe. Dels är det ett rasande dån från E4:an som går några hundra meter väster om sjön, dels har vi flygplanen på väg in mot Arlanda. Man kunde se hur kön av plan rörde sig över himlen, ibland tre på rad.

Ingen morgonfrid alltså, och dessutom snålblåst från norr, men en del trevliga upplevelser i alla fall. Detta är ju den tid på året när man skall välkomna flyttfåglarna tillbaka. På ett fält gick en trana och skrotade, fiskgjusen kom glidande från skogen ut över sjön, några sävsparvar lät sig höras bland sävstråna och ett stort gäng bergfinkar på flytt väsnades storligen.