Bild av fall?

Fotot togs i Skinnarbacken på Söder för ett par dagar sedan. Ser det inte ut som något polisen skulle kunna rita upp för att markera var liket låg? Men Skinnarbacken är populär bland rullbrädesåkare, så det är väl några i det gänget som varit i farten. För jag kan väl inte tro att någon av dem rasat och slagit ihjäl sig?

Lite abstraktioner från naturen igen

Vad är detta, det föreställer ju ingenting ... eller ...?

... så föreställer det stammen på en hög gammal al vid Långholmens västspets, och i barken har en flitig spindel satt upp sitt nät!

Jag gick ...

... fredag eftermiddag förbi den nya våtmarken i Bergianska.  Vore inte detta ett drömmotiv för en klassisk fransk naturmålare? Det står ju som ett rödviolett band av fackelblomster därborta, och närmiljön är prickad av prästkragar (eller om det var baldersbrå?). Här skulle en pointillist kunna stå länge och sätta sina små prickar på målarduken! (Jämför med bilden jag tog 13 maj fast från andra sidan våtmarken!) För den som undrar hur vått det egentligen är så kan jag tala om att det som ser ut som en gulbrun yta på vänstersidan i själva verket är vatten som är täckt av vegetation.

... över Essingeleden mellan Gröndal och Stora Essingen på lördagskvällen och tog den här stockholmsvyn. Även mindre vanliga stockholmsprofiler kan vara intressanta. Om man klickar upp den i större format - vilket rekommenderas - kan man fundera över den relativt jämna profilen i byggnaderna. Mitt i sticker Högalidskyrkans dubbeltorn upp. Trots att ju delar av Stockholm är en förskräcklig samling höga klippor i och med förkastningsbranten som bildar södra stranden av Mälaren så bidrar byggnaderna snarare till att jämna ut än att skärpa nivåskillnaderna.

... förbi Eriksdals koloniträdgårdar vid Årstavikens strand söndag morgon. Utanför trädgårdarna stod en pluton vackra och fredliga stockrosor och höll vakt över helgdagsmorgonen.

Vid Långholmens västra udde

Man kan stå vid udden västligast på Långholmen och lyss' till vågornas skvalp mot stranden och se hur solblänk når ner till stenarna på botten och skapar lite guldglans - det är rogivande. 

Eller man kan beskåda sommarmoln som är så lätta och tunna att de knappast syns

Eller skåda ett par fiskmåsar som i sin tur ... ja, vad gör de? "Om du håller utsikt mot Västerbron så har jag stenkoll bort mot Essingen, och inget kommer att undgå våra Argus-ögon!"

Rosängen gör skäl för namnet

Måndag morgon var det och jag tog en promenad i den sköna luften för att se hur det gått med Rosängen på Långholmen. Senast jag var där var det lite av mellanperiod, vårblommorna hade gjort sitt och sommarprakten hade inte riktigt slagit ut. Men nu ... som alltid: bilderna blir mycket finare i uppklickat tillstånd!

Jodå, här blommar det, och en del fågelsång fanns fortfarande kvar för att liva upp morgontimmen!

"Siden, sammet, lump ..."? Nej, jag tycker det är som finaste siden alltihop!

Låt oss ta en närmare titt på de fina nyanserna och daggfriskheten!

Jag tror jag har sagt det förut, men i så fall blir det en upprepning: det här påminner om stora läckra gräddbakelser med lite arrak eller liknande i mitten!

Låt oss rodna i kapp!

Inte en ros, men en fingerborgsblomma (digitalis) som slår ut. Man lär skall kunna göra hjärtmedicin av den.

Fina lugna pastellfärger. Vad är det, någon sorts aklejor?

Du skall icke stjäla

Klicka upp så går texten att läsa bättre - rättfärdigt upprördhet må jag säga. Lavendel luktar ju så fint så här års!

Samma budskap, fotograferat på Rosängen, Långholmen, förra året. De fina odlingarna där är också utsatta för växttjuvar.  Varför knycker man blommor? Har till och med hört om folk som tar blommor från gravar på kyrkogårdar. Märkligt!

Nu får vi ta något positivt. Visserligen avskyr jag klotter, men här är en fyndig språklig nyskapelse som finns på en av Årstabrons pelare på Söder-sidan

Och till slut, helt avskiljt från rubriken till detta inlägg, en liten lurvig krabat som ålade sig fram över Söder Mälarstrand för några dagar sedan. Vad skall det månne bli av denna?  Jag vet inte vad det är, bara att huvudet verkar vara åt höger.

Stockrosorne blomma

För några dagar sedan: skarp sol mot en vägg på Långholmen. Karlshälls gård, och några präktiga blomstänglar sticker upp. Stockrosor. Kanske de passar extra bra där, i den äldre miljön? Om stockrosor skrev jag, och avbildade, förra sommaren, och inlade till och med ett citat av allas vår Strindberg. En blomma som var "ute" redan på hans tid måste ju nu ha blivit så antik att den åter måste anses som "inne".

Vill man se ett större bestånd av stora och små stockrosor i olika färger så kan grussträngen nedanför berget mellan Heleneborgsgatan 10 och 12 rekommenderas. Blommorna står vackert mot urberget.