tisdag 6 maj 2008

Väggfynd och bloggfynd



Mitt i det långa kvarteret på Heleneborgsgatan, mellan Varvs- och Pålsundsgatorna, finns ett hus med fyra burspråk. Två av dem har dekorationer som jag fotograferade för några dagar sedan. Två har inga dekorationer. Då kan man ju två gånger ställa sig frågan: varför?

Bra att de där utsmyckningarna är så högt upp att ingen klottrare kan komma åt att "förbättra" dem.

***

Här är ännu ett länktips om man vill ha synpunkter på stadsbyggnad. Det är Rosso, som handlar om:
... som ligger på Bergsunds strand nämligen och drivs av Peter Elmlund.

måndag 5 maj 2008

Nytt bloggfynd - Stadskultur

Idag hittade jag, via lite konstiga omvägar som så ofta i bloggosfären, en intressant blogg som diskuterar stadsplaneringsfrågor, ofta med Stockholm som exempel. Den heter Stadskultur och kan läsas som en motpol mot exempelvis de flåshurtigare varianterna av yimby-folket.

Som vanligt förbehåller jag mig att förhålla mig såväl sympatiskt som kritiskt inställd. Det verkar väl mycket borgerligt-fina-innerstan med kufiska arkitektoniska detaljer från 1800-talet ibland i denna blogg, medan de mer proletära kvarterens existens i dåtid och nutid inte registreras (i alla fall inte i det tiotal inlägg jag läst). En tanke slog mig: när man klagar över ödeläggelsen av Stockholms klassiska innerområde på Norrmalm riktas anklagelserna mot politikerna, och gärna "de röda" i den gruppen, men hur är det med byggbolagen som tjänade storkovan på det här? Har inte de något ansvar? Gäller ansvar bara politik men inte när det skall dras in feta kontrakt? Kan någon moralfilosof utreda saken, tack!



Bångska huset vid Stureplan, hårt drabbad av ombyggnader, men ser för mitt öga inte särskilt proletärt ut.

Man kanske kan tänka sig en kombination: bygg spårvagnar med yimby och banka ner skyskraporna i skoskaften med Stadskultur?

söndag 4 maj 2008

Riktiga vattenhål för fågelskådaren - Lötsjön och Råstasjön

En panoramabild tagen från Råstasjöns östra sida. Klicka så blir den mycket större och finare!

Om ett ställe har något intressant att uppleva inkorporerar jag det gärna med "mitt" Stockholm, även om det i detta fall är grannstäderna Solna och Sundbyberg. Man kanske inte tänker på det här som naturområden i första hand, men i Solna finns ju Hagaparken. Där ligger också Råstasjön medan dess granne Lötsjön befinner sig i Sundbyberg. "Se Sundbyberg, och sedan dööö ..." för att citera Ulf Peder Olrog.

Från Stockholms centralare delar tar man sig upp till Lötsjön och Råstasjön med första bästa tunnelbanetåg i den riktningen. Själv brukar jag åka till Duvbo, men också Hallonbergen kan vara lämplig startpunkt. I det senare fallet kan man gå ner till Råstasjön över fälten vid Råsta gård. Där kan man kanske möta en fasan, eller en törnskata som sitter på en stolpe och kollar in läget.

Varför är de här två sjöarna och omgivande marker intressanta för naturskådaren? Det mest uppenbara är väl fågellivet, särskilt hör- och synbart nu under våren. I själva verket är det drag i fjädrarna året runt. Det beror dels på att kommunerna har ordnat så att vattnet hålls öppet på några ställen även när sjöarna fryser till, samt att det finns en stor fågelmatning i nordvästra hörnet av Råstasjön. Normalt brukar man kunna se bofinkar och rödhakar där även i den smällkallaste vinter. I år missade jag dem dock vilket nog berodde av det varma vädret - det fanns mat överallt och fåglarna behövde inte ty sig till enstaka matningsplatser för att överleva.

Men även matningsplatsen har sina faror. Jag har sett småfåglar fly för livet när en sparvhök brakade in på jakt efter mat en vintermorgon!


Ibland stöter man på fåglar som ser "konstiga" ut, som den här gåsen som jag fotograferade vid Lötsjön i morse. Är det en hybrid, eller en stripgås som är otydligt färgad? Stripgåsen förekommer inte så ofta i Sverige, den skall normalt hålla till bortåt Himalaya,

Ytterligare en sak som är bra för många fåglar vid Råstasjön är de sumpiga och risiga strandskogarna längs norra änden av sjön, och en del stora vassområdet. Där finns mycket ris och bråte som ger skydd till fåglar och andra varelser. Jag hoppas inte att någon får för sig att "städa" upp i området. Man kan fråga vad som händer när bebyggelsen tränger på, vilket den väl kommer att göra när järnvägs- och industriområden i närheten omvandlas.

