Jaha, återigen får doktor Karin Bradley vara huvudperson (obs humor!) i ett inlägg. Det här blir det näst sista, eller sista, jag vet inte ännu. Och den som vill veta vad som verkligen sades bör titta på TV:s Kunskapskanal där programmet sänds den 10 november.Det var det här med bostäder och boendeformer. Vad händer när den traditionella kvartersstaden åtminstone delvis återuppstår, när förort och innerstad byggs ihop och förtätas? Kommer traditionella boendeformer att leva kvar? KB pekade på nya kontraktsformer: i Botkyrka kan ett antal personer, som studenter, få dela på ett kontrakt.
Naturligtvis skulle det gå att vara visionär, men KB pekade på marknadssituationen: i Sverige finns fyra stora byggbolag, de söker säkra målgrupper och vågar inte ta några risker. Bostäderna blir också ur de boendes synpunkt investeringsobjekt, man tittar på hur folk runtomkring har det och detta är konserverande och inte bra för framåtblickande tänkande.
(Jo, man ser ju löpsedlarna som ropar ut "så här mycket kostar bostadsrätterna i ditt område!".)
KB försöker se framåt också. Kanske postmaterialistiska värderingar kan slå igenom, så att bostädernas yta minskas men kompenseras med fler gemensamma och flexibla lokaler, man skapar lokala kollektiv, delar på olika prylar i stället för att varje familj skall ha en egen gräsklippare, har lokal odling ...
Finns det någon som motsätter sig det här? KB hävdade att frånvaron av stora konflikter beror av att verkliga maktintressen ännu inte känner sig utmanade, Gör de det så kommer det att bli bråk! Konsensus är inte ett hälsotecken alla gånger!
Jag vet inte om detta räknas till yimbys hatobjekt "hus i park", men man måste väl hålla med om att höstfärgerna är vackra i alla fall? Bilden tagen från Maria Bangata i riktning mot Sköldgatan och Ringvägen. En gång gick järnvägen från Liljeholmen mot Södra station därnere i gropen.
Och nu över till mina synpunkter just på bostadssituationen i Stockholm. Den har jag skrivit om tidigare, men det går att upprepa och utveckla. Egentligen finns det flera kriser inblandade: dels att det är brist på bostäder, dels att en massa osund skuldsättning skapas för att folk "måste" köpa sina bostäder. Fast det är ju då egentligen på bankens nåder som de får bo kvar. Alltså är det både en socialpolitisk och en privat- och nationalekonomisk fråga. Jag tror inte många idag är beredda att hävda att stor skuldsättning i ett samhälle inte utgör en potentiell risk som kan omvandlas till en verklig kris!
Vad göra: massbygg billiga och bra hyresrätter, tvinga också skitförnäma moderatkommuner runtomkring Stockholm att massbygga (de får väl riva några onödiga rikemansvillor om inte annan mark finns att tillgå), se till att Allmännyttan bevaras, utvecklas och går i spetsen för hyressänkningar. Inrätta en offentlig funktion som gör det möjligt för folk att skriva över sina ohållbara lån på staten och så kan de bo kvar med normalt skydd och rättigheter som hyresgäster skall ha. Man kan faktiskt ha roligare användning för sina pengar än att låsa fast dem i boende!
Fotot taget ungefär på samma ställe som den andra fina höstbilden. Husen i sig ser väl inte så kul ut, men man kan ju inte få allt här i världen. Och de är ju rätt höga i alla fall! Den gamla banvallen gick nog ungefär där asfaltsvägen finns nu, tror jag.
4 kommentarer:
Du måtte vara ironisk? Bygga sådana klumpedunser enkom för att lösa bostadsbristen... Ungefär som att dessa inte skapar andra brister eller problem. Likt miljonprogrammens mer utskällda projekt - de storskaliga bostadsenklaverna (till miljonprogrammets villamattor har det tyvärr inte fogats samma kritik, eller problematiserande, vilket bara är att beklaga).
De där husen på bangatan är ... inte roliga!
Det där skrev jag ju igår, och inte minns jag om jag var ironisk den dan. Men så tillhör jag ju inte den ironiska generationen!
Utsidan är en sak - frågan är hur det ser ut därinne. Fasaden tittar man på, i lägenheten bor man, och det måste ju vara mer intressant hur standard och kvalitet är därinne? Är det välbyggt och välplanerat, eller fuskbygge och ett konstigt badrum som inte går att hålla rent?
Det kanske vore idé att jämna några småhusområden från miljonåren med marken och bygga maffiga kvarter där i stället! Fast nog tycker jag att rivningarna i snobbkommunerna borde ha första prio!
Ja, svaret har du ju i Miljonprogramsområdena, de har ofta alldeles utmärkta planlösningar och är byggtekniskt sett all annat än fuskbyggen. Att de med dagens ögon sett har en energistandard som är bristfällig kan inte lastas dem för att vara byggfusk eller liknande, då den tid de uppfördes under saknade detta med energivärdighet som ett viktigt kriterium, för att nu nämna en sak med dem.
Problemet med dessa områden, och dessa hus inte minst, är att de just fyller endast en funktion - boende - och det du nu efterfrågar i dina funderingar, är just detta isolerade sätt att lösa-en-sak-i-taget. Bostadsbristen. Men det gjorde man just på 60-70-talet - och resultatet ser vi idag!
För även om det här med Yimbysträvan efter att "bygga stad" är svårare och komplexare än det kan visa sig vid första anblicken, så är frågan till dig:
Ställer du upp på en linje som pekar mer emot detta med att "bygga stad"?
eller
Ställer du upp på en linje som handlar om att "bygga bort bostadsbristen" no matter what?
Och nej, att riva småhusområden låter sig inte göras, lika lite som att riva miljonprogrammets flerbostadshusområden - vi har det vi har i byggd form, och vi har helt enkelt inte råd att riva annat än enstaka bebyggelse. vad saken handlar om är att komplettera (ofta med det som saknas) och förtäta inom den bebyggelsestruktur vi har. Men jag förstår din provokativa frågeställning om att riva och ersätta i de fashionablare områdena, som rymmer en segregering det talas tyst om allt som oftast. Man kanske just därför ironiskt kan benämna den som "positiv segregering"...?
Mvh
Anders
Om nu större delen av Djursholm råkar brinna ner i den sista stora stadsbranden i Sverige är det väl inget som hindrar att man radikalt ändrar bebyggelsetypen där när det ändå måste byggas nytt?
Angående massbyggande: det måste vara ett kombinationsbyggande. Bostäder, arbetsplatser, gemensamma lokaler etc. Gärna lite fabriker här och där som märks i omgivningen. När jag var liten kändes fortfarande äkta öldoft från Münchenbryggeriet. Mådde någon illa av det? Och stad var det ju också här i trakterna.
Ett alternativ är ju att säga att det är slutbyggt i de inre delarna av Stockholm och förhoppningsfulla nyinflyttade får bosätta sig i kärnor längre ut i regionen. Och håll mäklar- och bostadsrättsmaffiorna kort.
Skicka en kommentar