Ännu ett par bilder över Riddarfjärden och en fantastisk solnedgång. Vad skall man kalla det? Bärnstensfärgat? Honungsfärgat? Eller bara vackert?
Det står inte fullt en kvarts miljon i Stockholms bostadskö skriver DN. Men eftersom bara en fjärdedel (bör vara någonstans omkring 60 000 människor antar jag) är aktiva undrar jag hur många som verkligen söker och hur många som står där bara för att det kan vara bra att stå i kön. Men det är många i alla fall.
I andra sammanhang har det påståtts att Stockholm kommer att växa med ett nytt Göteborg så småningom. Kan man inte omdirigera dessa människor till Göteborg på en gång? Lika lite som man kan bli av med biltrafiken bara genom att bygga nya vägar kommer bostadsbristen att försvinna enbart genom mer byggande - man måste fundera både på utbuds- och efterfrågesidan, för att uttrycka det nationalekonomiskt. Och vad det gäller utbudet måste man fundera på var det skall finnas. Man kunde ju lägga ett däck över Riddarfjärden och bygga en helsickes massa hus där antar jag, men är det vettigt?
En annan fråga är: kan det tänkas hända saker som kraftigt förändrar inflyttningsprognosen? Som bekant (hoppas jag) är en prognos inget annat än en prognos, inte en plan. Ta SMHI:s korttidsprognoser som exempel, hur väl stämmer de egentligen? Ibland bra, ibland måste meteorologerna med rodnande kinder erkänna att det inträffade saker med vädret "som man inte räknade med". Och det kan nog hända med flyttprognoserna också. Det kan bli mycket mer, det kan bli mycket mindre.
4 kommentarer:
Själv hoppas jag på en mycket stor inflyttning till Stockholm. Att vi (förhoppningsvis) växer med ett Göteborg fram till 2030 är naturligtvis en stor utmaning. Men också en fantastisk möjlighet. Jag är övertygad om att vi kan växa som stad och skapa något nytt, utan att för den skulle behöva förstöra det gamla.
Det finns gott om utrymmen som Stockholm kan växa på, glest bebyggda förortsområden som sprider ut sig över enorma arealer, enorma trafik- och barriärghetton och så vidare. Det är ur en rent krasst naturmässig aspekt bra mycket bättre om folk bor i en tät stadsmiljö i Stockholm, men med närheten till t.ex. ekoparken för tillgång till natur när så önskas, än att vi som människor kladdar ut oss i naturen i hela landet. Och naturligtvis, vilka fantastiska möjligheter för effektivisering av transporterna! Hellre en halv miljon som åker tunnelbana, buss och spårvagn, än en halv miljon i varsin bil..
Undrar hur folk i Bastuträsk skulle reagera om det kom några tåglass med stockholmare som krävde att få slå sig ner där, mitt i byn, och att urbefolkning skulle tränga ihop sig så att det blev plats för nykomlingarna
Bastuträsk skulle nog må bra av lite fler invånare! På 1950-talet hade de runt 1000 invånare, idag ungefär 350. Städer växer ibland, minskar ibland. Det är ingen rättighet man har som invånare i en stad att kräva att den skall stanna kvar på den nivå som gällde när man själv föddes eller valde att flytta dit (det senare är för övrigt något som många inflyttade Stockholmare märkligt nog dock verkar tycka). Själv är jag, som du vet, inflyttad. Sedan drygt 10 år tillbaka bor jag i Stockholm. Har jag ingen rätt att vara här? Och har jag, i egenskap av uppväxt i Norrköping, någon slags medfödd födslorätt att neka människor att flytta till Norrköping? Nej, det resonemanget köper jag inte alls.
Sanningen är ju att en mycket stor del av Stockholms invånare är just inflyttade. Går vi någon generation tillbaka är det till och med en kraftig majoritet. Stockholm är inte som en liten ort på landet utan i sitt grundläggande väsen någonting helt annat. En mötesplats för människor från hela Sverige, och hela världen. För några är det en stad man bara bor i bara några år. Andra bor här hela livet.
Det är naturligtvis fullkomligt omöjligt att jämföra en liten by i glesbyggd med Sveriges största stad och dess huvudstad. Stockholm är i mycket hög grad ytterst beroende av relationer med omvärlden. Det må vara turism, internationella affärskontakter och vad annars. Att tänk på Stockholm som en stillastående konstant fungerar helt enkelt inte. Det skulle ofrånkomligen leda till stagnation och en stor befolkningsminskning, med efterföljande förfall. Det kan knappast ses som en bra framtid för Stockholm. Det finns i dag bara två reella val för Stockholm. Att växa eller stagnera. Det valet kan man naturligtvis ogilla (jag gör det dock inte). Men det förändrar inte sakfrågan. För att Sverige, och Stockholm, skall kunna vara ett välfärdsland även i framtiden måste vi fortsätta att vara attraktiva. Det gör vi inte genom att stå och stampa på samma plats.
Du skriver att urbefolkningen behöver "tränga ihop sig". Jag är inte riktigt med på hur du menar där? På vilket sätt behöver urbefolkningen på Norra stationsområdet (befolkning idag: 0) tränga ihop sig? Eller om vi tar byggena på Nordvästra Kungsholmen, som byggs på gamla industriområden.
Det handlar ju inte om att riva och bygga om befintliga bostadsmiljöer. Det handlar om att bygga nya.
Jag funderar och ändrar uppfattning i detaljer hela tiden. "Tränga ihop" är inte ett riktigt bra uttryck. Men förtätar man blir det i alla fall mer folk, närmre mellan vissa hus, mindre armbågsutrymme.
Jag har Birger jarl i släktträdet (i likhet med en rätt stor del av Sveriges befolkning för övrigt) och har hittat släkt här under de flesta århundraden. Fast Birger själv var ju östgöte förstås även om han signerade ett brev häruppe. Möjligen var Stockholm grundlagt redan under Knut Erikssons tid, på 1180-talet. Är möjligen släkt med Knut också, men medeltidsgenealogi är svårt och man bör vara försiktig med slutsatser. "Mina" släktsocknar i Östergötland vad det gäller vanligt folk är annars Åtvid, Vårdsnäs och Kättilstad. Hade förfäder där från 1600-talet och framåt till 1800-talets början vad jag vet. I "modern" tid skedde inflyttning till Stockholm av mina släktingar från 1840-talet. En del kom från närområdet strax norr om Stockholm.
Att folk flyttar hit är OK, och det finns ju prognoser på inflyttning som inte är annat än prognoser. På 1710-talet var stan smockfull av flyktingar från de baltiska och finska områdena som ryssarna erövrat. Vi kanske får liknande situationer igen, antingen om ryssen vill återställa ordningen i Baltikum eller om det börjar komma stora skaror av klimatflyktingar från Kontinenten. Stockholm kan bli mer holländskt och tyskt igen kanske?
Men just för att sannolikheten för en stor inflyttning är stor så kanske man bör tänka en bit bortom förtätningen. Eftersom jag inte är liberal av den pareto-optimala typen kan jag tänka mig en lagstiftning som gör att man snabbt kan bygga täta städer i områden där det knappast byggs något idag (läs: svinrika moderatkommuner). Med förtätning och listigt utnyttjande av tomma ytor kan man skapa en del boende, men jag undrar helt enkelt om det räcker till när de verkligt stora behoven kommer. Ser man till att det är billiga hyreslägenheter slipper man eländet med en över öronen skuldsatt och skiträdd "medelklass" i bostadsrätter också.
Intressant nog är jag inte så negativ till vissa rivningar även om jag har en bevarandeattityd till mycket här i stan.
Skicka en kommentar