Jag skulle ut till Södertörns högskola i förmiddags för att lämna tillbaka en bok (fint bibliotek har man därute!). Fotvandrade genom Älvsjö skog för att få lite nyttig motion. Ur halvdunklet tittade en ringduva ut mot mig. Den stod där helt stilla utan att verka bry sig om mig. Och varför skulle den göra det?
Ovantill: den betongbrutala Huddingevägen som drar som ett hugg rätt genom Huddinges centrala delar. Nedtill: en liten pärla som jag ibland gått förbi men som jag nu slog ett varv runt. Skall vi kalla det för dammar, eller ett våtmarksområde? Trevligt är det i alla fall.
Runtomkring ligger högre mark, och här nere har det varit sjö in i sen tid vad jag förstår, och sedan våtmarker som översvämmades om vårarna. Sjöbotten alltså. Bara några meter härifrån ligger det höga gula tingshuset. Det hamnade i rubrikerna alldeles i början av sjuttiotalet. Man hade slarvat med grundarbetet verkar det, och plötsligt fick tingshuset snabbutrymmas! Det höll på att kapsejsa i leran, och man måste gräva upp och påla runt huset. Jag minns att jag åkte förbi på vägen alldeles bredvid och såg arbetena.
Bara några kvadratmeter vatten och ris räcker för att få mig på gott humör!
Här växer stora knippor av den doftande älgörten (den som förut hette älggräs men som fick ändrat namn eftersom det ju inte är ett gräs) ...
... och spirea, som jag antar är en förrymd odlad växt.
För den som undrar var ovan beskrivna lilla naturpärla finns så bifogas en karta i två versioner nedan. Klicka upp dem i större format så blir det läsbart också. Vattensamlingen är inringad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar