Rosa Gabrielsson - känner någon henne?

Jag var på väg hem efter kvällspromenaden runt Årstaviken igår. Strax före nio går jag uppför Varvsgatans backe, se i ögonvrån en väska på en bänk, går förbi, hejdar mig ... . Det är den gamla slitna handväskan på bilden. Jag går tillbaka och provlyfter. Den verkar innehålla saker, väger litegrann. Jag tänker att det kanske är en väskryckare som slängt ifrån sig bytet, slår mig ner för att se om det finns någon ledtråd vems väskan är. Det är inte trevligt att rota bland andra människors saker, men ...

Snart klarnar bilden. Det här verkar vara papper som tillhör en Rosa Gabrielsson. Där finns vykort, några lösa papper, en  bibel, en psalmbok. Det står ett telefonnummer på ett papper. Jag ringer, men ingen svarar. Chansar på att polisen kanske ännu har öppet, men anländer dit minuten efter att de stängt.

Väl hemma tar jag mig en närmre titt på bibeln och psalmboken. Ibland skriver folk dedikationer i dem. Och psalmboken innehöll en dedikation till Rosa från föräldrarna till konfirmationen 1921. Då var det lätt att räkna ut att Rosa skulle vara en bit över hundra om om fortfarande levde. Nu har jag släktforskat och har en CD med data om alla avlidna svenskar i slutet av förra seklet, så jag söker på hennes namn. Där finns det, Angred Rosa Matilda, född i Madesjö i Småland 1907, död i Stockholm 1991. Angred måste vara mycket ovanligt, har aldrig sett det förr. Ogift. En småländska som for till Stockholm och arbetade här resten av sitt liv. Det finns goda betyg från Hässelby Familjehotell och något som heter Bettna gård. En av alla dessa anonyma människor som petade ihop sin lilla bit av folkhemmet verkar det, förmodligen utan att göra så mycket väsen av sig.

Jag undrar hur väskan hamnat där på bänken. Resultat av ett inbrott någonstans? Eller är det någon som kände Rosa, någon annan gammal dam kanske, som suttit där med den och glömt den - och som nu kanske är ledsen och undrar var den är? Hur man än vänder sig kan det bli fel. Skulle jag ha låtit väskan vara kvar?
Jag tar väskan och går ner till polisen med den. Den kanske är ledtråd till någonting.

Boultbee-skandalen

Den här bilden förekom på min blogg för flera år sedan, men är ännu aktuell!

Först en oväsentlig observation: varför tänker jag jämt "Brian" när jag läser vad den gamle DN-plåtslagaren Epstein skriver? Om du tillhör Beatlesgenerationen vet du!

Och så över till det egentliga ärendet: sagde Lars Epstein har ett par färska bloggposter (här och här) om eländet med Boultbee och Alliansens fastighetsaffärer med dessa engelska skojare. Det är ju en riktig skandal - eller borde vara det i alla fall - och kan tas som en viktig delpost i hur borgarstyret i Stockholm håller på att köra finanserna i botten.

Man kanske kan säga att "finanserna går i botten medan styret har näsan i vädret" - Nordin, Alvendal och vad de nu heter skall föreställa experter på företagsamhet och talar gärna om hur bra de (och hur dåligt andra) begriper sig på ekonomi. Nja, jag skulle tro att riktiga borgare som är bra på affärer faktiskt sysslar med sådana, och att borgarpolitiker är någon sorts andra- eller tredjesortering. Tänk dig en scen där VD på det stora bolaget pratar enskilt med en av sina underhuggare: "Hm, ja Svante, du är kanske inte riktigt så bra på det här med kontraktsförhandlingar och ekonomiska analyser, men du kanske kan bli politiker i stället?"

Dessvärre så har vi alltså några tomtar som tror att man kan sluta miljardkontrakt med en engelsk firma utan att bry sig om dess "track record" och dessutom ha med muntliga bitar i överenskommelsen. Har man med engelsmän att göra är det lugnast att ha papper på varenda liten detalj så man slipper trassel framöver - eller åtminstone minskar möjligheterna för motparten att börja krångla och slingra sig. Det kommer de nog att göra ändå.

Att Boultbee inte skulle uppträda som en rovgirig vinstjägare kan möjligen förvåna någon. Att de som storkapitalister inte skulle vara solidariska med småföretagare borde tas för givet. Socialister blir inte förvånade, men av någon anledning så tror vissa borgare (av andra- eller tredjesorteringen) att änglavingar plötsligt skall växa ut på de stenhårda affärsmännen.

Ja, det borde bli en rejäl skandal och huvuden borde rulla. Vänsterpartiet har tagit i frågan (och bett att få låna bilden ovan av mig), men hur är det med övriga oppositionen? Jag misstänker att de är för djupt insyltade i borgarpolitiken själva för att kunna backa ut. För Boultbeehistorien är ju som sagt bara en, fast en viktig detalj i en långsiktig politik där Stockholm säljs ut för att kortsiktigt hålla kommunalskatten nere men som just långsiktigt kommer att ge tråkiga effekter. Det som händer är för att citera ett slitet talesätt att när man pinkar i byxorna blir det först varmt och skönt, men sedan kallt och obehagligt. Det finns ju inte hur mycket familjeklenoder som helst att sälja ut, och då måste riktiga pengar fram. Eller kanske den där jätteöversvämningen hinner komma innan dess och lyfter ut Stockholm till botten av Saltsjön?

Trattar i skogen, butik går i graven

Det här är bilder jag tog i eftermiddags. De tre första är upptäckter jag gjorde i skogspartiet norr om L M Ericssons gamla område vid Telefonplan. Mystiska trattar i skogen minsann. Skall det månne påminna om verksamheten som skedde strax bredvid, där arbetare, ingenjörer och andra flitigt framställde en del av det svenska välståndet. Betydligt flitigare och samhällsnyttigare än den jävel som varit framme och klottrat.

Den sista bilden visar att en av de sista gamla järnhandlarna håller på att lägga av. Jag vet inte hur gammal den är, men den fanns där vid Svandammsvägen i gamla "Kransen" redan i början på sjuttiotalet när jag började frekventera denna stadsdel. Konkurrensen från byggvaruhus och stormarknader har nog bidragit till att den gamla typen av järnaffärer inte klarar sig längre.

Trulig tankfull trut

En silltrut som stod på ett biltak på Verkstadsgatan, Söder, på fredagskvällen. Jag undrar vad den tänkte på, minen verkade ju tankfull och inte helt uppåt ...

Här står jag, en silltrut, Larus fuscus, och glor från ett biltak. Vad är det för liv egentligen? Står här och väntar på att de där tomtarna på uteserveringarna intill ska släppa ifrån sig något ätbart. Varför det? Varför har jag sjunkit så djupt? En silltrut ska svepa fram med stolta vingslag över vågorna i Östersjön och Mälaren och snappa efter färsk fisk, inte äta avfall från uteserveringar. Det kan gråtrutar och skrattmåsar hålla på med, dom snuskpellarna.

Hälften av alla vi silltrutar finns ju i Östersjön på sommaren. Vi måste ta hand om oss och sköta oss. Varför har det blivit så här? Har jag blivit en sån där avskyvärd korvmås jag också? Nej, jag måste komma härifrån snart, upp på vingarna och ner till vinterkvarteret Afrika innan jag fullständigt sjunker ner i det här sociala träsket!

Klara besked ...

... från någon som heter Kicki's på Flemingsbergs station. Jag vet inte om Kicki's skiter i Gustavsbergs toaletter (det var en annons som tidningen Blandaren körde med en gång: "Jag skiter i Gustavsbergs toaletter" - typisk trist studenthumor) men uppenbarligen skiter Kicki's i hanteringen av just den här toaletten!

Dåliga affärer i Stockholms kommun?

Den definitivt regeringsfientliga bloggen Alliansfritt Sverige fäster uppmärksamheten på en kritisk värdering av Stockholms finanser:

Stockholm hankar sig fram på reavinster från framför allt ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter. Men att fylla på likviditeten genom årliga försäljningar av tillgångar är inte långsiktigt hållbart. Politikerna i Stockholm sköter inte den vardagliga ekonomin på ett godtagbart sätt

Detta enligt några som kallar sig Svensk Kommunrating " ... ett företag, som specialiserat sig på öppna finansiella värderingar av svenska kommuner". Deras hemsida finns här, och där kan man också hitta den upprörda brevväxlingen mellan kommunratarna och Stockholms ledare. Vad man säger ovan är i princip att kommunen hjälpligt klarar av finanserna genom att sälja familjesilvret (och till skumma priser ibland, kan man tillägga), och att det inte fungerar i all evighet. Nej, det är klart. Men det finns väl politiska tankar bakom det också.

I sitt upprörda svar hävdar kommunen att man minsann fått bästa betyg av kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor. Fast jag undrar om detta är ett riktigt bra försvar. Om jag inte är fel underrättad hade institut av den typen väldigt svårt att uppfatta den usla kreditvärdighet på många håll som fanns med när den senaste ekonomiska krisen bröt ut. De tyckte att finansinstituten med sina egendomliga "värdepapper" i USA var bra, att Irland och Island hade goda affärer, etc. De var mer ideologiska än ekonomiska. Men så länge ingen bankar ner dem i skoskaften lär de vara kvar med sin tvivelaktiga kompetens. Methink Standard's performance is Poor.

Nå, det är valår, men kommunen vågade inte anklaga sina kritiker för att vara agenter för oppositionen. Det kan ge kritiken större tyngd om den lutar sig mer mot ekonomiska data än mot partipolitik. Däremot försöker man hota med rättsliga åtgärder, vilket verkar som en säker metod för att göra den egna situationen ännu mer trängd. Att stämma meningsmotståndare och kritiker är sällan bra, i alla fall inte om man redan har bra argument att ta fram.

Och att köra ekonomier i botten, är inte det en nyliberal paradgren...?

Vattenskval och fjäril

Nu är det lite gråkallt och regnigt - tack och lov att vi återfått den gamla hederliga svenska sommaren och slipper mördarvärmen! Vattenflödet i Årstabäcken som jag tidigare klagat på (eftersom det var obefintligt i den värsta torkan) är nu betydligt bättre, och det skvalar friskt vid den lilla dammen.

Och även inne på Söder kan man se naturens skönhet, som den här tistelfjärilen som värmde vingarna i en rabatt med lavendel.