Eftersom jag inte är insatt i hur diskussionerna i arkitektkretsarna går vet jag inget om anledningen till detta portalande, men att det förekommer i ganska stor utsträckning i nya områden måste betyda någonting. Har det något samband med att det nu är populärt med stora glasytor också? Kan man med mycket glas och hål i husen uppnå någon sorts himmelsk effekt? Handlar det om luft och rymd? Handlar det om att man inte vill trycka ihop saker och ting alltför tätt? - Ingen aning. Men är man ute för att jaga bostadsyta kanske det inte är så bra, även om jag inte vet hur många kvadratmeter det kan tänkas handla om.
Först ett exempel på en blygsam liten portal av äldre årgång som jag fotograferade i Årsta idag. Notera det lilla hindret som skall göra att större fordon än gående och tvåhjulingar - och barnvagnar får man anta - inte skall kunna slinka igenom. Den här portalen är på en begriplig nivå, den är funktionell kan man väl säga. Formen på balkongerna är rolig, vet inte om jag sett runda balkonger på annat håll.
Nya bostadshus i Marievik, öster om Liljeholmen. Notera att högra och mellersta huset har rejäla hål i sidan för att man skall kunna komma in på gårdarna. Där rök väl några lägenheter? Nedan är ett av husen på närmare håll. Det är ju imponerande i alla fall.
Vet inte om man skall kalla det här för portal eller att man bara lagt en spång mellan hustaken. Det är på Ringvägen.
Här är det högt i taket - Fatbursgatan på Söder. Man får akta sig för nackspärr om man vill kolla in höjden här. Nedan samma fast på lite avstånd.
Här följer två bilder från nybygge i Södra Hammarbyhamnen. Återigen har lite möjliga utrymmen i huset offrats för ett tomrum vars värde jag undrar över. Kunde man inte ha nöjt sig med en vanlig liten port?
Det här är egentligen utanför ämnet, men dessa övergångar som i allt större utsträckning går mellan huskropparna på olika håll kan väl ses som en kombination av bro och portal? Det här är Flemingsberg, Alfred Nobels allé.
Nytt hus på Essingeöarna. Inga portaler, däremot tomrum upptill och en indragning med pelare till höger (också populärt numera). Jag antar att arkitekten ville bygga ett hus som för tanken till ett skepp, och det är OK för mig. Men några lägenheter försvann där också.
Till sist ännu ett exempel från Södra Hammarbyhamnen. I stället för tomrum har man glasat in och använt utrymmena till något. Och det verkar väl vettigt?
6 kommentarer:
Som du skriver så finns det portaler av vettiga proportioner (som den första).
Mitt följande resonemang (något förenklat) är som följer:
Åtti- och den tidiga nittiotalsarkitekturen (den på Ringvägen och Södra Station) föll offer för solvinkelsprincipen. Planerarna verkar ha haft någon form av fobi när det gäller SLUTNA kvarter, då de hindrade solljuset att nå alla lägenheter. Om kvarteren inte bröts upp ordnade byggherrarna iallafall en ordentlig portal så att alla lägenheter skulle nås av solljuset någon gång under dagen.
När vi sedan kommer till den sena 90-tals- och 2000 talsarkitekturen tror jag att byggherrarnas kortsiktiga snikna ekonomiska intressen lyser igenom. Ofta har man i sjönära lägen valt att bryta upp kvarteren mot vattnet (alternativt byggt oproportioneliga portaler). Därigenom får alla lägenheter i kvarteret någon form av sjöutsikt och byggherrarna kan ta mer betalt för sina kåkar (det väger ekonomiskt möjligtvis upp det faktum att exploateringstalet blir lägre). Tyvärr blir områdena på sikt inte lika stadsmässiga och förmodligen inte populära som om de hade byggts stadsmässigt med helslutna kvarter. Detta är dock inte något som påverkar byggherrarnas i deras mer kortsiktiga intressen.
Vet dock inte hur man skulle komma tillrätta med detta. Något skulle vara att lägga upp någon form av generalplan för innerstadens expansion mot Sjöstaden, Liljeholmen, Årsta och Solna. Planen skulle tydligt reglera byggandet och förhindra byggnation av ickeurbana uppbrutna kvarter eller mastodont portaler. Att reglera byggandet på detta sätt är inget kontroversiellt.
