Husbygge vid Hornstull
Den stadsvandring som jag skrev om samma dag den inträffade finns nu i tidningen City. Vet inte om artikeln är åtkomlig på nätet ännu men jag har naturligtvis detaljgranskat bilderna i papperstidningen för att se om jag själv finns med. Mööööjligen syns jag långt bak på en bild, men det är knappast något att hänga upp på väggen inom glas och ram. Det kan vara någon annan också.
I en sidoartikel säger professor Lars Svedberg om den typ av rörelser som yimby företräder att de är mycket proffsigare än aktivisterna runt almarna i Kungsträdgården och under Mullvadenstriden på Söder. De nya aktivisterna är bättre organiserade och vet hur man hanterar media. Däremot har de tappat medborgarna på vägen.
Jag noterar att ungefär en procent av befolkningen är med i någon politisk frivilligrörelse. Men räknar man med andra typer av rörelser som hanterar politiska frågor fastän kanske inte ur partisynvinkel är ju antalet organiserade människor mycket större. Och om man tar yimby så är det ju inte en partipolitisk rörelse även om den försöker påverka viktiga delar av samhällsplaneringen. Det kan den göra som en "enhetsfront" (om jag använder ett gammalt uttryck som nog inte gillas av liberala yimbyiter) genom att folk med olika politiska uppfattningar ändå kan enas om att ett och annat måste fixas till för att den här regionen skall fungera bra. Dessutom undrar jag om inte en del yimbyiter är aktiva på annat håll när de verkligen vill vara partipolitiska. Och hur många partiorganisationer i Stockholms län har över 4000 medlemmar varav rätt många verkar kunna ta sig fram i mediabruset? Man får se både till kvantitet och kvalitet, och där ligger yimby bra till, inklusive att tala med medborgarna.
Bilden har inte direkt med ämnet att göra, men visar i alla fall hur vackert det var vid Årstabäckens utlopp i Årstaviken i går förmiddag - en liten stockholmspärla!
Jag pratade litegrann med Anders Gardebring från yimby under vandringen, och han tog upp det där med "höga hus". Det är lätt att förknippa yimby med vilda planer på jätteskyskrapor medan det där med hantering av husens bottenvåningar och andra saker nog inte är så kul för media att skriva om. (Om jag minns rätt vad som sades.) Men jag gick och tuggade på det där en stund och kom fram till följande paroll:
Bottenvåningarna är avgörande.
Det låter kanske fånigt, men om man tänker sig ett område med hus där varje våning från bottenplanet och upp består av bostäder, då har man ju ett område utan affärer och "lokaler" och därmed ett område som folk måste lämna för att få många av sina behov tillfredsställda. I småhusområden är detta defintivt fallet. Det kanske finns någon kiosk för pizza och kebab, och har man häftigare behov får man ta bilen och dra iväg till ett fläskastort köpcentrum några kilometer bort.
Men även områden med högre hus kan se ut på det sättet. Och det leder till slutsatsen att man måste få in alla möjliga sorters icke-bostäder i bottenvåningarna. Det betyder att en mängd små arbetsplatser finns inne i och integrerat med bostäderna - vilket ju är det sätt som man byggde städer på under den grå forntid när det inte fanns några stadsbyggnadskontor. Butiker, serviceinrättningar, hantverkare, möteslokaler, etc. Just mötesplatser är viktiga. Det gäller att motverka tendensen att man först segregerar bort arbetsplatserna från bostadsområdena och sedan segregerar olika typer av människor i olika bostadsområden.
När Årsta kom till i början av 1950-talet fanns en idé om att man kunde främja de demokratiska idéerna genom lämpligt utformad arkitektur. Jag undrar om smart utformad politik vad det gäller vad som finns i gatuplanen på något sätt kan motverka den som jag tror allt farligare segregeringen i det här samhället. Detta genom att "folk möts". När man bygger nya bostadsområdet kanske det går att ta hand om det här problemet, och även när man rustar upp en del äldre bostadsområden. Men hur tar man hand om hårdsegregerade småhusmoderatzoner runt om Stockholm? Som organisation kan yimby knappast tala om att lägga ut offentliga subventioner här, att vrida om näsan på dumma kommungubbar där - men det kan jag göra.
Jag sade till Anders att jag borde skriva något positivt om yimbys syn på kommunikationer (vi råkar ha sammanfallande synpunkter där tror jag, vilket underlättar ett positivt skrivande) men dit har jag inte kommit ännu. Men det kanske kommer - stay tune to this station!
2 kommentarer:
Man kan fråga sig hur många kvadratmeter folk behöver för att bo: Att Norden är kallare och att folk därför skulle ha behov av fler kvadratmeter inomhus behöver inte avspegla sig i att man bygger större bostäder, man kan lika gärna bygga fler gemensamma utrymmen inomhus där folk kan umgås i kall väderlek.
Alla villaområden behöver nog inte rivas. På bygatorna förr i världen brukade ägaren bo ovanpå, bakom eller i ett hus bredvid sin verksamhet. Fick folk bedriva verksamheter i sina bostadsområden skulle man slippa den "splendid isolation" som man dragits med sedan egnahemsrörelsens dagar då folk fick lån till att bygga hus på villkoret att de inte satte upp någon verksamhet hemma. En mexitegelvilla kan lika gärna vara en kvarterspub som ett bageri.
Nej, snälla, inte mexi-tegel!
Förr bodde väl folk i gemen ganska trångt här just för att hålla värmen under långa kalla vintrar. De rika knösarna tvingades frysa i stora hus med stora och svåruppvärmda rum (rätt åt dom!). Sedan fick alla sitta halva söndagen och frysa i en ouppvärmd kyrka.
Att hantera utrymmen är en vanesak, det torde alla som bott i en stor familj i en liten våning veta om tror jag. Av någon konstig anledning fungerade det!
Skicka en kommentar