Storskarv och kanadagås

I serien "det finns inga dåliga bilder, bara kameror som är för klena för att klara av att ta dem" presenteras här hur min lilla fickkamera med maximal förstoring ser en storskarv som i morse satt på någon sjötrafiksmojäng i kanalen mellan Liljeholmen och Reimersholme.

Det är nog samma storskarv som man ser då och då i Årstaviken och Riddarfjärden. En del människor blir väldigt upprörda av storskarvar. När det är många av skarven bildar den kolonier som lokalt kan skita så intensivt att växtligheten dör - för ett tag i alla fall, sedan lär den komma igen med extra kraft tack vare all gödning. Fågelskit, under namnet guano, har ju använts i stor skala som gödningsmedel.

Dessutom tror fiskarna att storskarven tar all fisk. Sanningen lär vara att den tar småfisk, och att just småfisken ökat på grund av övergödning i Östersjön. Att skarvar gärna sitter och torkar vingarna (just det ger ett kusligt "korsfäst" intryck) på fiskeredskap innebär ju inte att de äter upp alla ålar även om de kallas "ålakråkor".

En del tycker också att skarven inte har rätt att vara här i Östersjön, men man har ju hittat skarvben i stenåldersgravar på Gotland så den har nog hemortsrätt här också. Och försöker man utrota de små lokala kolonierna av skarv innebär det att fågeln sprids över större områden.




Några kanadagäss hänger kvar och betar i gräset på Reimersholme. Så länge inte vintern klipper till med full styrka är det ingen fara för dem. Jag antar att en del flyttar i alla fall, ned mot Nordsjökusten.

Notera gås-taktiken: en håller uppsikt på omgivningen medan de andra betar. Gäss gillar öppna marker där det inte är så lätt att smyga sig på dem. Detta gör också att de kan ställa till ohägn på badplatser, i parker och andra ställen där andra också vill vara. Man pick-nickar ju inte gärna på en gräsmatta där ett gäng gäss har hållit till och lagt av högar av spillning!

November är trist

Usch för november. November borde läggas ned. November är inte bra för folkhälsan, särskilt inte den mentala folkhälsan. Ett konkret förslag är att ta bort november och lägga in en repris av maj den här månaden. Eller april kanske.

Det enda man kan göra av november är att ta sådana här mörka och trista fotografier. Ljusen från Liljeholmen smetas ut i den fuktiga luften, speglas i Årstaviken, men förmedlar definitivt ingen värme. Himlen har en ganska otrevlig grålila färg.



Hade det varit gammal hederlig vinter med snö hade det varit ljusare och trevligare. Säkert hade företagsamma barn förvandlat den enorma högen av sönderhackad betong i Liljeholmen till en vådligt farlig skid- och pulkbacke. Här ligger den halvbelyst av en strålkastare. I bakgrunden till vänster den höga bergväggen som förut var baksidan till diverse fabriksbyggnader men som nu blir baksida till diverse bostadshus.



Regnblank tom gata. Jaja, det går väl att få ihop en stadsromantisk stämning av det också. Jag vet inte var den gamla järnvägsstationen i Liljeholmen låg, men det bör ha varit ungefär här.

Ånghästparken

En riktig ånghäst. Ånglok typ E2. Loktypen byggdes mellan 1907 och 1920 enligt svenska Wiki

Det var en ren slump att jag råkade titta på en karta och fick syn på namnet Ånghästparken. Här har jag kopierat en Enirokarta för att visa var på Söder den finns. Spana efter det som jag antar skall föreställa en kartnål med en svart prick i huvudet mitt på bilden.




Jag trodde bara att det var lite träd och gräsmattor mellan Maria Bangata, Sköldgatan och Ringvägen, men området har status som park. När jag tog det här fotot för en tid sedan (fanns här på bloggen första gången 23 oktober) så visste jag inte om att det var en Ånghästpark som fastnade på bilden. Däremot visste jag att det gått tåg nere i gropen.

Kampen går vidare ...

... mot resursslösarna och nedskräparna!

Jo, det stämmer att posten sprider gummisnoddar omkring sig. Det är stora och fina snoddar, så hittar jag någon i trappan snor jag den raskt. Kan vara bra att ha, tänker jag!

Intressant företeelse det där med skrivna lappar om än det ena, än det andra. Jag har tidigare dokumenterat några här på bloggen (och då kanske gjort en kulturhistorisk gärning?). Se hit och hit.

Undrar om detta på något sätt kan jämföras med de berömda kinesiska väggtidningarna, de som jag tror kallas "anslag med stora tecken" på kinesiska. De var ju också ett sätt för folkdjupet att meddela sig med omvärlden. Men jag tror att de ofta hade tyngre problem att behandla än vad som kommer upp på lapparna i företagens pentryn: "Diska din kopp. Din mamma jobbar inte här". Eller tvättstugornas evighetstema om ludd som inte plockas bort ur något filter.

Mycket hänger samman

Undrar om man skulle kunna utröna något allmänt samband mellan den här rubriken ...:



... och de här löpsedlarna? Det händer saker i Sverige, tänk om det inte är av en slump och tänk om de hänger samman! Vilka människor, vilka intressen är det som räknas eller inte räknas? Och vilken rubrik eller löpsedel kommer härnäst, kanske en med texten "Nu vill Alliansen och oppositionen stjäla från änkorna och de faderlösa också, alltmedan Ohly står och hurrar!"

Vid Årstabäcken

Vid Årstabäcken står träd i kors och låter hemliga tecken spegla sig som en tuschteckning i det stilla vattnet. Blåsigt har det varit idag måndag, men nere i bäckravinen var det lugnare.

November, årets förmodligen tråkigaste månad, har börjat. Man kan inte göra mycket åt det tyvärr. Det är bara bita ihop och tänka positivt.

Här är en positiv tanke: om bara sex månader kommer grönskan att vara tät igen, trastar och lövsångare kommer att låta sig höras. Kanske en gärdsmyg kommer att drilla från ruinen av den gamla vattenkvarnen ... Suck, ja, det är bara att hålla ut ...

Buffelhjord på en prärie?

Är det en buffelhjord på en fjärran prärie? - Nej, det är inte ens några gnuer på en fjärran savann. Det är skotska höglandskor som bedriver landskapsvård vid Säbysjön i Jakobsberg. Jag såg dem där i grådiset i morse.

Närbild på en juniormedlem av flocken. Riktigt lurviga och påpälsade, de räds inte om det skulle slå till och bli kallt!

Ännu står ekarna kvar med rödbruna löv i massor. Men kommer det en vinterstorm blir det städat bland grenarna.

En kall och snöig vinterdag minns jag att det var fullt med "papegojor" i träden här. Nu var det inte papegojor, däremot tallbitar som flugit ner från norra Norrland, och tallbitarna ser ut som papegojor. Hanarna är lysande röda och honorna lysande gröna, och de har kraftiga frökrossarnäbbar.

En bit av det gamla odlings- och beteslandskapet som finns kvar här. En promenad runt Säbysjön kan jag rekommendera alla årstider.

Eftersom inga hästjejer läser den här bloggen kan jag lugnt säga att kusarna ser lite korkade ut, som den här som stod och glodde på mig under lugg.

Vad är detta? Måste kolla på kartorna - det fanns ju en del torp runt Säbysjön som nu är borta. Kan det här vara en gammal torpgrund?