Det här får bli slutet på min lilla serie med intryck om och från mötet med Karin Bradley på ABF-huset i måndags.Det slog mig att jag borde ha lagt in mer bakgrundsmaterial om KB, men när jag försöker slå upp "Tankesmedjan Cogitos" hemsida för några bakgrundsfakta:
Karin Bradley, forskare vid institutet för samhällsplanering och miljö, KTH och ledamot i styrelsen för Cogito. Karin är en av initiativtagarna till ett nystartat projekt på temat ”Alternativa stadsformer” ett område som hon också doktorerat på och där hon vågat sticka ut hakan och skapa debatt.
Cogito har rätt nära anknytningar till Miljöpartiet utan att vara partiorganisation. Namnet är i alla fall latin och betyder "jag tänker". "Jag tänker, därför finns jag" skrev den gamle filosofen Cartesius. "Cogito, ergo sum." Och för Cogitos del skall det vara en grönare värld som är i tankarna.
Vem vill förneka att det behövs en hel del tankearbete för att få staden att fungera som en god plats att leva i? - Ja, kanske någon kvarlevande liberal börjar mässa om att "om alla får göra som de vill så blir allting så bra, så bra". Men varför ödsla tid på dårhushjon? Och vem tror att alla har möjligheter att göra vad de vill? Om nu staden inte reserveras för ett litet gäng extremt rika knösar?
Som jag skrev tidigare så var KB inne på maktfrågor och påpekade att inga verkliga maktintressen utmanats. Man kan undra vad som händer om den allians av partier, byggbolag och andra kommersiella intressen i Stockholm verkligen skulle känna sig hotade? Man kan nog tro att eventuella godmodiga masker kommer att spricka och andra otrevligare nyllen titta fram.
Vad mer i mina anteckningar från mötet? "The Iron-law of Congestion" nämndes i samband med Förbifjärt Stockholm. "Trafikstockningarnas järnlag." Bygg mer vägar så fylls de omedelbart av fler bilar, man kan inte bygga bort trafikstockningar bara genom fler vägar. Men drivs den frågan kommer maktintressena fram, var säker på det!
Just nu ramlade en gratistidning in genom brevlådan. Den berättar att många affärslokaler är till salu i Hammarby Sjöstad. Jag har noterat att kvartersstaden måste ha en viss täthet för att kunna fungera bra socialt, men att miljön lokalt måste vara "socialt intressant". Vet inte vad det betyder, men det förefaller som om affärslivet i Hammarby Sjöstad inte är riktigt "socialt intressant". Kanske det har med områdets karaktär att göra? Det ligger som en lång tarm på södra sidan av Hammarby Sjö och är halvisolerat. De flesta som bor där torde arbeta på annat håll, och då kanske de handlar på annat håll av gammal vana också. Skulle det vara annorlunda om gamla Lumafabriken fått fortsätta att vara företagslokaler?
En annan fråga som KB nämnde kanske kommer in här - genusfrågan. Det är fortfarande så att män och kvinnor har olika rörelsemönster. Män åker från A till B och sedan till A igen. Kvinnor har oftare kortare resor men med ett antal stopp. För att lösa upp den knuten i hela stockholmsregionen behövs fler tvärförbindelser och fler möjligheter att kombinera olika trafikslag. Jag undrar om inte Årstaberg ändå är något av en sådan knutpunkt: här möts buss, pendeltåg och spårvagn. En del linjer går på tvären, andra till och från innerstaden. Fler platser längs tvärbanan är av den sorten: Gullmarsplan, Liljeholmen och Alvik. Det är bara att förlänga tvärbanan i dess båda slutstationer för att få till fler fina knutpunkter!
Kanske en illustration till att bo i en tät stad men ha något annat i närheten? Man går nerför Lignagatan, och där öppnar sig Tantos gröna ytor. Men jag undrar: hur ser man till att den inte förstörs av alla dj-a dårar? Här och här finns några exempel. Den sjuka förstörelselustan hos en del individer i den här stan talas det inte så mycket om. Jag tvivlar på att det räcker med att bygga tätare för att få dem att sluta förstöra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar