Den dystra månaden

Enda anledningen att lägga upp den här bilden (som visar ett pendeltåg norrifrån på väg in mot Handens station i förmiddags) är att demonstrera hur trist och grå och allmänt deprimerande november är. Lite snö har kommit, det har regnat, slasket och blasket är blött ibland och fruset ibland. Usch. Avskaffa den här månaden!

Tåget har kommit närmare. Lägg märke till något som ser ut som luftintag för fläktar alldeles ovanför bildens nederkant. Undrar om det är sådana som skall fyllas med snö så att tågen inte går att köra, om det nu blir en snövinter igen?

Möjligen ett något mer romantiskt novemberskimmer. Av någon anledning ser ljuset grönt ut, men det är vanlig belysning omkring en av maskinrummen för hissar på Södertörns högskola.

Skogskyrkogården, samt höns på Söder

Jag var ute på Skogskyrkogården i morse. Nästan inget folk alls där. Gick förbi den här märkliga graven där ett stackars kvinnfolk som inte är klätt för årstiden dessutom är upphissat i en ställning som måste vara synnerligen obekväm!

I dagsljus tycker jag faktiskt att de centrala anläggningarna på Skogskyrkogården har lite drag av "förfallen bunker" över sig.

Och så ser det ut i den här vinkeln också. Det är bättre i mörker och konstbelysning eller i fint solsken, men i morse var det både grått och rått.

"Från mörkret stiga vi mot ljuset" skulle man kunna kalla den här skulpturgruppen. Ser ut som något av Carl Milles tycker jag.

Dock håller jag naturens egna små konstverk högst!

Hemma igen på Söder gick jag Kristinehovsgatan och hörde tuppar gala! Där var det flera höns och tuppar som pickade på en gräsmatta och på en gång med asfalt och grus. Människorna i husen runtomkring borde ha upptäckt att det var förmiddag och dags att kliva upp, nu är tupparna gol.

Notera att det är två fåglar på den här bilden, men hönan som är närmst syns knappt för att hon smälter in så fint i bakgrunden. Det syns lite bättre om man klickar upp bilden i stort format. Idag finns det ju inte så mycket djur av den här sorten i stan, men tänk på gamla tider när getter gick och betade på de grästäckta hustaken, eller gick omkring på kyrkogårdarna och åt (ungefär som rådjuren gör idag). Fast så illa som i Odensvi socken i Västmanland var det förhoppningsvis inte - där hade man i mitten av 1700-talet besvär med svin som gick in på kyrkogården och kalasade på liken. Inte så snyggt, om man säger så!

När vintern kommer ... ny kris i kollektivtrafiken?

Den här bilden tog jag igår kväll. I det dystra novembermörkret (kan ingen avskaffa november, denna dystra månad!) rör sig några människor över planen vid Södertörns högskola, bort mot rulltrappan ned till pendeltåget. Lite rester av tidigare tråkigt snöfall syns som en plogsträng. Elände ...

... och man kan undra hur det blir med kollektivtrafiken om det slår till med en ny vargavinter? På den ofta läsvärda TCO-bloggen tar en av skribenterna upp det där med skötseln av kollektivtrafiken. Vad jag kan tillägga innan jag saxar några citat därifrån är att alternativet till kollektivtrafik inte är privatbilism. Blir det sådana förhållanden att kollektivtrafiken går på knäna för att det snöar ett tag torde det inte vara så mycket lättare för bilisterna. Däremot borde det vara lättare att hålla vägarna fria om kollektivtrafiken (på spår och räls) fungerar bra och kan transportera mängder av människor snabbt och smidigt. Men det verkar de ansvariga inte tänka på:

I Sthlm fortsätter de ansvariga för Kollektivtrafiken att låtsas att det regnar, även när det snöar. Att bekymmra sig för underhåll, säkerhet och långsiktighet inför vintern tycks inte vara något för de uppstyckade resultatenheterna, varken på myndighetssidan eller bland de privata utförarna. ...

Man frågar sig om det snart inte är dags att ta till sig den erfarenhetsbaserade kunskap som en gång ledde socialliberalismens grundare, J.S. Mill, fram till insikten om behovet av ”naturliga monopol“? Liberalen Mill kom ju fram till slutsatsen att det faktiskt finns verksamheter, till exempel infrastruktur och energiförsörjning, som för samhällsekonomins bästa bör fredas från marknadsmekanismernas ryckighet och kortsiktighet.

Min kommentar: man kan undra hur många så kallade liberaler idag som vet vem John Stuart Mill var, och vad hans liberala tankegångar gick ut på? Kan man inte misstänka att en Mill-liberal idag närmast skulle skällas som kommunist av hysteriska nyliberaler? Marknaden (vad det nu är) antas ju vara bäst på allt, och skall det vara monopol så skall de vara privata!

Men är vårt samhälle verkligen moget för denna form av sund pragmatism? Eller är våra tankar idag så till den grad impregnerade av nyliberalt idégods att det krävs åtminstone en vargavinter till (med tågkaos och försenade/inställda tåg) innan någon i ansvarig ställning ens vågar resa tanken på “naturligt monopol”?

