Så var det ytterligar några synpunkter från Karin Bradley, kompletterat med lite synpunktande från mig.Varför inte gå in på det aktuella älsklingstemat på många håll: förtätning!
Som KB påpekade så behövs viss täthet för att hålla igång sociala funktioner, och ur den synpunkten kan den kompakta kvartersstaden vara bra. Samtidigt medför det behov av att lämna staden för att kunna få nya vyer.
Tätheten kan göra att vi behöver ägna mindre del av vår tid i att sitta i kommunikationer. Man kan göra något trevligt i stället för att sitta och hänga i köer.
Frågan ställdes: är en tät stad också en hållbar stad? (Hållbar är ju också en pop-fras med innehåll som kan ifrågasättas.) KB nämnde saker som bättre kollektivtrafik, effektivare energiförsörjning, att ha saker nära sig. Samtidigt är ju inte den där "medelklassen" som skall befolka den täta staden alltid så miljö-hållbar som den själv tror.
Det förekommer flera typer av förtätning. Flerkärnighet är ett uttryck som jag läst om i regionalplanerna för Stockholm, men punkt- och bandförtätning var nya termer för mig. Flemingsberg i Stockholm (Huddinge kommun) är ett exempel på en kärna där man försöker diversifiera vad det gäller arbetsplatser, handel, skolor, kommunikationer så att området skall vara rätt självgående. Men kärnor kan också ha mer specialiserad inriktning.
En punkt tänker man sig som rund och kompakt. Med bandförtätning kan man få en mer demokratisk struktur där tätheten smetats ut exempelvis längs en spårförbindelse och alla får lika långt till naturen om de känner för det.
En process som KB nämnde var att försöka komma bort från uppdelningen stadskärna och förort. De kan ju byggas ihop, men det kan också vara så att mer kultur (exempelvis teatrar) drar ut i de gamla förorterna. Men för att det skall fungera måste det finnas tillgång till billiga och flexibla lokaler.
Och då undrar jag hur det går med "billigt och flexibelt" om de kommersiella busarna skall ta över allting?
Och så en bildbilaga innan jag slutar för idag. Tror det finns anteckningar kvar för ytterligare ett inlägg om Karins synpunkter på den hållbara staden och stadsutveckling.
På tal om "lokaler". Här är en som tydligen går mot sin förgängelse. Jag stack in kameran genom ett trasigt fönster till det stora skjulet under Årstabron. Här skulle man ha kunnat göra många intressanta saker, men nu verkar det som sagt sjunga på sista versen.
Och till sist två bilder från Årsta skog, tisdag eftermiddag. En oas att fly till för den förtätade stadens innevånare förvisso. Samtidigt antar jag att skumma intressen är ute efter att sopa bort skogen längs sluttningarna mot Årstaviken och där i stället bygga ännu mer svindyra bostadsrätter för "medelklass" som nödvändigtvis skall ha utsikt över vatten - och vad blir då kvar av oasen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar