Höjt pris, sänkt efterfrågan - elementär ekonomi!

Den här figuren kan man se i Ånghästparken på Söder. Kanske de offentliga kommunikationerna i Stockholm skulle gå bättre om de fick draghjälp av "havre-motorer"!?

Saxat från Svenskan:

När landstingsledningen i Stockholm aviserade en höjning av SL-kortet i september förra året, motiverades prishöjningen med att fler stockholmare skulle lockas att åka kollektivt. ”Vi höjer priset för att locka fler resenärer när Stockholm växer”, sade finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M). Då varnade forskare för att den kraftiga prishöjningen skulle få en hämmande effekt på kollektivresandet, som också kunde väntas bli bestående i flera år.

Nio månader efter prishöjningen visar beräkningar utifrån SL:s statistik över biljettförsäljning att höjningen verkligen haft en hämmande effekt på kollektivresandet, som är 2,2 procent lägre än om priset inte skulle ha höjts. Störst är tappet för periodkorten, där cirka 47000 färre kort sålts under perioden.

Man kanske inte ens behöver vara trafikforskare för att ana sammanhangen. Till och med en nationalekonom skulle genom att vifta med ett diagram med utbuds- och efterfrågekurvor visa att i normalfall leder höjt pris till sänkt efterfrågan. Och om högre pris dessutom kombineras med tvekan om kvaliteten på den vara som utbjuds blir det än värre naturligtvis.

Det kanske är rimligt att tänka sig att driften av de offentliga kommunikationerna i Stockholm är av en sådan omfattning och vikt att man inte kan använda vanligt marknadstänkande. Bilarna korkar igen gatorna. Det behövs inte mycket till störningar (exempelvis de gatuarbeten som pågår nu) för att det skall bli nästintill hopplöst på en del ställen. Tänk om Essingeleden blir rammad av en båt en gång till ... det vågar man inte tänka på!

Kollektivtrafiken måste alltså ha god volym för att svälja ett ökande antal resande. Man skulle nästan kunna misstänka att det finns bildyrkare kvar bland de individer som är politiskt ansvariga för kollektivtrafiken i Stockholm, samt att den hysteriska skattesänkarlinjen som gäller - och detta oavsett konsekvenserna. Bland konsekvenserna kan ju vara att det som ser ut som besparingar idag kommer tillbaka med värre kostnader i morgon. Med andra ord behövs det ösas in resurser som inte är direkt avgiftsfinansierade. Det blir utgifter idag som kan komma tillbaka i form av samhälleliga intäkter framöver!

Förresten råkade jag gå förbi utbyggnaden av Tvärbanan igår. Några bilder finns här.

Nedskräparmarodörer

Inte bara människor drar omkring skräp, det finns bevingade marodörer också. Här är sill- och gråtrutar som festar vid en papperskorg i Münchensbacken på Söder.

En titt in i Skrapan-gallerian

Jag gick en sväng bort till gallerian i gamla skatteskrapan i eftermiddags för att kolla läget. Anledningen till detta var en bloggpost hos Cornucopia? som ställer den intressanta frågan: "Dödar bostadsbubblan centrumhandeln?" Exemplet var just Skrapan-gallerian på Götgatan, Söder, Stockholm. Annars är gallerior något jag inte gärna går till.

Ännu en "köp-köp-köp"affisch på stan, vid Söder mälarstrand ...

... och nu över till ämnet, Skrapan-gallerian. Här ser det tomt ut bakom glaset...

... men på andra ställen var det business som vanligt.

Observera att på föregående bild stod det "sale" och här är det "super-REA"!

En rad stängda butiksutrymmen på övervåningen, delvis dolda av en foto-utställning.

Och här var det "sale" igen. Varför skriver man inte "realisation"?  Låter det oskyldigare att "sejla" ut grejorna än att realisera dem?

Det ser helt folktomt ut på mina bilder, men det är ju inte hela sanningen. Det virrade omkring en hel del människor där, men man behövde sannerligen inte trängas!

Teorin hos bloggposten jag hänvisade till är att överbelånade bostadsrättare inte har råd att handla så mycket, och då krymper underlaget för butikerna. Det kanske är så, i alla fall för de som kommit in sent i bostadsrättssvängen och inte har samma goda villkor som tidigare. Hotet hänger över dem om höjda räntor och strängare krav från bankerna. Då kanske man försöker spara lite för framtiden, kanske försöker amortera lite mer, vilket gör att man - hemska tanke! - måste dra in på något annat! Att springa på gallerior och handla exempelvis.

Inte vet jag om teorin är vattentät, men om det är så att kundunderlaget krymper även i Ringens köpcentrum bara en bit bort så kan man undra hur det kommer att gå för det nya köptempel som nu byggs vid Hornstull. Det ligger ju inte så långt från Liljeholmen, och risken finns att vi sitter där med ett antal gallerior som inte bär sig. Hur detta galleriabyggande stämmer överens med en resursknappare framtid ... ja, det undrar jag vad planerarna har att berätta om! Det kan ju vara så att det som ännu så länge ser ut som tillfälliga störningar i ständigt stigande kurvor i själva verket är en ny trend i nationalekonomin: inte bara peak-oil utan peak-konsumtion!

