En halvtimme från centrum

En trevlig bild tycker jag - lite höstfärger, en rest av det gamla Söder däruppe bakom staketet. På en halvtimme kan man nog gå härifrån och ner till Stockholms geografiska centrum, nämligen statyn av Gustav II Adolf på torget som är uppkallat efter sagde G II A. Åtminstone om man inte drar fötterna efter sig.

Huset däruppe bildar avslutningen på Yttersta tvärgränd, och går man trapporna upp och sedan ännu mer uppåt kommer man upp på en klippa som erbjuder enorm utsikt över Gamla stan. Riddarholmen, Norrmalm och Kungsholmen. Inte nog med det: stället är populärt för fågelskådare som står där vår och höst och håller koll på flyttfåglar som drar förbi. Ofta sitter det festprissar där också

Nr. 12.999

Det här är inte bild nr. 13.000 som jag tagit med min fickkamera, det är "bara" nr. 12.999 men jag tycker den är är bättre. Högalidskyrkans norra torn och urnlunden mot Högalidsgatan, och en kväll med moln som varierar mellan rosa och violett, och ovan dem en mörknande himmel. Rosa moln skall väl förebåda svårt väder, men av blåsandet av döma (särskilt intensivt när jag gick över Årstabron) är svårvädret redan här. - Ja, det är väl så här en kväll i Stockholm den dystra månaden november kan se ut.


Bara några minuter tidigare (och nr. 12.997) hade solnedgången färgat himlen rödaktig och gett asfalten på Heleneborgsgatan en lila ton. Till höger är den slottsliknande fasaden till Borgerskapets änklingshus.



Och nr 13.015, ännu en rapport från rivningen av Vin & Sprits anläggning i Liljeholmen.

Genom fönster ...

... kan man skåda det ena och det andra. Som denna korp som slutat flyga och göra sina mäktiga uppvisningar, den står nu på en bit trä (kapad björkstam kanske) och kommer inte längre. Vilket öde!



Och där, i det otydliga kvällsljuset, är det någon som tittar ut och kanske undrar över figuren med kamera därute, utanför ett gym på Söder.



Vad kan man säga om mäktiga gamla fabriksfönster än att de just är ... mäktiga? Det var visst bryggeri här en gång, nu har den nya tidsåldern tagit över. Ett gym här, en intresseorganisation där, firmor som man inte vet vad de sysslar med. Här produceras papper och prat, och i den mån det svettas så är det inte mot betalning utan att folk betalar för att få svettas när de halar och drar i konstiga maskiner.

Dimmornas månad - dagen efter

Den sjätte november - kanske ligger dimman tjock och otrevlig över det gamla slagfältet vid Lützen? Här i Stockholm lättade dimman dock i morse och fick ge rum för en strålande sol.

Bortom träden på Långholmen sticker Storkyrkans torn upp. Himlen är nedsolkad av flygplanens framfart. Sammanfattningsvis: det passerar en massa stora flygplan över centrala Stockholm, och de "bidrar" dessutom med ohålsosamma utsläpp. Hur länge skall det få fortgå?

Som en mycket otydlig vit hägring i det lättande diset en bit till höger om cyklisten och ovanför träden ligger "Erlanderhuset" i Marieberg. Det kanske blir lite lättare att urskilja om du klickar upp bilden till större format.

Andra sagoslott bortom diset? - Nej, höga hus på Reimersholmes klippor. När man tänker efter består ju Stockholm väldigt mycket av klippor och backar upp och ner, fast mycket ligger dolt under hus.

Att fotografera mot solen är inte alltid så nyttigt, men här var den dold bakom träd i Långholmsparken och sol och kvarhängande dis gav intressanta ljuseffekter.

Dimmornas månad - nu även nattbilder

... eller natt och natt - de här bilderna tog jag före halv sex i eftermiddags när jag gick över Västerbron. Dimman hade till stor del försvunnit men en hel del dis fanns kvar och hjälpte till att skapa effekter av slöjartat ljus. Klicka på bilderna så blir de lite större.




Bilarnas baklyktor blir till röda streck med kamerans långa exponeringstider.



En cyklist har just passerat, en svart figur som om något ögonblick har försvunnit in i natten.


En strålkastare lyser underifrån på östsidan av bron. I bakgrunden ljus från Kungsholmen.



Märkliga ljusfenomen runt de närmsta gatlyktorna. I den disiga bakgrunden sticker Dagens Nyheters skrapa upp. Månne sitter någon där och filar på morgondagens ledare? Vad betyder Obamas seger för de mest marknadsliberala elementen på tidningen, måste de nu försöka antyda en annan kurs och hoppas att folk glömt vad de tidigare skrivit? Men sådant är ju svårt när synpunkterna finns dokumenterade såväl på papper som elektroniskt.

Dimmornas månad

Vi befinner oss nu mitt i den tid som enligt den franska revolutionens kalender kallades "brumaire". Brume - dimma; brumaire- den dimmiga. Den dimmiga månaden som varade från slutet av oktober till slutet av november. Och det var ju lätt att konstatera att denna onsdagsmorgon levde månaden upp till sitt namn här i Stockholm. Man kan se båtarna och deras master där vid Söder Mälarstrands kaj, men Stadshuset och Gamla stan som finns i bakgrunden är helt utsuddade.



Tiden att sitta på en parkbänk i Skinnarviksparken och skåda ut över Riddarfjärden och husen på andra sidan är nog över för detta år. För efter brumaire kommer frimaire - frostmånaden. Burr!

I morgon är det ju sjätte november som väl numera mest minns på grund av göteborgarnas Gustav Adolfsbakelser. Annars var det ju så att "hjältekonungen" Gustav II Adolf den dagen red bort sig i dimman på slagfältet i Lützen och blev fick lämna detta jordeliv efter ett resolut ingripande från motsidans trupper.

Moln

Det var någon tänkare på 1800-talet som klagade över att folk inte hade tid att se på moln längre. Om det var så redan då kan man ju tänka sig hur det är idag när mänskorna rusar runt som yra höns. Vem har tid att skåda upp mot himlen och se alla märkliga formationer som drar fram däruppe? - Jag har det ibland. För den bildintresserade vill jag nämna att det var två intressanta bågar som sammanföll på det övre fotot och fångade min blick: den konkava (eller konvexa, beroende av vilket håll man ser det ifrån) molnfronten ovanför Årstabroarna, och den båge som den bortre bron bildar. Klicka på bilderna så blir de större och finare!



Ett litet utsnitt av rivningen av Vin & Sprits gamla fabrik. Dramatiska moln bildar fonden till armeringsjärn som för några dagar får skåda dagsljuset innan de sopas bort av en grävskopa och väl går till återvinning, Jag är glad att det bara är grävskopor och lettiska rivningsjobbare som härjar här, när jag går förbi området får jag ofta visionen av en bombattack. Men kom ihåg den gamla maningen: "Varje meddelande om att motståndet skall ges upp är falskt!"