Dåliga affärer i Stockholms kommun?

Den definitivt regeringsfientliga bloggen Alliansfritt Sverige fäster uppmärksamheten på en kritisk värdering av Stockholms finanser:

Stockholm hankar sig fram på reavinster från framför allt ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter. Men att fylla på likviditeten genom årliga försäljningar av tillgångar är inte långsiktigt hållbart. Politikerna i Stockholm sköter inte den vardagliga ekonomin på ett godtagbart sätt

Detta enligt några som kallar sig Svensk Kommunrating " ... ett företag, som specialiserat sig på öppna finansiella värderingar av svenska kommuner". Deras hemsida finns här, och där kan man också hitta den upprörda brevväxlingen mellan kommunratarna och Stockholms ledare. Vad man säger ovan är i princip att kommunen hjälpligt klarar av finanserna genom att sälja familjesilvret (och till skumma priser ibland, kan man tillägga), och att det inte fungerar i all evighet. Nej, det är klart. Men det finns väl politiska tankar bakom det också.

I sitt upprörda svar hävdar kommunen att man minsann fått bästa betyg av kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor. Fast jag undrar om detta är ett riktigt bra försvar. Om jag inte är fel underrättad hade institut av den typen väldigt svårt att uppfatta den usla kreditvärdighet på många håll som fanns med när den senaste ekonomiska krisen bröt ut. De tyckte att finansinstituten med sina egendomliga "värdepapper" i USA var bra, att Irland och Island hade goda affärer, etc. De var mer ideologiska än ekonomiska. Men så länge ingen bankar ner dem i skoskaften lär de vara kvar med sin tvivelaktiga kompetens. Methink Standard's performance is Poor.

Nå, det är valår, men kommunen vågade inte anklaga sina kritiker för att vara agenter för oppositionen. Det kan ge kritiken större tyngd om den lutar sig mer mot ekonomiska data än mot partipolitik. Däremot försöker man hota med rättsliga åtgärder, vilket verkar som en säker metod för att göra den egna situationen ännu mer trängd. Att stämma meningsmotståndare och kritiker är sällan bra, i alla fall inte om man redan har bra argument att ta fram.

Och att köra ekonomier i botten, är inte det en nyliberal paradgren...?

Stockholm - som ett företag?

Igår kväll lyssnade jag på synpunkter på lokalpolitiken här i stan. Alla är som bekant inte över utvecklingen, där majoritetens politiska språkrör meddelar att allt är bra medan det bakom kulisserna ser mindre roligt ut på sina håll.

Någon sade att den nuvarande kommunledningen vill styra Stockholm "som ett företag". En kommun har kommuninnevånare som man också kan kalla kommunmedborgare. Ett företag har kunder. (Men det finns andra intressenter, och jag återkommer till det.)

Jag funderade vidare på det - är det så entydigt det där med "företag"? Vet man vad man får när politiken fylls på med folk från "näringslivet"? - Några aspekter:

* Det är förmodligen en andra - eller tredjesortering av folk från näringslivet som går över till kommunalpolitik, antingen som politiker eller som anställda tjänstemän. De verkligt skickliga förmågorna går nog inte över till kommunen i någon större utsträckning.

* "Näringsliv" kan vara vad som helst, och det finns inget som säger att man är kompetent att sköta hjälp till hemlösa för att man varit kamrer i en korvfabrik eller pantbank.

* En tung del av "näringslivet" är industrin. För femtio år sedan styrdes den i stor utsträckning av tekniker, från sjuttiotalet gled makten gradvis över till ekonomer, med kulmen (hoppas man!) i dagens kvartalskapitalism.

Teknikerna tog fram produkter som förhoppningsvis gick att sälja, ekonomerna kunde inte detta men de kunde åtminstone pressa fram maximal vinst ur befintlig produktion. Teknikerna såg framåt i växande verksamheter, för ekonomerna har det varit viktigare att svälta organisationen tills den nästan går under. Det är den senare typen som man kan misstänka hamnar i kommunerna i dag. (Det fanns ju naturligtvis försäljare inom industrin som månade om kunderna också, men jag har en känsla av att de kommit i kläm mellan tekniker och ekonomer.)

Min hypotes är att de personer som från näringslivet går över till kommunen har skolats under de senaste årtiondena när maximal bortbantning har varit ledstjärnan, och trots att kommunen har andra frågor att lösa än ett företag fortsatter man på den vägen i någon slags naiv tro på att "näringslivets" metoder alltid skulle vara bättre.

* I slutet av 1800-talet var det fortfarande riktiga företagare, med eget kapital på spel, som satt i ledningen för staden. De som idag kommer från "näringslivet" har förmodligen varit anställda tjänstemän även där och inte riskerat så mycket personligen. Därav kan ansvarskänslan ibland bli tvivelaktig.

* Påfyllning har också skett från IT-svängen. Sådana människor tror att man löser allt med IT, vilket förmodligen drabbar verksamheter som bygger på mycket mänskliga kontakter. Ett sätt för företag att slippa ha personal för att hantera kunder är att lägga ut så mycket som möjligt "på nätet" (och egentligen låta kunden göra jobb som tidigare den egna personalen gjorde). Och så sparkar man lågavlönade men väsentlig personal som tidigare hållit kontakt med kommuninnevånarna och försöker skjuta över kontakterna till nätet eller något ännu mer lågbetalt call-center någonstans.

* Summan av det jag postulerat ovan är att mindre professionella människor med "bakgrund i näringslivet" tillåts att gå in och fiffla i verksamheter som de inte förstår så mycket av. Möjligen kan de ställa till med inte bara mänskliga utan också ekonomiska problem just genom att deras problemlösning inte är anpassad till vad de antas hålla på med. Jag är fullt övertygad om att personer med mycket god administrativ talang kan växla mellan mycket olika områden, men sådana växer knappast på träd, och i en kommun är de (bör åtminstone vara) inlemmade i en demokratisk process som skiljer sig från hur företag sköts.

Är det bara så att ett företag har sitt vinstintresse att ta hänsyn till? Som bekant är det fler intressenter inblandade: lokalsamhälle, anställda och deras organisationer och anhöriga, folk som granskar företaget ur exempelvis miljö- eller andra etiska aspekter, stat och kommun. Företaget är ingen ensam ö i en tom ocean. Det ingår i samhällets arbetsdelning, det gör det billigare att driva ett samhälle helt enkelt (sänker samhällets transaktionskostnader, om man vill uttrycka det nationalekonomiskt).

Ur denna aspekt kan man dra några slutsatser:

* Även om kommunen skulle "drivas som ett företag" finns det andra aspekter än de senaste årens privatkapitalistiska excesser som är av betydelse. Ett företag kan drivas som en socialt ansvarstagande organisation.

* De senaste årens försök att efterlikna "näringslivet" har varit skadliga för kommunen som demokratisk arena eftersom de inspirerats från en del av samhället som inte är demokratiskt.

* Kommunen skall skötas som en kommun. När man tar över metoder från andra områden måste detta ske med ett kritiskt öga.