Andelen slutförda ombildningar till bostadsrätter i miljonprogramsområden i Stockholm har än så länge varit lågt, enligt Stockholms Stadshus ab omkring 7 procent. Regeringen vill göra något åt detta och sänka priserna med subventioner. Man kan fundera påför hur mycket under marknadsvärdet man ska få köpa sin lägenhet. I våras ogillade kammarrätten utförsäljningen av Tibbleskolan i Täby eftersom den sålts för billigt. Man kan också undra: Varför? Varför är det stadsbyggnadspolitiska svaret på utanförskap mer privat ägande? Vore det inte bättre om de boende i stället för att låsa in pengarna på lån i lägenheter kunde använda dem i projekt utanför den enskilda bostaden?
Och angående "Förbifart" Stockholm som kallas "En storslagen satsning på privatbilismen som medel och framtidsmål". Vidare:
Oavsett vad man tror om framtidens drivmedel så är det intressant att betrakta förslaget på en 28 miljarders motorväg, till stora delar i tunnel, långt från staden som ett hållbart stadsbyggande. För stadsbyggande är det, inte transportpolitik eller vägplanering.
När det stadsbyggnadspolitiska svaret på trängseln i Stockholm blir mer privatbilism får det konsekvenser för hur staden växer. Det är väl inte längre någon som tror att en stor väg bara förblir en förbifart. Att slänga ut en stor väg i odlingslandskapet är som att tillföra ett tillväxtförbättringsmedel vars konsekvenser man känner alltför väl. Kring av- och påfarter dyker med obönhörlig förutsägbarhet alla den glesa stadens nyckelarter upp: det externa köpcentrumet, den bilberoende villaförorten, de stora matvaruhusen, bilhallarna, trävaruhusen.
Stadsbyggande är ingen bra plats för alltför tunga ideologiska låsningar, det har historien lärt oss. De här två riktningsvisarna i svensk stadsbyggnadspolitik kan vara värda att fundera över. Och ställa sig frågor kring hur och varför idéer och ideologier präglar det svenska stadsbyggandet i dag.
Folk skall sitta vettskrämda med skyhöga skulder och darrande rösta på borgerliga politiker som skränar om att socialisterna vill komma och ta "deras" bostäder. Fast det ju i själva verket är långivaren, banken, som är den verklige ägaren. Det är ändå något som går att lösa, under förutsättning att socialisterna för en bra politik och kan förklara den. Det är faktiskt roligare att ha lite egna pengar, vara skuldfri, och kunna lägga upp sitt liv med en känsla av åtminstone lite oberoende.
Värre är det med motorvägar och deras biverkningar som är svåra att bli av med när de väl en gång finns där. Att gräva sig fast i de utvecklingsmodeller som kännetecknar det döende bilsamhället - det är inte smart. Skulle man inte kunna tala om den dumdryga ondskans ideologi här?
2 kommentarer:
Bankerna har blivit för stora för att få gå omkull enligt förståsigpåarna. Frågan är om inte även bilsamhället är för stort för att tillåtas gå omkull? Utan fler byggvaruhus och liknande som folk kan köra till kommer vi stå med en enormt överdimensionerad infrastruktur.
Gå omkull? Kan man inte tänka sig att bilsamhället kör av vägen och hamnar i diket, med ohjälpliga karosskador som följd?
Skicka en kommentar