Den där foto-utställningen låter som ett uppslag: vi kanske behöver mer kulturtempel i stället för köptempel!

Det kunde ha varit fint ...

... i den här avskiljda hörnan på Långholmen.

Nästan som en berså. Här skulle man vilja slå sig ner en stund i solen på bänken och lyssna till fågelsången ...

... men så här såg det ut i söndags förmiddag, och det var inte det enda stället där skräp var utkastat så det var rent motbjudande. Dom orkar bära dit skiten, men dom orkar inte bära bort den igen om det skulle vara så att papperskorgen är full. Och dessutom kan man misstänka att skator och kråkor och råttor är där och hjälper till med spridningen. Dessutom är givetvis såväl bänk som papperskorg nedklottrad. Hur skall man ordna det här? Vakter i varje buske? Stängsel och ingångskontroll till alla parker? Eller att folk lär sig att plocka upp efter sig. "Man ska inte skräpa ner uti naturen" som Edward Persson sjöng för många år sedan, och det borde inkludera Stockholms fina parker!

Jag antar att de som vill ha en bro till Årsta holmar har funderat på den här saken, eller ...?

Kladdet vid Gamla stan - lär av historiska erfarenheter?

Jag fotograferade denna nedkladdade vägg igår eftermiddag. Inte roligt alls. Undrar om ens kladdarna tycker att det är så roligt i långa loppet?

Nu är väggen mot Riddarfjärden vid Gamla stans tunnelbana vitmålad. En gång var den omålad grå betong. Inte så roligt det heller, men det fanns en del målningar som var klar ovanför kladd-nivån. Det här en svartvita bild som togs av mig någon gång mot slutet av sjuttiotalet tror jag. Den har tidigare varit ute i bloggvärlden här tillsammans med några andra bildexempel från den tiden. Ibland var det bättre förr, även vad det gällde inofficiellt måleri utomhus!

Vi tar en till när jag ändå är igång:

Men det fanns även ett officiellt utomhusmålande tror jag, fast jag vet inte detaljerna. Jag utgår från att det var riktiga konstnärer, kanske under utbildning på konstskolan bredvid, som stod för dem. Hur som helst så fanns det något som hetter Tysta Marigången under Tegelbacken, en gångtunnel ned mot kajen som sedan länge är igenmurad. I den fanns väggmålningar från ena änden till den andra. Jag tog några bilder där också på sjuttiotalet. Tre av dem finns här och en ser ut så här:

Vad kan man dra för slutsatser av det här? - Kanske att det åtminstone går att dra ner på det vedervärdiga klottret om man inte har tomma betongväggar (och eventuellt ger dem extra dragningskraft genom att måla dem vita) utan ser till att det finns något där redan. De mest vedervärdiga självcentrerade klottrarna kommer naturligtvis inte att avhållas från skadegörelse för det, men viss återhållande verkan kanska man kan hoppas på.

Vore inte de långa väggarna till höger och vänster om tunnelbaneuppgången lämpliga för en storskalig muralmålning med anknytning till Gamla stans historia, exempelvis?

Om man ...

... behandlar skallen på de personer som gör sånt här på samma sätt som de gör med busskuren kanske vi skulle slippa en del skadegörelse framöver?

Marieberg - inget Manhattan?

Jag fotograferade de här affischerna när jag gick förbi en port på Gjörwellsgatan i förra veckan. Som av en händelse hade Epstein på DN med samma historia i sin blogg: förslag till nybyggnader i Marieberg. Att DN:s fula garage rivs är inget att säga något negativt om.

Parkeringshuset till vänster

Att däremot smälla upp ett ännu ett högt dj-a hus sätter jag frågetecken för.

Varför inte byta perspektiv och se det hela från avstånd, från Långholmen exempelvis?

Det här fotot är taget nära Karlshälls gård på Långholmen. Enstaka höga hus, som det ännu rör sig om här, blir till landmärken. Men det behövs inte mycket mer för att det skall börja se ut som en mur. Samma gäller ju hela Stockholms profil. (Notera för övrigt det lilla röda och vita huset nere i grönskan vid vattnet: Mårten Triewalds malmgård!)

Man kan ställa en del frågor här. Visserligen finns det prognoser om stor inflyttning till Stockholm framöver, men prognoser är som bekant inte mycket mer än prognoser (tror jag skrivit om det tidigare). En annan sak är hur stora ansamlingar av människor som det är lämpligt att ha inom ett givet område. Jag vet inte om saken diskuterats tidigare, men vore det inte något för exempelvis experter inom ekonomisk geografi att peka på optimala befolkningsantal med tanke på olika faktorer? Om man tänker framåt, till samhället efter fossilbränsleepokens topp, kanske mer utspridning vore lämpligt ur försörjningssynpunkt? Kanske Stockholms vidare utbyggnad borde ske i närheten av sjöleder och jordbruksbygder i Västmanland och norra Uppland? - Ingen aning, men att bara tjoa om att "folk vill flytta till Stockholm och därför måste vi bygga" låter inte särskilt eftertänksamt. Skall det byggas här i närheten så borde det väl rimligen ske i stor skala på exproprierade villatomter i de moderat-kommuner som vägrar bygga hyresrätter?