En regnig oktoberförmiddag ...

... gångade jag mig ett varv runt Årstaviken. Nå, först var det blåst och disig luft, men sedan kom regnet. På andra håll lär det dock ha varit värre. Det grå vädret dämpade ljuset, suddade ut konturer, mildrade färger, skapade en stämning som var lite drömsk ... .

Fallna löv i olika tillstånd, grönt, gult, rött, grått. Ett blåskimrande stenblock i bakgrunden. Det blir som en målarpalett med många kvarlämnade färger. Men om detta är paletten, var är konstnären och konstverket?

Årstabäckens utlopp blänker som svart putsad marmor under mängder av fallna löv. Eller om man jämför med svart tusch med guldstänk?

Kolonistugorna i Tanto är inbäddade i en grönska som på några veckor hunnit bli gulska och rödska. Bilden ger intryck av att det här är ett litet hus långt borta i skogen. Men på originalet finns järnvägsbron med - den skar jag dock bort. Sedan påstås det att kameran inte ljuger! - Jo, det gör den väl inte, men redigeraren kan ju hitta på ett och annat för att förvanska eller försköna. Och jag lät helt enkelt en del asfalt och betong försvinna!

Jag har inga förbindelser med kolonisterna men jag går ofta förbi de kvarvarande områdena här inne i stan (Tanto och Eriksdal, och Dianelund på andra sidan Årstaviken) och tycker om att titta på vad kolonisterna hittar på. Och jag blir ledsen när jag läser inlägg från undervegetationen i yimby där folk orerar om "sommarstugor i stan" som borde sopas bort för att ge plats för stora hus. Det är sådant som får mig att ilskna till och muttra "åk hem till Slaskböle, idiot!". Vill man bygga så är de här stenbackarna mindre lämpliga än stora plattmarker med onödiga villor i moderatkommunerna norr om Stockholm.

Malmgårdsvägen

Malmgårdsvägen på Söder i höstfärger. Bilden blir lite större om du klickar på den.

Så här såg det (nästan) ut på Malmgårdsvägen nedanför Vita bergen och Sofia kyrka igår. Nästan, därför att kameran var fel inställd för dagsljusfoto (jag hade den omställd för att fotografera blommor med knepiga kontraster och hade glömt ta den tillbaka till normalläget) så att färgerna och kontrasterna blev lite udda. Och när det nu ändå blev fel hjälpte jag till ytterligare med lite bildbehandling för att bluffa till fotografiet så att det skulle se ut som en målning.

Hotfull himmel och dyster hund

Några intryck från kvällspromenaden. Regnstänk i luften, kallt, det har blivit dags att gå över till skinnjacka - och från Liljeholmsbron ser man ett enormt hotfullt moln som hänger över de höga husen ovanför Årsta skog. Vad är detta annat än en förvarning om det stora vintermörkret som obönhörligt kryper närmare?



Dystert ja - att sitta kopplad till ett räcke i en butiksentré är inte så roligt. Inte alls. Man kan vifta vädjande med ett öra och gnälla lite ledset när folk går förbi, inte så mycket mer.

Usch, kan ingen komma och ta mig härifrån?

En sorts oas i Älvsjö

I torsdags gick jag i trakten av Älvsjö station och fick för mig att titta in i ett ganska nybyggt bostadsområde. Omkring 1980 gick jag rätt mycket i dessa trakterna, men senare har det kommit till en hel del nya hus. Det är både bostäder och stora lokaler som innehåller Ericsson-aktiviteter, och mer tillkommer.

Lite för låga hus för att tillfredsställa yimby antar jag, och affärslivet är nog inte så livligt inne på gårdarna, men när jag gick där i höstsolen hördes ljudet av sorlande vatten. Det är något särskilt med vattensorl. Tycker i alla fall jag som gärna sitter en stund vid en livlig bäck, gärna uppe i fjällen. Folk som bor i området kanske kan slå sig ner i paviljongen med kaffetermosen och meditera till vattenljudet.



Och så fanns den där, en liten båtformad damm med fontänsprut, och det kändes trevligt för flera sinnen. En sorts oas nära den stora trafikknuten Älvsjö station.



Snart är det väl dags att stänga av vattenverket innan vinterkylan slår till på allvar. Men man kan ju stå där och titta på skiftningar i vattnet och omkring stenarna på bottnen, eller fundera på vad det är för växter längs kanten? De där med brunaktiga knappar högst upp på stjälken, är de möjligen någon sorts tågväxter (juncus)?

För olika smaker

Några stockholmsbilder för olika smaker ...

Som en röd punkt mot den champagnefärgade kvällshimlen svävar en röd luftballong, en montgolfière, bort över Västerbron. Ballongen är över det höga vita huset som en gång i tiden kallades "Erlanderhuset" för att statsminister Tage Erlander bodde där. Tänk - Sveriges statsminister i en vanlig hyreslägenhet inne i stan, utan gäng av hemliga agenter som häckade i trappan! Det högsta huset är basen för det som Jan Guillou brukar kalla "Sveriges malligaste morgontidning" - Dagens Nyheter. Tidigare lär tidningen ha kallats "madam Andersson" också. Är osäker på bakgrunden, men det kan ha haft göra med skumma ärenden i maktens tjänst.