Det öppna vattnet gör att hägrar, änder, gäss och andra fåglar med sjöanknytning gärna övervintrar här. Inte nog med det - ett år såg jag en strömstare som höll till i en liten bäck som går mellan sjöarna. Ett annat originellt fynd var en fjällgås.

Nya byggnader - låneord i språket

En ny byggnad i stadsmiljön kan man likna vid ett låneord i språket. Det måste anta "färgen" och "tonen" från det nya värdspråket. "Alkohol" till exempel är svenska, medan ursprungsordet "al-kuhl" med emfatiskt h-ljud, är arabiska. När nya ord trädet in i språket förändras stavning och uttal et cetera. På samma vis bör en ny byggnad försöka smälta in i den gamla omgivningen. Problemet är att modern arkitektur inte vill vara en länk i en kedja. Originalitet går före alla andra hänsyn. Lyhördhet och ödmjukhet anses står i vägen för det personliga uttrycket.

Citatet kommer från Upsala Nya Tidning och en artikel av Muhamed Omar. Det är nog en fundering man kan tillämpa på andra platser än Uppsala.

Ful miljö kan framkalla ångest och depressioner medan en vacker miljö till och med kan få sjuka människor att tillfriskna.

Det är så sant som det är sagt. Lyhördhet och ödmjukhet är inte det första man tänker på vid betraktandet av somligt i stadsmiljön, eller när man läser eller hör de personer som förespråkar den ena eller andra ändringen.

lördag 3 maj 2008

Panorama över Årstaviken


Panorama över Årstaviken, sedd från badklipporna vid Tanto. Klicka på bilden så blir den stor och fin. Det är fyra foton som satts samman.


Som en blank spegel ligger Årstaviken denna lördagsmorgon medan båtfolket håller på att sätta sina skorvar i sjön och lönnarna blommar medan fågelsång fyller luften. Jag såg en hägg full med blomställningar som nog snart slår ut. Tiden mellan hägg och syrén blir kanske kort även i år, och det gäller att insupa det vackra medan tid är. Snart nog har midsommaren passerats, och då har vi bara det trötta upploppet till hösten kvar. Passa på att njuta och glädjas, således!

fredag 2 maj 2008

Nedskräpning - den mänskliga faktorn avgör

Jag har skällt på nedskräpning tidigare i den här bloggen. Med sådana dönickar som lallar omkring här i stan lär det bli en evighetsklagan. I en krönika idag skriver Ulrika By i Dagens Nyheter:

Jag tror inte att det spelar någon roll hur många papperskorgar ordningssamma borgarråd à la Mikael Söderlund (m) spikar upp, det är ju inte där skon klämmer.

Det handlar ju om oss.Om dig och om mig. Och om att se sanningen i vitögat. Det är lika lökigt att skylla skräpigheten på politikerna som det är att skylla på Vägverket när folk kör för fort.

Just det, pukkon som släpar ut full picknickutrustning i parken men inte orkar ta hem resterna - om nu papperskorgarna på platsen skulle vara överfulla - där har vi problemet. Men det är klart, när man tänker efter ... om Vägverket skulle sluta underhålla vägarna så att de återgår till naturtillståndet, och om all parkstädning upphörde, skulle det nog snart bli slut såväl med fortkörare som med nedskräpande friluftsätare. De senare kräver nog att platsen är ganska ren när de kommer dit åtminstone, men ser den redan från början ut som en sophög ... .

Just det: det är den mänskliga faktorn som avgör! Man kan i viss mån parera dåligt beteende med bättre städning, fler papperskorgar, övervakning - men om knäppgökarna inte lär sig ett lämpligt beteende avpassat för en trång stadsmiljö är det mest slag i luften.

torsdag 1 maj 2008

Gerilla-trädgårdskonst


Kampen tar sig märkliga former. I förrgår kväll gick jag förbi denna konstnärliga installation (??) på Västerbron (blir mycket bättre om du klickar upp den i storformat). Ett stycke gerilla-trädgårdskonst mot en fond av Riddarfjärdens blå vatten! Mänskligheten må förgå, men vi får hålla tummarna för att prästkragarna överlever!