Moget och moget? Man kan ju också se det som en process där samhället gjort sig omyndigt, att det skett en reträtt från sunt förnuft. Nyliberalismens utbrott får ses som en infantilisering, barnslig ansvarslöshet tillåts knuffa undan vuxet ansvar - och detta händer trots att det är vuxna människor som tar besluten. För en del personer, de som profiterar på privatiseringar och "konkurrensutsättning" på zoner som borde vara fredade för sådant, är det naturligtvis en god privataffär. De vet vad de gör. Men det finns ingen anledning för samhället att ställa upp på sådant. Det gäller kollektivtrafik, elnät och en del andra saker. 


PS. En artikel i LO-tidningen om detta. DS.

Namninsamling Hornsbruksgatan

Numera kör man ofta namninsamlingar på nätet, vilket kan underlätta en hel del. Angående Hornsbruksgatans eventuella förändringar, och krafsandet i Högalidsparkens utkanter, finns möjligheter till opinionsyttring här.

En blogg för de intresserade finns här. För att se vad jag själv skrivit om gatan, tryck på etiketten "Hornsbruksgatan" nedom detta inlägg, eller använd sökrutan till höger!

Portaler

Det finns en sajt som heter Stockholm Skyline. Vill man vara gnällig kan man undra varför det inte är på svenska när det handlar om Sverige och speciellt om bevarande av svenska stadsprofiler så att de inte skall se ut som en rad tandpetare - men nu frågade sajten om man fick använda en av mina bilder, och då blev jag genast mer sympatiskt inställd. Bilden finns i det här inlägget som handlar om portaler. Jag har funderat på att skriva mer och visa upp fler bilder från portaler i min egen blogg - uppenbarligen är jag inte ensam om intresset för detta ämne!

Mitt ursprungliga inlägg om portalen med Helgalunden (som visar att den är rätt kladdig på insidan) finns här.  Och en annan portal, i mötet mellan Sågargatan och Åsögatan, finns på bild här. Portalämnet avhandlas även här i några varianter. Och i datorn torde jag ha bilder av ytterligare några som kanske kan platsa i framtida inlägg.

*

Den som minns det ystra slutet av nittiotalet kanske minns att ordet portal var i svang även då, men då handlade det om yngre datagenier som hade ideer om en portal (med oklar funktion) som skulle erövra Sverige, Europa, världen, och göra investerarna så ohyggligt rika att det inte var riktigt klokt. Men det var som sagt en annan historia ...

Bostadsrätter och vräkningar

En ganska kort och ofullständig artikel i DN säger att antalet vräkningar av hyresgäster från bostadsrättsföreningar har ökat kraftigt. Det skulle behövas noggrannare data över längre tid för att se vad det är för trender på gång, men det luktar ändå illa om det hela. Jag nämnde för ett tag sedan en otrevlig historia i en förening på Gärdet. För några dagar sedan tittade jag i en Metro på pendeltåget, och där stod det om vräkningsförsök av flera hyresgäster i en förening, i någon förort till Stockholm tror jag. Vilka skäl som än anges (det kan finnas rimliga fall där det handlar om gravt störande grannar) så handlar det om föreningar som vill komma över och sälja lägenheter. Det kan röra sig om ren gnidighet, det kan röra sig om föreningar som faktiskt har så dåliga affärer att man blir desperata och slår vilt omkring sig.

Det här är inga problem som oväntat ramlat ner från himlen. De är fixade på grund av politiska beslut som gör att individer som absolut inte borde hantera andra människors liv och leverne kan släppas loss i de grupper som försöker organisera, och sedan bildar, bostadsrättsföreningar. Ibland drar man sig inte för att trakassera folk som av någon anledning inte vill köpa den lägenhet där de redan bor (och därmed förmodligen skuldsätta sig upp över öronen). Och ibland kan trakasserierna fortsätta. Vore det inte rimligt att hyresgäster fick en professionell och anständig motpart i stället för amatörer? Med andra ord att föreningarnas rätt att dribbla med hyresgäster och lokaler begränsas kraftigt.

En aspekt till är att det genom politiska beslut har skapats en stor grupp människor bland annat i Stockholm som har direkt intresse av att bostadsbristen inte minskas genom rejäla nybyggnader av bra och billiga hyresbostäder. Då skulle prislapparna på bostadsrätterna bli betydligt beskedligare och utrymmet för tvivelaktiga "företagare" inom bostadsrättsbranschen krympa. (Detta inkluderar advokat- och mäklarfirmor som figurerar i ombildningsbranschen.) Det torde dessa människor själva inse. Det finns stora och fula intressen iblandade här vilket torde antyda att den liberala marknadsmodellen inte fungerar för en bostadsmarknad som ser ut som i Stockholm. Marknadsmodellen förutsätter ett överskott av bostäder för att fungera, med andra ord valfrihet för konsumenterna. När kommer det läget?

Ljus i novembermörkret

Man kan tända ett ljus i ett kolumbarium ...

... i ett kapell på en begravningsplats ...

... eller bidra till den vintergata av ljus som i skymningen faller ner på Skogskyrkogården mellan de höga tallarna. Hur man än gör så blir det lite värme i den råkalla novemberkvällen, en stund för eftertanke. Man kan tänka på de som gått bort, man kanske kan tänka på sig själv och vad man gör i livet - man kan tänka på nuet och framtiden. I kväll lade sig frosten när solen försvann, och månne vi har frostiga tider framåt. Men, det finns hopp om en ny sommar när vi har annat än de avlidna att tänka på.