Här kan man nog tala om en bild för folk med olika smaker:

Om man är stadsromantiker eller har estetisk smak åt det hållet måste det vara inspirerande med ljuset från de nya husen som gör reflexer i Årstavikens svarta septembervatten. Ballongbilden är några dagar gammal, den här tog jag ikväll.

Och har man smak för jästa och destillerade drycker så är bilden också intressant. I mitten ligger nämligen Vin & Sprits huvudkontor i Marievik. Det är väl där Anitra Steen håller till när hon inte här i det lilla torpet neråt Södermanland.

Coop-invigning i gamla San Remo

Undrar hur det går för den lilla Matboden ...

... när Coop Forum slår upp portarna i gamla San Remobageriet?

Andersson och Bedoire skriver i Stockholms byggnader (Prisma 1982):

San Remo bageri Västbergavägen 4-8, Västberga, 1957-60, arkitekt KF arkitektkontor/G Henriksson.

Den långsträckta byggnaden utmärks av en renodlad, geometrisk uppbyggd betongarkitektur med ljusa fasader av betongelement och långa fönsterband.

"San Remo bageri" - tänk på Evert Taubes gamla melodi om den glade bagaren i San Remo så har du inspirationen till namnet. Jag minns när man kunde känna doften av nybakat bröd i det där trista industriområdet i Västberga alldeles invid Södertäljevägen och tio minuters gångväg ungefär från Telefonplan. Men nu har tiderna förändrats och Coop har invigt en ny stormarknad i det gamla bageriet.



Ena hörnet av bageriet, Södertäljevägen och det enorma kontorshuset i kvarteret Timotejen i bakgrunden. En gång i tiden var det fullt av L M Ericsson-folk. Det kanske finns några kvar ännu. Jag har jobbat där också.

Jag tog en sväng förbi området igår. Då höll man ännu på med slutputsen ...

... och så återvände jag idag. På grund av bristande rutin vad det gäller begivenheter av den här sorten anlände jag några minuter före öppningsdags - och upptäckte att mer rutinerade personer redan hade bildat en ansenlig kö som ringlade sig över parkeringsplatsen. Det var inte bara att släntra in genom dörren, om man säger så.

Det var stora lokaler därinne, men mycket folk. Nästan så man kunde ta till den gamla Nalen-parollen: "Festligt, folkligt, fullsatt." Jag fyllde väl en halv varukorg (det är stora korgar där) med olivolja, bröd, russin och lite andra nyttigheter ...

... och ställde mig sedan i kön i riktning mot kassan. Det var rätt många som inte hade nöjt sig med en korg på armen utan gått loss med stora och fullastade vagnar. Och en hel av dem stod framför mig i kön.

Sista bilden. Bakom fotografen (mig alltså) är det bara en handfull personer kvar innan det hägrande målet - kassan alltså - äntligen uppnås. I bildens riktning drar kön iväg mellan långa hyllsektioner och försvinner bakom ett hörn. Men när jag tittade förbi kassan och ut på gården kunde jag se att det fortfarande var kö över halva parkeringsplatsen utanför med folk som ville komma in.

Men med tanke på att Earth overshoot day har inträffat kanske vi inte borde ha handlat något idag? Nåja, jag läste ju lite om detaljhandel i handelsgymnasiet för hundra år sedan, och det är ju intressant att se hur det läggs upp i praktiken.

Speglingar

Man kan ju se sig själv i spegeln och kolla om det syns något trevligt. Ett alternativ är att gå ut med kameran och fånga stadens speglingar. Här är det speglingar och vatten, en viktig aspekt för en stad som ligger på vattnet.




Ibland går speglingar och andra objekt ihop i förvillande mönster. Här är de två järnvägsbroarna över Årsta holmar och deras avbilder i vattnet, hopblandade med båtbryggor och den provisoriska bron ut till holmarna.



De nybyggda husen i Marievik på Liljeholmssidan speglar sig pampigt i Årstaviken. Jag vet inget om hur arkitekter jobbar, men planerar man anläggningar nära en strand så bör man nog fundera på hur det hela kommer att se ut en dag när bilden dubbleras av en mer eller mindre blank vattenyta.



För några dagar sedan låg Årstaviken nästan helt stilla när jag tog den här bilden från Reimersholme. Där ligger Cementas anläggning, och fabriker och kajer har jag skrivit tidigare om här på bloggen. Till höger i bilden fanns det tankar om jättestora hus i Lövholmen, men det kanske inte blir annat än tankar - men då hade det blivit speglingar att titta på!



En kväll, ett ljus som silver eller tenn, och det börjar bli svårt att urskilja var gränsen mellan de verkliga objektet och dess bild går någonstans. I mitten av bilden finns dock Liljeholmsbron.



Det här blir nästan som en icke-föreställande tavla: några fält i olika färger. Den utstickande plankan är det inga problem med, men jag funderar var egentligen den här bropelaren försvinner ner i vattnet och speglingen tar över. Eller är det spegling alltihop?