Tack för kommentaren, här fick man lära sig något nytt. Några solvinkelsprinciper eller byggherrars baktankar om sjöutsikt hade jag inte tänkt på som förklaring. Det låter ju som mer materialistiska förklaringar än bara att arkitekterna skall vara lite konstiga i knoppen. Arkitekterna gör ju vad de får i uppdrag att göra antar jag, och vill uppdragsgivaren ha lite extra solintag eller sjöutsikt inritade gör arkitekten det.
Det där med en hårt styrande generalplan låter intressant. Hur passar den ihop med den generella liberalismen (eller om man säger "låtgå-attityden") som jag tyckt mig uppfatta hos yimbyfolket?
Jag tror du missuppfattat YIMBY i detta avseende. Mitt intryck av nätverket är att det inte går att sätta en politisk höger-vänster-stämpel på det. Det finns helt enkelt inom nätverket väldigt många olika politiska åsikter. Dock så verkar alla mynna ut i någon form av gemensam syn på staden.
Skulle du kunna utveckla vad du menar med låtgå-attityden hos YIMBY-folket.
Mitt intryck är snarare tvärtom. YIMBY kämpar för att den kommande befolkningsökningen (under första halvåret i år har länet ökat med drygt 15000 invånare) inte ska pytsas ut i bilberoende villaområden, utan att man ska tillåta folk bo där det finns stor efterfrågan nämligen stadsmässigt. Detta kräver offensiva och modiga politiker.
"Laissez-aller" (låt gå) var ett av de franska 1700-talsliberala slagorden, och det var nog det jag hade i huvudet när jag skrev om yimby. Även om gruppen är icke-partipolitisk uppfattar jag att åtminstone de ledande som Anders G är liberala. Och som liberal kan man ha svårare än såväl socialister som konservativa att vrida om näsan på ... ja, exempelvis de snikna byggmästarintressen du nämnde i ditt första klargörande inlägg. En stad handlar ju mycket om utbyte mellan människor, varav en hel del sker på marknader, men jag är personligen inte hågad att låta nasarna löpa omkring helt fritt och styra och ställa. Det blir roligare i staden om människor i stället för pengar får bestämma - tror jag i alla fall!
Sett ur ett historisk perspektiv: Ja.
"Laissez-aller"... Marknaden mår bäst utan regleringar osv.
De flesta (social-)liberaler idag anser att marknaden ska få sköta sitt så långt som det är möjligt. Det som marknaden inte kan sköta kräver någon form av reglering och dit hör t.ex sociala orättvisor.
Jag menar att marknaden inte klarar av stadsbyggnad utan att detta kräver någon form av reglering. Inte speciellt kontroveriellt sett med liberala ögon.
Jag skulle också vilja tillägga att mitt ordval "sniken" kanske var orättvist. Byggföretag är som vilka företag som helst. Deras drivkraft är förstås att tjäna pengar. En reglering skulle dock inte begränsa deras möjligheter att göra det.
Här skulle man ju kunna starta en sidodebatt om vad 1700-talets radikala liberaler egentligen menade. En del av dem, som Smith eller Anders Chydenius, kan ju räknas till dåtidens skarpaste hjärnor, och jag undrar om de verkligen ställt upp på alla putslustiga ideer som dagens neoliberaler och neoklassiker försöker prångla ut. Men då börjar vi ju avlägsna oss från ämnet stadsbyggnad, där jag inte vet om de första generationerna av liberaler hade några synpunkter.
"Sniken" kan nog vara en lämplig term. Kan kallas vinstmaximering också, eller profitmaximering. För egentligen finns det ju ingenting som automatiskt i varje läge tvingar varje firma att ta ut maximalt pris. Man kan väl säga att bostadsmarknaden på större och "heta" orter i Sverige påminner om den del av marknaden som David Ricardo beskrev, där sällsynta föremål säljs efter tillgång och efterfrågan utan hänsyn till produktionskostnaderna. Skulle tillgången ökas radikalt skulle prissättningen glida mot den andra extremen, där just kostnaderna spelar en viktig roll. Men eftersom folk måste ha tak över huvudet vad det än kostar att bygga, och hur mycket som byggs, fungerar normala marknadsprinciper inte så bra vad det gäller boende i exempelvis Stockholm.
Skicka en kommentar