Det här lilla partiet av Stockholm nämns ibland i min Stockholmsblogg. Så här såg Münchensbacken ut i morse. Snart har löven fallit av och sikten blir klarare, men nu är det höstskruden som gäller. Jag undrar hur många som har diktat om denna backe? Jag har det i alla fall. Exemplet följer nedan. Originalet finns på den här bloggen, där jag kan utlova massvis med andra fina dikter! (Jag har skrivit dem själv, nämligen ...)
Titeln är:
Att sparka kastanjer och ekollon utför Münchensbacken
Att sparka kastanjer vid Münchensbacken
går bra med tån, men inte med klacken.
De studsar så glatt, dessa bruna små nötter
som hoppas på framtid med egna rötter
i Stockholms mylla. Men denna mark
är täckt av asfalt som är för stark
Ekarnas ollon är också flinka
att rusa fram - nej, ingen vill linka
och komma sent i det vilda loppet
ty varje ollon det när ju hoppet
att jobba sig upp och i livet fram
att slutligen stå där med mäktig stam!
Ja, ekens ollon, kastanjens nötter,
rusar fram som hade de fötter ...
men du må väl ge mig äran ändå
av lite hjälp, just en kick av min tå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar